Sjuksköterskan spelar en huvudsaklig roll vid smärtbedömning och lindring i den postoperativa kontexten. Bristfällig smärtlindring hos dessa patienter kvarstår som ett problem trots att mycket forskning gjorts på ämnet de senaste decennierna.  Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans smärtbedömning och lindring i postoperativ vård hos vuxna.  Denna litteraturstudie har en beskrivande design och är baserad på tio vetenskapliga artiklar, som är kvalitetsgranskade.  Studiens resultat visar att postoperativ smärtbedömning oftast sker på ett osystematiskt sätt och med olämpliga verktyg. En adekvat smärtbedömning innebär en flytande kommunikation (bland vårdpersonal och med patienten), att använda lämpliga verktyg för smärtbedömning, och att förstå smärta från en multidimensionell synpunkt, för att på så sätt behandla patienten ur en holistisk synvinkel. Resultatet visar också olika farmakologiska och icke farmakologiska åtgärder som sjuksköterskor använder sig av vid smärtlindring av postoperativ smärta, samt de orsaker som kan leda till en bristfällig smärtlindring hos postoperativa patienter.  Diverse åtgärder i vårdkedjan borde implementeras för att uppnå optimal smärtlindring hos postoperativa patienter. Dels krävs det en systematisk postoperativ smärtbedömning som utgångspunkt, dels bör sjuksköterskans kunskaper om smärtbedömning och lindring utökas. Kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal bör förbättras och sjuksköterskornas arbetsöverbelastning bör minskas.  Nyckeln till en förbättrad omvårdnadsprocess i postoperativ smärtbedömning och lindring ligger i en kontinuerlig uppdatering inom evidensbaserad omvårdnadspraxis och därmed i att maximera sjuksköterskans antagande av evidensbaserad omvårdnad.

Bakgrund: I sjuksköterskans ansvarsområde ingår det att använda omvårdnadsåtgärder för att förebygga komplikationer efter operation. På thoraxkirurgiska vårdavdelningar skiljer sig rutinerna vid postoperativ vård och på vissa avdelningar används Posthorax-västen för att förhindra instabilitet i sternum efter sternotomi. Syfte: Syftet var att undersöka vilka postoperativa omvårdnadsåtgärder sjuksköterskor använder sig av på sternotomerade patienter för att förebygga mediastinit samt hur sjuksköterskor upplever att omvårdnadsåtgärderna påverkar patienterna. Metod: Data samlades in via en enkätundersökning på tre thoraxkirurgiska vårdavdelningar på tre olika sjukhus i Sverige. Resultat: Enkätundersökningen lyfte fram vilka omvårdnadsåtgärder som vanligtvis används på olika avdelningar, vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor ansåg var viktigast samt faktorer som sjuksköterskor uppger främjar och hämmar omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Sjuksköterskor uppgav att den viktigaste postoperativa omvårdnadsåtgärden efter sternotomi var Mobiliseringsrestriktioner. De största hindren var postoperativ förvirring, smärta och illamående samt organisatoriska faktorer som hög arbetsbelastning, stress och bristande rutiner. Klinisk betydelse: Denna studie har visat på behovet av vidare forskning genom att ha lyft fram vilka postoperativa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor uppger att de använder i klinisk praxis på thoraxkirurgiska vårdavdelningar. / Background: Nurses have a responsibility to use nursing interventions to prevent complications after surgery. There is a difference in which procedures are used in thoracic surgical wards for postoperative prevention and some hospitals use the Posthorax vest to prevent sternal instability. Aims: The aim of this study was to investigate nursing interventions used to prevent mediastinitis on patients who have undergone sternotomy and how nursing interventions affect patients according to nurses. Methods: A survey was used to procure data from three different thoracic surgical wards in hospitals in Sweden. Results: The survey has shown the most commonly used nursing interventions in different thoracic surgical wards and what nursing interventions nurses’ state are most important. The survey also found promoting and inhibiting factors for nursing interventions according to nurses. Conclusion: According to nurses the most important nursing intervention was restricting the use of upper body extremities. The most inhibiting factors for nursing interventions were postoperative confusion, pain, nausea and organizational factors as high workload, stress and inadequate procedures. Clinical implications: This study has shown the need for further research by determining the postoperative nursing interventions used in clinical practice in thoracic surgical wards.

No description available.

Introduktion: Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet. Den snabba kunskapsutvecklingen ställer stora krav på att sjuksköterskor har den kompetens som erfordras för att möta dagens och morgondagens behov i vården. Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för att genom kontinuerligt lärande upprätthålla sin yrkeskompetens.   Syfte:Syftet med studien var att undersöka om det finns tid avsatt för att söka evidensbaserad kunskap under arbetstid samt om det finns ett samband mellan sjuksköterskors användande av Vårdhandboken och deras resultat på ett kunskapstest.   Metod: En empirisk tvärsnittsstudie med en deskriptiv design och kvantitativ ansats. Data samlades in med hjälp av en webbaserad enkätstudie utsänd till sjuksköterskor på fyra avdelningar på ett sjukhus. Resultat: Studiens resultat kunde inte påvisa ett samband mellan frekvensen av kunskapssökning i Vårdhandboken och antal rätt svar på studiens kunskapstest. Studien kan däremot lyfta sjuksköterskornas upplevelse av att tiden saknas för att kunna söka evidensbaserad kunskap under arbetstid. Slutsats: Detta var en begränsad studie p.g.a. tid och resurser. Sambandet mellan frekvensen av besök i vårdhandboken och resultat på ett kunskapstest som författarna undersökte men inte kunde finna, kan eventuellt påvisas i en större studie gjord på liknande sätt. En stor del av undersökningsgruppen uppger att det är brist på tid till evidensbaserad kunskapssökning under arbetstid. Det var 68,3 % som uppgav att det inte finns någon tid avsatt för det ändamålet.

