Syftet med denna studie är att studera och beskriva hur provsituationer i matematik upplevs av elever i behov av särskilt stöd. Förhoppningen är att studien kan fungera som inspirationskälla för undervisande lärare i hur de kan tänka kring provsituationer i matematik. Studien utgår från sex elevers upplevelser och är kvalitativ och har sin utgångspunkt i en fenomenologisk ansats. Sammanlagt har sex gymnasieelever intervjuats ur ett retroperspektiv, i den meningen att de har berättat om sina upplevelser av provsituationer när de gick i högstadiet. Empiriska data har analyserats utifrån likheter som hittats i variationen av elevsvar.Resultaten har analyserats utifrån ett  specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkten att den enskilda elevens behov och förutsättningar är styrande. Studiens resultat visar flera väsentliga beståndsdelar som innefattar upplevelsen av att ha prov i matematik såsom; känslan av ångest, känslan av att provet är  missvisande, känslan av misslyckande och känslan av ensidighet. Resultaten visar även vad som verkar framkalla dessa beståndsdelar. Känslan av ångest är den  beståndsdel som är tydligast framskriven och verkar ha en tidsdimension då den förekommer både före, under och efter prov och det som framkallar denna känsla är bl.a. höga krav, blackout under prov och tidsbegränsningar. Elevernas upplevelser vittnar om att den typiska provsituationen i matematik överlag sett likadan ut för alla elever; provet utförs skriftligt med papper och penna, det utförs enskilt ochdet råder tystnad. Utifrån sina upplevelser och erfarenheter berättar även eleverna om hur de skulle vilja att proven kunde vara utformade för att bättre möta deras behov och förutsättningar.

In my essay, I take as starting point stories where I experience that the school context does not take advantage of the possibilities offered by the youth leisure center in gathering information about the students’ knowledge development. In my text I am going to reflect upon my irritation, how I acted and why I acted in a certain way in different situations with students. The aim of my essay is to examine how can I, in my role as a youth leisure center educator act, so that my assessment of the students can be a complement to the school’s assessment. I am even going to investigate what possibilities and learning opportunities offer the youth leisure center in being a complement to the school’s assessment procedure of students. I my essay, I will reflect on my dilemma on the hand, and on the other hand, taking different approaches and points of view. I will discuss how I interpret my actions and experience myself, but also my colleagues in the situations with the students, linked to Dreyfus and Dreyfus’s model of skill acquisition, as well as analyze my attitude by using Aristotle’s concepts of wisdom and understanding. Further on, I will discuss how the youth leisure center can be a complement to school based on peer interaction in practice and development-pedagogical perspectives, as well as through analyzing various governing documents. I conclude my essay with a reflection on my research questions, and how I perceive my task as a youth leisure center teacher to collaborate with the school in assessing the students’ knowledge development. / I min essä utgår jag från berättelser där jag upplever att skolkontexten inte tar till vara fritidshemmens möjligheter till att kunna bidra med information vad gäller elevernas kunskapsutveckling. Jag kommer i texten reflektera över min irritation, hur jag gjorde och varför jag gjorde det jag gjorde i olika situationer tillsammans med elev. Syftet är att undersöka hur jag, i min roll som fritidslärare kan agera på fritidshemmet så min bedömning av eleven kan vara ett komplement till skolan. Jag kommer även utforska fritidshemmets möjligheter och lärmiljöer skulle kunna vara ett komplement till skolan vid bedömningar av elever. I min essä kommer jag reflektera, kritisera och perspektivera förhållningssätt och synvinklar i mitt dilemma. Jag kommer att beröra hur jag tolkar och upplever mig själv men även kollegor i situationer med elever kopplat till Dreyfus och Dreyfus utvecklingsstegen, men också reflektera i mitt görande som fritidslärare över förhållningssätt klokhet och förståelse utifrån Aristoteles filosofi. Vidare ska jag diskutera hur fritidshemmet kan vara ett komplement till skolan utifrån samlärande i praktiken och utvecklingspedagogiska perspektiv, samt analys av olika styrdokument. Jag avslutar min essä med en reflektion över mina frågeställningar, och hur jag själv ser på mitt uppdrag som fritidslärare i samverkan med skolan kopplat till elevernas kunskapsutveckling. / <p></p><p></p>