Syftet med min fallstudie har varit att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv undersöka om interventionen kan hjälpa en elev i årskurs 2 med språkstörning att utveckla fonem-grafemkopplingen. Genom att utgå från tidigare forskning om svårigheter för elever med språkstörning och teorier om läsinlärning utvecklades en intervention med strukturerad arbetsgång och långsamt tempo. Med ett salutogent perspektiv utgick interventionen från det som fungerar och från elevens kunskaper. Undervisningen var riktat mot zonen för den proximala utvecklingen, vilket innebar det eleven med viss stöttning och anpassning klarar av. Enligt det sociokulturella perspektivet sker kunskapsutveckling i samspel och med lärarens stöd som en ”byggnadsställning” kan eleven succesivt utvecklas. Genom observationer ville jag få förståelse för hur interventionen fungerade för specifik elev och genom dessa insikter få kunskap om hur interventionen kan utvecklas. Slutsatsen var att t räning för att utveckla fonem-grafemkopplingen genom en kombination av ljudmetoden, munbilder och fonologisk medvetenhetsträning med hjälp av språklekar, praktiska övningar och multisensorisk stimulans är en intervention som fungerade för eleven i min fallstudie. Genom att observera hur interventionen utvecklades kan jag konstatera att det var svårt att förutse utifrån den kunskap som fanns hur mycket längre tid som hade behövts. Interventionen beräknades pågå i 10-12 veckor, förlängdes till 16 veckor, men hade behövt pågå under en längre tid för att få elevens fonem-grafemkopplingen automatiserad avseende hela alfabetet. I fallstudien klarade eleven fonem-grafemkopplingen på 24/24 bokstäver efter interventionens slut men alla bokstäverna var inte automatiserade till snabb åtkomst. Elev med språkstörning behöver en mycket långsam inlärningstakt för att nå säker fonem-grafemkoppling. Fallstudien visar hur man i en intervention kan arbeta med en elev med språkstörning som kan fungera för att utveckla fonem-grafemkopplingen.

In this essay, the focus is on the grammatical development of four Swedish as a second language learners and how the former can be explained by using Manfred Pienemanns processability theory. In the study, three questions are posed. Firstly, on what levels of the processability theory are the participants processing morphology and syntactical structures? Secondly, how automated are the processing of morphology and syntactical structures? Lastly, how can processability theory be used to outline the grammatical development in relation to the participants’ formal education in Swedish and how long time they have been exposed to the second language? The empiric material is based upon two sets of semi-structured interviews with the participants in pairs. Furthermore, as I am reusing the material collected in a previous study, the participants have given their written consent for me to do so. The results of the study indicate that Pienemann’s theory can be used to outline the grammatical development of the four participants. The emergence criterion can be used to measure whether the participants has acquired a level of grammatical processing, in regard to PT. In three cases of four, the criteria of 50 and 80 percent in correctness is used to analyse the extent of the participants’ grammatical development.

No description available.

<p>While reading in deaf children has been the object of a number of studies, the reading abilitiesof children with mild and moderate hearing impairment and their relation to cognitiveprocessing have not received very much attention. Predictive factors of reading ability inhearing children are well known, with phonological and working memory abilities beingnecessary prerequisites for reading development. Existing studies suggest, however, thatcertain hearing-impaired children achieve a reading level comparable to that of hearingchildren in spite of impaired phonological abilities. In the present study, reading abilities anda range of cognitive processing abilities were measured in a group of hearing-impairedchildren and compared with hearing controls in equivalent school grades. Comparisons weremade at group and school-grade level, and the cognitive profile of hearing-impaired childrenat level with controls (those being within one standard deviation) was discussed. The resultssuggest that phonological abilities are important for the hearing-impaired children, but to alesser extent than for normally hearing children. The results also point towards workingmemoryabilities (particularly correct recall of phonemes in nonword repetition) as beingimportant for the possibility to compensate for impaired phonological abilities.</p> / <p>Emedan döva barns läsande har varit föremål för ett antal studier, har läsförmågan hos barnmed mild och måttlig hörselnedsättning och dennas relation till underliggande kognitiva förmågor inte fått mycket uppmärksamhet. Predicerande faktorer för läsförmågan hos hörande barn är väl kända och fonologisk förmåga och arbetsminneskapacitet utgör oumbärliga förutsättningar för läsutvecklingen. Befintliga studier antyder dock att vissa barn med mildoch måttlig hörselnedsättning uppnår en läsförmåga i nivå med hörande barns, trots nedsatt fonologisk förmåga. I föreliggande studie undersöktes läsförmågan och en rad kognitivaförmågor hos en grupp barn med mild och måttlig hörselnedsättning. Jämförelser gjordes medhörande kontroller på gruppnivå och per årskurs, och den kognitiva profilen hos de barn medhörselnedsättning som låg i nivå med kontrollerna (de som låg inom en standardavvikelse) diskuterades. Resultaten antyder att fonologiska förmågor var viktiga för läsning i sambandmed hörselnedsättning, men i mindre utsträckning än för normalhörande barn. Resultaten antyder också att arbetsminneskapacitet (framförallt korrekt fonemåtergivning vidnonordsrepetition) har betydelse för möjligheten att kompensera en nedsatt fonologiskförmåga.</p>