Bakgrund: Sjuksköterskor är ålagda att se till att deras patienter får god evident omvårdnad. I tidigare forskning har det visat sig att det finns en rad möjligheter och hinder för sjuksköterskor att implementera evidens i omvårdnaden. Hindren kan kompliceras ytterligare inom rättspsykiatrisk omvårdnad då patienterna vårdas under tvång och vården styrs av flera lagar och regler. Syfte: Att beskriva grund- och specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta evidensbaserat inom rättspsykiatrisk omvårdnad. Metod: Det genomfördes elva intervjuer med grund- och specialistutbildade sjuksköterskor på ett rättspsykiatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med hjälp av en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det har visat sig att sjuksköterskor till stor del använder sig av sin utbildning, kurser och diskussioner med olika kollegor för att komma fram till bästa möjliga omvårdnad. Sökandet efter ny evidens genomförs främst när tillväga gångarna ovan inte räckte till. Det framkom olika resurser i verksamheten som stöttar sjuksköterskan i implementeringen. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor känner ett större ansvar i att ta in ny evidens på grund av att sjuksköterskorna i sitt arbete ofta använder sig av de kunskaper de besitter. Verksamheten har möjlighet att påverka vilken evidens som används i omvårdnaden, genom att utbilda personalen.

Det finns idag stora variationer i vården, vilket betyder att vården inte alltid baseras på bästa tillgängliga kunskap. Sjuksköterskor har ansvar att tillhandahålla god och säker omvårdnad och måste kritiskt granska och reflektera över omvårdnaden i den egna verksamheten. Dagligen fattas beslut kring omvårdnaden av patienten och behovet av uppdaterad kunskap är viktig för att kunna ge bästa vård på vetenskaplig grund. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors upplevelse av faktorer som påverkar implementering av evidensbaserad omvårdnad i det dagliga arbetet. Detta för att få en större förståelse för de faktorer som hindrar och främjar implementering av evidensbaserad omvårdnad. Författarna har utformat en litteraturöversikt enligt Friberg (2017b, ss. 141–143) vars resultat grundar sig på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras i två huvudtema hämmande och främjande faktorer, och flera subtema. Av resultatet framkom att sjuksköterskors närmsta chef har en viktig roll för att implementering av evidensbaserad omvårdnad ska lyckas. Även brist på kunskap, utbildning och tid framkom som faktorer som hämmar implementeringen. Chefer som uppmuntrar, inspirerar, prioriterar och efterfrågar att ny kunskap uppdateras och implementeras i verksamheten är viktigt, detta för att implementeringen ska utvecklas till en naturlig del i sjuksköterskans arbete.

Bakgrund: Hälso- och sjukvården utvecklas kontinuerligt i takt med att ny forskning  publiceras. För att kunna erbjuda patienterna en god, säker och effektiv omvårdnad baseradpå senaste forskningen behöver sjuksköterskor kunna arbeta evidensbaserat. Det ställer krav på sjuksköterskor i att kunna implementera evidensbaserad omvårdnad vilket visat sig vara en utmaning. Evidensbaserad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser där sjuksköterskorna anses ta ansvar för att arbeta evidensbaserat. Evidensbaserad omvårdnad bör implementeras för att säkerställa vårdens kvalitet,  effektivitet och för att förbättra patientens resultat. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av främjande faktorer vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats. Nio vetenskapliga artiklars resultat analyserades med hjälp Fribergs fyra-stegs analysmodell. Resultat: Från dataanalysen framkom tre huvudkategorier som omfattar  sjuksköterskors upplevelser av främjande faktorer vid implementering av evidensbaserad omvårdnad; Betydelsen av meningsfullhet och användbarhet, Behov av stöd och resurser och Betydelsen av delaktighet. Slutsats: Den här studien påvisar sjuksköterskors upplevelser av främjande faktorer som stödjer implementering av evidensbaserad omvårdnad. Det som implementeras ska vara meningsfullt samt effektivisera sjuksköterskans arbete. Verksamheten har en  avgörande roll för att möjliggöra en arbetskultur som främjar evidensbaserad  omvårdnad bland annat genom att tillhandahålla stöd och resurser samt att göra sjuksköterskorna delaktiga.

