Sjuksköterskor är den största yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården, de har en viktig roll och potential när det handlar om att arbeta utifrån forskning samt med hjälp av den utveckla vården. Studier visar dock att sjuksköterskor utnyttjar tillgänglig forskning i begränsad omfattning. Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som hindrar och, eller främjar sjuksköterskans användande av evidensbaserad omvårdnad. Sökningar har skett i databaserna CINAHL och PubMed med sökorden Nursing practice, evidence based/Evidence-based nursing som ämnesord och Barriers, Facilitate, Implementation och Utilization som fritextord. Därigenom har totalt 14 vetenskapliga artiklar identifierats, vilka litteraturstudiens resultat bygger på. Relevanta delar identifierades och organiserades i tre huvudkategorier forskningen, organisationen och sjuksköterskan samt tillhörande underkategorier. Resultatet visade på faktorer både hindrande och främjande, som påverkade sjuksköterskans användande av evidensbaserad omvårdnad. Däribland forskningens innehåll och tillgänglighet, vilka resurser organisationen kunde erbjuda och dess arbetsklimat samt sjuksköterskans kunskap och inställning till evidensbaserad omvårdnad. Sammanfattningsvis visar studien att sjuksköterskan måste få stöd, tid och resurser från ledningen i en organisation där förändringsarbete är väl förankrat för att lyckas implementera forskning i det kliniska arbetet.

Syftet med studien var att identifiera och kartlägga faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Metod, studiens design var en litteraturstudie vilken omfattade av 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2005 och 2007. I resultatet framkom fem olika kategorier av faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Dessa kategorier var 1) Arbetsmiljön som visade att attityder och rådande kultur hade stor betydelse. 2) Riktlinjer och strategier i omvårdnad visade sig vara av stor klinisk betydelse för att forskningsresultaten skulle kunna omvandlas till klinisk användning. 3) Kunskaper och yrkesskicklighet ökade i en gynnsam lärandemiljö. 4) Stödjande organisationer innebar att det fanns personer med uttalad kompetens och funktion, exempel: bibliotekarie, mentor, underlättare eller kommittéer som gav stöd till sjuksköterskan vid användandet av evidensbaserad omvårdnad. 5) Hinder identifierades som tidsbrist, bristande kunskap eller intresse för evidensbaserad omvårdnad. Ett hälso- och sjukvårdssystem som satte press på de anställda, underminerade möjligheterna att lära och göra förändringar. Slutsats: Studien visade att olika faktorer ofta samspelade med varandra i ett komplext system, där ingen faktor ensamt kan klara implementeringen av evidens.

Det anses vara en självklarhet att omvårdnaden ska bedrivas utifrån evidens. Trots detta föreligger det brister i sjuksköterskors användning av evidens i omvårdnaden vilket gör att patienter får vård som hade kunnat undvikas eller till och med får vård som kan vara skadlig. Syftet var att beskriva vad som påverkar sjuksköterskans användning av evidensbaserad omvårdnad. En litteraturstudie gjordes utifrån 19 vetenskapliga artiklar. Analysen utmynnade i fyra kategorier: hinder, kunskapskällor, användning och attityd. Resultatet visade att tidsbrist är ett hinder för sjuksköterskors användning av forskningsresultat. Avdelningen och organisationens attityd påverkar sjuksköterskors användning av forskningsresultat i omvårdnaden. Sjuksköterskor upplever svårigheter med att omsätta forskningsresultat i verksamheten vilket kan relateras till bristande kunskap och färdighet. Studien visade att sjuksköterskor hämtar kunskap från riktlinjer, utbildningar och kollegor. Utbildningen påverkar forskningsanvändningen hos sjuksköterskor då de med en högre utbildningsnivå använder sig av forskningsresultat i större utsträckning. Organisationen bör lägga resurser på utbildning och satsa på att anställa fler specialistsjuksköterskor. Ytterligare forskning behövs för att ta reda på om sjuksköterskor använder sig av patienters erfarenheter som en del i omvårdnadsbeslut som tas samt studera om samband föreligger mellan tidsbrist och okunskap relaterat till forskningsanvändning.

Introduktion: Alla patienter oavsett ålder och hälsohistoria, riskerar att utveckla trycksår i samband med kirurgiska ingrepp. Vårdskador sker dagligen i vården och patienter som genomgår kirurgi, har hög prevalens för tryckskador. Den vanligast förekommande skadan är trycksår och så många som var 7:e patient drabbas. Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskans trycksårspreventiva omvårdnadsinterventioner och dess evidens i samband med patientens perioperativa omvårdnad. Metod: En integrerad litteraturstudie valdes och genom databaserna CINAHL, PubMed och Cochrane söktes vetenskapliga studier. Sökningen genomfördes med sökord anpassade efter studiens syfte. Totalt 212 artiklar hittades, som efter urval och granskning resulterade i 16 artiklar. Fyra artiklar framtogs med manuella sökningar. Artiklarnas kvalitet granskades med granskningsmallar och artiklarnas evidens värderades utifrån samma modell som använts i EPUAP:s riktlinjer för trycksårsprevention. Resultat: Resultatet beskriver de evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som operationssjuksköterskan använder förebyggande mot trycksår i den perioperativa vården. Tio interventioner och dess evidens identifierades, vilka bildade tre teman; planera kroppens vård, lägga kroppen tillrätta och skydda kroppen. Konklusion: Operationssjuksköterskan planerar patientens vård, lägger tillrätta och skyddar patientens kropp, med syfte att minimera de yttre riskfaktorernas negativa inverkan och därmed minska risken för trycksår.

