Syftet med föreliggande uppsats är att belysa frågan om förekomsten av musikterapeutisk kunskap och kompetens i olika skolformer i Sverige. Musikterapi kommer emellanåt till användning i musikundervisning med elever som har funktionsnedsättning, främst synes detta gälla då en musiklärare också är utbildad musikterapeut. Ett problem är vilka musikterapeutiska kunskaper och vilken kompetens som egentligen kan komma till användning i arbetet med elever med funktionsnedsättning i skolan. Ett annat problem är på vilka sätt lärare i musik ges möjlighet att ta del av musikterapeutiska kunskaper och kompetens i sin utbildning. Hypotesen som ligger till grund för föreliggande studie är att lärare i musik har behov av kunskap och kompetens om musikterapi i undervisning med elever med olika funktionsnedsättningar. Studien baseras på en kvantitativ enkätundersökning riktad till lärare i musik som undervisar elever med funktionsnedsättning. Studiens forskningsfrågor lyder: Hur stor andel av musiklärarna i undersökningen har någon form av musikterapeutisk utbildning? Hur många använder sig av någon form av insatser som kräver musikterapeutisk kunskap eller kompetens i sin undervisning? Och hur ofta sker detta i så fall? Hur ser lärarna på användning av musikterapi i skolan? Resultatet visade att lärarna ansåg att det behövs fler utbildade musiklärare med musikterapeutisk kompetens i alla skolformer för att ge elever ett nödvändigt stöd i utvecklingen. Lärarnas tankar om hur musikterapi och musikterapeutiska redskap kan komma till användning som en hälsofrämjande, utvecklande resurs i det pedagogiska arbetet i olika skolverksamheter och som en del av elevhälsa utgör en del av resultatet. Studiens slutsats är att det behövs en modell eller ett koncept för utarbetande och användning av musikterapeutisk kunskap och kompetens i musiklärarutbildning och i arbete med elever på skolor. / This study’s purpose is to illuminate issues about the use of music therapy at schools in Sweden. Music therapy occasionally comes into use during music education with students who have disabilities. Primarily this seems to apply when a music teacher is also a trained music therapist. One problem is which type of music therapeutic knowledge and competence can actually be used when working with students with disabilities in schools. Another problem is the way in which music teachers are given the opportunity, to take part in music therapeutic knowledge and skills during their education. The hypothesis that forms the basis of the present study, is that music teachers need knowledge and competence about music therapy when teaching students with different development disorders. The study is based on a quantitative questionnaire survey, aimed at music teachers who teach students with disabilities. The study's research questions read: How many of the music teachers in the survey have some sort of music therapy as part of their education? How many people use some form of intervention that requires music therapeutic knowledge or competence in their teaching? And how often does this happen? How do teachers see the use of music therapy in schools? The result showed that the teachers felt that more educated music teachers with music therapeutic competence were needed in all school forms to provide students with the necessary support in development. The teachers’ thoughts about how music therapy and music therapeutic tools can be used as a health-promoting, developing resource in the pedagogical work in different school activities and as part of student health are part of the result. The study's conclusion is that a model or a concept is needed for the preparation and use of music therapeutic knowledge and competence in music teachers training when working with students at schools.