Bakgrund: I litteraturen har effekterna av evidensbaserad vård undersökts och där framkommer tendenser till förbättringar för såväl patienter, personal och organisation även om det konstaterades att det behövs mer forskning för att utvärdera. Trots detta är det endast en liten del av alla sjuksköterskor som arbetar i enlighet med evidensbaserad omvårdnad och många hinder har uppdagats i litteraturen. Hindren är komplexa och består av individuella, organisatoriska och kontextuella faktorer.  Syfte: Att beskriva hur specialistsjuksköterskors med inriktning psykiatrisk vård upplever evidensbaserad omvårdnad i sitt kliniska arbete. Metod: Fyra specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatri intervjuades, enligt kvalitativ semistrukturerad metod. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Specialistsjuksköterskornas upplevelser resulterade i fem teman: att vara eller inte vara expert, att utöka sin kompetens, hinder för evidensbaserad omvårdnad, underlättande faktorer för arbetet med evidensbaserad omvårdnad, och kompetens från utbildningen. Temana består av sammanlagt 19 kategorier som beskriver personliga och organisatoriska möjligheter samt olika svårigheter med att arbeta med evidensbaserad omvårdnad.  Slutsats: Organisatoriskt stöd framstår som en viktig förutsättning för att få till arbetet med evidensbaserad psykiatrisk omvårdnad i det kliniska arbetet. Tid, kontinuerlig utbildning/föreläsningar, tillgång till sökvägar, och forum för diskussioner är organisatoriska lösningar som framkommer ur intervjuerna. Uppdragsbeskrivning och stöd från specialistsjuksköterskekollegor tycks vara en viktig aspekt när det gäller att få till evidensbaserad omvårdnad på verksamheterna och detta föreslås som forskningsområden att studera närmare.

Bakgrund  I svensk lag stadgas att hälso- och sjukvårdspersonal skall utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Ständig och snabb utveckling inom vårdens och omsorgens områden gör att tidigare kunskap fortlöpande måste omvärderas. Den enskilda sjuksköterskan har därför ett personligt ansvar att hålla sig à jour genom livslångt lärande och kontinuerlig uppdatering av de egna kunskaperna. Detta är viktigt då tillämpning av relevant kunskap ger optimal användning av tillgängliga resurser, och minskar risken att hälso- och sjukvårdens resurser ödslas på ineffektiva vårdåtgärder. Trots att studier visar att en klar majoritet av yrkesutövande sjuksköterskor i Sverige är positivt inställda till forskning, skattar sjuksköterskor själva låg användning av forskningsresultat. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som kan underlätta eller försvåra sjuksköterskans möjlighet att ta del av forskningsresultat då evidensbaserad vård och omvårdnad skall bedrivas. Metod Metoden som valdes för examensarbetets genomförande var litteraturöversikt. Sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes under april månad 2016 i databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat Det framkom många faktorer som påverkar sjuksköterskans möjlighet att ta del av forskningsresultat. Försvårande faktorer utgjordes exempelvis av tidsbrist, bristande kunskaper inom forskning, bristande sökkunskaper, svårighet att få tillgång till databaser och arbetsplatsens kultur. Underlättande faktorer beskrevs bland annat utgöras av enkel och snabb tillgång till pålitlig information, erhållen utbildning samt fortbildning, och att databasernas terminologi påminde om sjuksköterskornas egna. Slutsats Faktorer såsom den individuella sjuksköterskans befintliga kunskaper, logistik, tid, miljö och organisatoriskt stöd kan påverka möjligheten att ta del av forskningsresultat.

Bakgrund Sjuksköterskan behöver kontinuerligt uppdatera sina kunskaper för att försäkra en god och patientsäker omvårdnad i enlighet med aktuell evidens. Ett första steg är att söka och finna källor för detta, varvid begreppet informationssökning är centralt. Processen att söka information förutsätter strategier och verktyg vilket innefattar bland annat sökning via elektroniska, tryckta samt muntliga källor. Syfte Syftet var att kartlägga legitimerade sjuksköterskors informationssökning, för bibehållandet av professionell kompetens. Metod En webbaserad enkätstudie med kvantitativ ansats har genomförts. Undersökningsgruppen bestod av legitimerade sjuksköterskor verksamma på medicinavdelningar på storsjukhus i Stockholm. Data analyserades och presenterades med deskriptiv statistik i form av tabeller och diagram. Resultat Den information som söktes var främst av praktisk inriktning och av medicinsk karaktär. Det mest vanliga sättet att söka information var muntligt, framförallt från sjuksköterskekollegor. Datorer var också en vanlig metod för informationssökning. Ovanligt var att använda andra elektroniska hjälpmedel såsom smarttelefoner och surfplattor. En annan källa som användes sällan var vetenskapliga artiklar. Vissa skillnader i metodval och användningsfrekvens kunde ses relaterat till sjuksköterskornas erfarenhet, ålder och utbildning. Slutsats Utifrån vårt resultat i förhållande till tidigare studier kan konstateras att sjuksköterskornas informationssökning präglas av den medicinska vetenskapen. Sättet informationen söks på kan medföra en risk för att den inte har en vetenskaplig förankring. Det finns outnyttjad potential i form av elektroniska verktyg som kan förenkla informationssökning. Oavsett vilken källa eller metod som används för informationssökning är det viktigt att ha ett källkritiskt förhållningssätt.