Bakgrund: Fallskador räknas idag som ett folkhälsoproblem som, förutom personens lidande, kostar kommuner och landsting ca 5 miljarder kronor per år. En tidig riskbedömning liksom följsamhet gentemot evidensbaserade åtgärder är avgörande för att minska detta problem inom slutenvård. Att utforma vården med hjälp av standardiserade vårdplaner (SVP) är i enlighet med omvårdnadsprocessen. Studier har beskrivit sjuksköterskors upplevelser och motivation till att använda sig av SVP. Föga studerat är hur implementeringsprocessen stimulerar sjuksköterskors lärandeprocess i förhållande till prestation.   Syfte: Förbättringsarbetets syfte är att tillämpa en evidensbaserad omvårdnad i ett led för att förebygga fall. Studien syftar till att utvärdera implementeringen av SVP ur sjuksköterskans lärandeperspektiv.   Metod: En projektgrupp genomförde interventionen i form av 8 aktiviteter med hjälp av förbättringskunskapsverktyg såsom PDSA-hjul och Nolans tre frågor. Under 6 månader journalgranskades 10 slumpmässigt utvalda patientjournaler två gånger i månaden för att granska riskbedömning, implementering och följsamhet till SVP. Data analyserade med deskriptiv statistik. Nio sjuksköterskor intervjuades om implementeringen ur ett lärandeperspektiv med strukturerade intervjuer, som analyserades med riktad innehållsanalys.   Resultat: En förbättring skedde i andel fallriskbedömda patienter, liksom andel med upprättad SVP. Följsamheten kan ännu ej räknas som en förbättringstrend. Utbildning, förändringsledare och påminnelsesystem ansågs mest betydelsefulla vid implementeringen. Lathund och resultatåterkoppling ansågs minst betydelsefulla. Fallgropar i implementering var tidsbrist, arbetsbelastning, attityd, samt saknad av en gemensam vision i personalgruppen. Upplevd patientnytta var stärkt patientsäkerhet, ”rätt från början”, ett tidigt agerande kring fallriskpatienter, en ökad kollektiv medvetenhet samt lika vård för alla.     Slutsatser: Förbättringskunskap och aktiviteter resulterade i fler riskbedömningar, fler fallriskpatienter som får en upprättad SVP med evidensbaserade omvårdnadsåtgärder, men det kunde inte säkerställas att åtgärderna också utfördes. Ingen tydlig koppling kunde ses mellan implementering av SVP och reducerat antal fallolyckor. Att intervjua sjuksköterskor om deras lärande, förutsättningar och upplevda effekter gav en betydande grund för liknande förbättringsarbeten i framtiden.   Nyckelord: evidensbaserad omvårdnad, fallprevention, förbättringsarbete, implementering, lärande / Background: Presently, falls account for a major national healthcare problem, which apart from the patient’s own suffering, brings costs of about 5 billion SEK annually for municipalities and regions. Research shows that an early risk assessment together with adherence to evidence based actions for fall prevention is necessary to counter this problem. Making standardized nursing care plans (SVP) for patients is in line with the nursing process. Some studies have focused on nurses’ experience and motivation to use SVP, but little research has focused on how the implementation process promote nurses learning process in relation to performance.   Purpose: The aim of the improvement work was to practice evidence based nursing to prevent fall injuries and the purpose of the research was to evaluate the implementation process from a nurse’s learning- and development perspective.   Method: A project group managed the intervention through 8 activities using established quality improvement methods and tools such as the PDSA-wheel and Nolans’ three questions. During a period of 6 months, the journals of 10 random patients records were reviewed two times each month to identify and map risk, implementation and adherence to the SVP. Data were analyzed with descriptive statistics. To illuminate learning in relation to the implementation process, nine nurses were interviewed,, using directed content analysis as the method.    Findings: During the period of study, both the portion of early fall risk assessments and created SVP increased. However, adherence cannot yet be seen as an improvement trend. Training, the change manager and a reminder-system were seen as most important during implementation. A simple manual and feedback of results were seen as the least important implementation factors. Time, workload, attitude and a lack of a common vision among the nursing staff were seen as the largest challenges. From a patient perspective, the benefits identified were improved patient safety, “right from the start”, early preventive actions on risk patients, collective awareness and equal care for all patients.   Conclusion: An implementation taking consideration to quality improvement and activities has generated an increase in risk assessments and an increased proportion of fall risk patients with an established SVP containing evidence based nursing actions. However, this study could not verify that the identified actions were carried through. During the period and with the sample of the study, no clear relation between implementation of SVP and a reduction in fall injuries could be proven. The method of interviewing nurses about their learning and development process, prerequisites and experienced effects has provided good insights and knowledge for use in future improvement and implementation work.   Keywords: evidence based nursing, fall prevention, quality improvement, implementation, learning