While reading in deaf children has been the object of a number of studies, the reading abilitiesof children with mild and moderate hearing impairment and their relation to cognitiveprocessing have not received very much attention. Predictive factors of reading ability inhearing children are well known, with phonological and working memory abilities beingnecessary prerequisites for reading development. Existing studies suggest, however, thatcertain hearing-impaired children achieve a reading level comparable to that of hearingchildren in spite of impaired phonological abilities. In the present study, reading abilities anda range of cognitive processing abilities were measured in a group of hearing-impairedchildren and compared with hearing controls in equivalent school grades. Comparisons weremade at group and school-grade level, and the cognitive profile of hearing-impaired childrenat level with controls (those being within one standard deviation) was discussed. The resultssuggest that phonological abilities are important for the hearing-impaired children, but to alesser extent than for normally hearing children. The results also point towards workingmemoryabilities (particularly correct recall of phonemes in nonword repetition) as beingimportant for the possibility to compensate for impaired phonological abilities. / Emedan döva barns läsande har varit föremål för ett antal studier, har läsförmågan hos barnmed mild och måttlig hörselnedsättning och dennas relation till underliggande kognitiva förmågor inte fått mycket uppmärksamhet. Predicerande faktorer för läsförmågan hos hörande barn är väl kända och fonologisk förmåga och arbetsminneskapacitet utgör oumbärliga förutsättningar för läsutvecklingen. Befintliga studier antyder dock att vissa barn med mildoch måttlig hörselnedsättning uppnår en läsförmåga i nivå med hörande barns, trots nedsatt fonologisk förmåga. I föreliggande studie undersöktes läsförmågan och en rad kognitivaförmågor hos en grupp barn med mild och måttlig hörselnedsättning. Jämförelser gjordes medhörande kontroller på gruppnivå och per årskurs, och den kognitiva profilen hos de barn medhörselnedsättning som låg i nivå med kontrollerna (de som låg inom en standardavvikelse) diskuterades. Resultaten antyder att fonologiska förmågor var viktiga för läsning i sambandmed hörselnedsättning, men i mindre utsträckning än för normalhörande barn. Resultaten antyder också att arbetsminneskapacitet (framförallt korrekt fonemåtergivning vidnonordsrepetition) har betydelse för möjligheten att kompensera en nedsatt fonologiskförmåga.

Igenkänning av ansikten har främst undersökts i form av korttidsretention. Via sådan forskning har det kunnat påvisas att människor generellt har en bättre förmåga till igenkänning av ansikten jämfört med visuella stimulus av liknande komplexitet. Det har även påvisats effekter av extraversion och kön på förmågan att känna igen ansikten. Denna studie undersökte långtidsretention av ansikten och detta i relation till extraversion och kön. Utöver detta undersökte studien relationen mellan igenkänning av ansikten och annat visuellt stimulus (hundar). Detta studerades genom en experimentell inomgruppsdesign där deltagarna utförde ett datorbaserat igenkänningstest direkt och 24 timmar efter inlärning. Extraversion mättes med självskattningsformuläret Revised NEO Personality Inventory (NEO-PI R). Studien inkluderade 51 deltagare (31 kvinnor, 19 män, en icke-binär, M = 27.69 år). Resultaten visade en fördel för igenkänning av ansikten, men kunde inte påvisa någon skillnad i nedgång stimulusen emellan. Vidare visade resultaten en signifikant stimulus × kön interaktion, där kvinnor presterade bättre än män på igenkänning av ansikten men inte på igenkänning av hundar. En effekt av extraversion hittades enbart i extremgrupperna på kontinuumet extraversion. Slutligen visade studien att det inte fanns något signifikant samband mellan prestation på igenkänning av hundar och ansikten vid det första testtillfället. I studien diskuteras implikationerna ett holistiskt processande verkar ha på inlärning men inte på minneskonsolidering över tid. Studien belyser också brister i tidigare studier som undersökt extraversion i relation till ansiktsigenkänning och fördjupar sig i eventuella orsaker till uppmätta könsskillnader. / Face-recognition has foremost been studied with a focus on short-term retention. This research has concluded that in general people are a better in recognizing faces in comparison to recognition of stimuli with matching complexity. Studies have also shown that extraversion and sex affect face-recognition ability. This study investigated long-term memory retention of faces in relation to extraversion and sex. In addition, this study explored the relationship between recognition of faces, and another visual stimulus (dogs). This was conducted by using an experimental within-subjects-design in which the participants performed a computer-based recognition-test both immediately after the study phase, as well as 24 hours later. Revised NEO Personality Inventory (NEO-PI R) was used to measure extraversion. The study had 51 participants (31 women, 19 men, one non-binary, M = 27.69 years). The results showed an advantage in recognition of faces but failed to show a difference in decline between stimuli. There was a stimulus × sex interaction, where women showed an advantage compared to men in recognition of faces but not regarding recognition of dogs. Extraversion was shown to have an effect on the performance only when the most and least extraverted was compared. Finally, there was no relationship between face-recognition and recognition of dogs in the short-term retention test. The study highlights shortcomings in earlier studies investigating extraversion in relation to face recognition and discusses possible reasons for the obtained sex differences. The study also discusses whether holistic processing is implicated in learning, but not with respect to long-term memory consolidation.