Syftet med den här litteraturstudien är att öka kunskapen om en i Sverige än så länge okänd metod, biblioterapi, hur den kan användas i den specialpedagogiska undervisningen av det socio-emotionella lärandet, för att utveckla problemlösningsförmågor och för att utveckla strategier för coping. En övergripande frågeställning kan sammanfattas med: vad säger forskning om biblioterapi i den specialpedagogiska undervisningen? Studien förhåller sig till en bakgrund av att det finns ett tomrum på metoder för några av de ansvarsområden som vilar på skolan, något som skapar en känsla av otillräcklighet hos många lärare som ofta har en diger ämneskompetens och är skickliga på att förmedla kunskaper på olika sätt. Arbetets utgångspunkt är en idé om att en lär-och arbetsmiljö som kännetecknas av psykiskt välbefinnande hos elever och personal är främjande för lärande och kunskapsutveckling. Studien kan beskrivas som en induktiv systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats och följer Wolfsvinkel, Furtmueller och Wilderoms (2013) guide för att genomföra litteraturstudier med grundad teori. Materialet omfattade nio vetenskapliga artiklar som kodades och kategoriserades och de mest framträdande begreppen analyseras i studiens analysdel ur ett  kognitionspsykologiskt perspektiv. Resultatet visar att biblioterapin är en effektiv kompletterande metod inom specialpedagogiskt arbete av framför allt socioemotionella förmågor, problemlösningsförmågor och copingstrategier och diskuteras i förhållande till tidigare forskning. Där diskuteras också teori-och metodval, samt ges förslag på vidare forskning.