Bakgrund Patienters sömn inom slutenvården kan påverkas av störningsmoment. Störningsmoment kan exempelvis vara emotionella faktorer såsom smärta, oro, ångest, otrygghet och stress. Även miljöfaktorer såsom störande ljud i form av alarm och telefoner, personal, patienter och behandlingar kan vara faktorer som stör sömnen. Otillräcklig sömn kan ge konsekvenser för välbefinnande och livskvalité. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder är de åtgärder som grundar sig i evidens och kan appliceras för att främja god sömn. Syfte Syftet var att belysa effekter och tillämpning av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja god sömn inom slutenvård. Metod Litteraturöversikt med särskilt fokus på kliniskt kontrollerade och randomiserade studier genomförda inom slutenvård. Dessa framtogs genom databassökning i PubMed och CINAHL samt manuell sökning. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som klassificerades, värderades och sammanställdes i en matris. Inkluderade artiklar var etiskt granskade och peer-reviewed. Resultat Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan vara att sjuksköterskan erbjuder och instruerar användandet av öronproppar eller ögonmask som minskade störningsfaktorer, underlättade insomning, förlängde sömnen och ökade sömnkvalitén. Kombinationen öronproppar och ögonmask gav även en god effekt på den subjektiva sömnkvalitén, sömnens längd, fler störningsfaktorer och oro minskade. Musik kunde vara ett komplement, till tidigare nämnda åtgärder, för att öka subjektiva sömnkvalitén. Aromaterapi var en effektfull omvårdnadsåtgärd som främjade den subjektiva sömnkvalitén och minskade oron hos patienter. Slutsats Det fanns effektfulla och tillämpbara omvårdnadsåtgärder, vilka kan användas för att främja sömnen inom slutenvården. Dessa kan användas för att främja personcentrerad omvårdnad och stöds av Virginia Hendersons omvårdnadsteori. Lokala riktlinjer kan däremot behövas för olika typer av vård inom slutenvården.

Under de senaste decennierna har ett paradigmskifte skett inom omvårdnad, från att ha varit ett intuitionsbaserat område till att vara evidensbaserat. Detta innebär att den enskilda sjuksköterskan integrerar de bästa tillgängliga externa bevisen för att i samråd med patienten fatta beslut om olika omvårdnadsinsatser. Flera studier visar dock att det är en låg användning av forskningsresultat bland sjuksköterskor i den kliniska vardagen och att införande av evidensbaserad omvårdnad i organisationer är en komplicerad och ofta långsam process. Avsikten med evidensbaserade vårdprogram är att samordna vårdinsatser så att alla patienter i landet skall få en likvärdig vård som är den bästa med hänsyn till tillgängliga resurser. I juli 2011 kom det första nationella vårdprogrammet inom cancerområdet som enbart fokuserar på omvårdnad, Nationellt vårdprogram "Omvårdnad vid bröstcancer 2011". Detta vårdprogram har med hjälp av landets Onkologiska centra skickats ut till enheter i hela Sverige som behandlar patienter med bröstcancer. Syftet med denna studie var att belysa spridningen och användbarheten av det nationella vårdprogrammet "Omvårdnad vid bröstcancer 2011" samt om det fanns en plan för implementering. Den metod som användes var en enkätundersökning. Inklusionskriteriet var chefsjuksköterskor på de 60 kliniker i Sverige som 2008-2009 rapporterade in till det nationella kvalitetsregistret för bröstcancer. Totalt skickades 122 enkäter ut och svarsfrekvensen var 58 procent. I resultatet framkom det att 55 av 71 (77 procent) tillfrågade chefsjuksköterskor ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och 12 (17 procent) ansåg att det hade delvis betydelse. I Stockholm-Gotland regionen kände sju av åtta (88 procent) chefsjuksköterskor till vårdprogrammet. I västra regionen var det fem av 11 (45 procent) av chefsjuksköterskorna som hade kännedom om vårdprogrammet. Majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarat på hur de vill att vårdprogrammet skall användas på deras enhet, uppger att det kommer att användas som en handbok i det dagliga arbetet. Hela eller delar av vårdprogrammet kommer att implementeras i verksamheten och det kommer även att användas som introduktionsmaterial till nyanställd personal. Slutsatsen av denna studie var att majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarade på enkäten ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor eller delvis stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och i stort sett alla chefsjuksköterskor (98 procent) som kände till vårdprogrammet "omvårdnad vid bröstcancer 2011" ansåg att vårdprogrammet hade fungerat/kommer att fungera som ett stort stöd i omvårdnadsarbetet med personer med bröstcancer.

No description available.

<p>Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.</p>

Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.