<p>Högskolepedagogik, högskolepedagogisk utbildning, BHU</p>

Det här är en vetenskapliga essä om hur vi pedagoger ska förhålla oss till sådant som barn berättar för oss i förtroende, under utvecklingssamtal på fritidshemmet. Genom min reflektion utforskar jag olika etiska perspektiv, som kan hjälpa mig i hur jag kan förhålla mig till samtalen samt undersöker vad som sker i det mellanmänskliga mötet mellan pedagoger, barn och föräldrar. Essän utgår från egenupplevda situationer där jag diskuterar möjliga handlingsalternativ som pedagog, med betoning på hänsynstagande, respekt och jämlikhet. Det jag eftersöker i samtalen är sätt att stärka barns integritet och samtidigt ge föräldrar adekvat information om sitt barn. Dessutom reflekterar jag över övergripande riktlinjer som är moraliskt försvarbara för pedagoger att handla efter. Jag har lyft fram hur vi tänker kring de relationer vi skapar till såväl barn som föräldrar och har under skrivandets gång fått upp ögonen för hur barn svarar när vuxna ställer frågor samt hur viktigt det är att det finns kvalitet i relationer till såväl föräldrar som barn. Barns integritet går som en röd tråd genom hela min essä och de etiska perspektiven har gett mig en fingervisning om hur jag bör förhålla mig till samtalen och mitt praktiska yrkeskunnande. Därigenom har jag fått en större förståelse för och kunskap om hur mina handlingar kan bidra till att ge föräldrar adekvat information om sitt barn och hur jag bör förhålla mig till mina egna yrkesetiska förpliktelser. En viktig slutsats som jag drar är hur betydelsefullt det är att vi ställer frågor till barn som handlar om vilka de är tillsammans med andra, innan vi frågar dem vilka de vill bli. Slutligen vill jag framhålla att det finns stor praktisk kunskap hos pedagoger, vars röster behöver komma fram i reflektion tillsammans med andra.

Essän handlar om samlingen i förskolan där jag har utgått från ett dilemma där ett barn blir utskickad från samlingen för att hen inte kan sitta still och behålla fokus. Då jag betraktar denna situation utifrån börjar jag reflektera kring om det är rätt av oss pedagoger att utesluta barn från samlingen. Jag börjar ifrågasätta om samlingen är meningsfull för alla barn och varför vi har samling. Jag blir nyfiken på hur synen på samlingen utvecklat sig i den svenska förskolan från 1830-talet och fram till nu och om barn ska delta mot sin vilja? Mitt syfte med min essä är att ta reda på om jag anser att samlingen är viktig. Samlingen som rutin i vår verksamhet diskuteras och jag vill granska dess betydelse och vilken roll pedagogen har i samlingen. Är det viktigt att alla barn deltar? Jag reflekterar kring om vi kan plocka ut samlingens innehåll och implementera det i andra aktiviteter under dagen. Analysen har tre delar. Samlingens historia, pedagogens roll utifrån Foucaults maktteoretiska tankar och pedagogens praktiska kunskap. Jag lyfter genom mitt arbete upp ett obekvämt ämne då jag skriver om pedagogens makt över barnen. Detta är dock ett ämne som behöver lyftas. I mitt arbete använder jag skrivandet som metod för att reflektera och en hermeneutisk tolkning av min personliga berättelse för att kunna reflektera över förskollärarens roll. Det jag har kommit fram till genom mitt arbete är att pedagogen har makt över barnen men att även rutinerna har makt över verksamheten. Pedagogernas makt över barnen kan vara mer eller mindre medveten. Jag kan också se att pedagogens praktiska klokhet har betydelse för hur samlingens utfall blir.

Denna vetenskapliga essä undersöker möjligheterna att finna balans i förskollärarrollen när det kommer till arbetet i barngrupp och det administrativa arbetet. Studien sker till största del på en förskola i Stockholmsområdet där jag själv arbetar som förskollärare, med undantag för vissa gestaltningar som skett på tidigare arbetsplatser. Vi lever ett mätbarhetssamhälle idag, där resultatfokuset tar mer plats vilket märks även inom de olika skolformerna där förskolan är den första instansen. Denna studie syftar till att försöka finna balans i förskollärarrollen mellan det praktiska arbetet i barngrupp och det administrativa arbetet som kräver tid ur det praktiska arbetet i barngruppen. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) beskriver hur förskolans utbildning alltid ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Studien syftar till att skapa en förståelse för den stora mängd administration som krävs inom förskolan idag och ställer sig frågande till vad som egentligen är av vikt att administreras. Genom att använda mig av gestaltningar, deltagande observationer med influenser av aktionsforskning kopplat till Bornemarks mätbarhetsbegrepp, Aristoteles tankar om klokhet och Forssell &amp; Ivarsson Westermarks texter om administration gör jag en resa genom den administrativa världen och vad den kan tänkas ge tillbaka, liksom ta från den utbildning jag önskar ge till barnen i förskolan.   En mening som återkommer genom uppsatsskrivandet är ta tillvara dessa stunder. Mina reflektioner kretsar kring vilka stunder jag ska ta tillvara och hur den praktiska kunskapen jag som förskollärare utvecklar, kan tänkas användbar genom att administreras. Kan jag i min förskollärarroll utveckla mitt praktiska kunnande framåt genom ett administrativt arbete? Jag vill få fatt i vad som sker om jag ibland lyfter blicken mot barnen istället för att ta tillvara dessa stunder av administrativa arbetsuppgifter utanför barngruppen. Vad kan det tänkas ge för effekter i det långa loppet när det kommer till min roll som förskollärare, barngruppens utbildning och samhället i sig? / Seize these moments – on preschool teachers’ ability to balance wisely between their work with children and administration This scientific essay examines the possibilities of finding balance in the preschool teacher's role when it comes to working in children´s groups and the administrative work. The study mostly takes place at a preschool in the Stockholm area where I myself work as a preschool teacher, along with certain characterizations that took place at previous workplaces. We live in a measurability society today, where the focus on results takes up more and more space and this is also noticeable within the various school forms where the preschool is the first instance. This study aims to try to find a balance in the preschool teacher's role between the practical work in the children's group and the administrative work that requires more and more time from the children. The curriculum for preschool (Lpfö 18) describes how preschool education should always rest on a scientific basis and proven experience. This study aims to create an understanding of the large amount of administration required in preschools today and questions what’s important to be administered in the long run. By using representations, participatory observations with influences from action research linked to Bornemark's concept of measurability, Aristotle's thoughts on wisdom and Forssell &amp; Ivarsson Westerberg's text on administration, I make a journey through the administrative world and what it can conceivably give back, as well as take from the education I wish to give to the children in preschool.   A sentence that recurs throughout the essay writing is seize these moments. My reflections revolve around which moments I should take advantage of and how the practical knowledge I develop as a preschool teacher can be considered useful by being administrated. In my role as a preschool teacher, I wonder how I can develop my practical skills going forward through administrative work. I want to understand what happens if I sometimes focus on the children instead of taking advantage of these moments of administrative work outside the children's group. What kind of effects can it conceivably have in the long run when it comes to my role as a preschool teacher, the children's group's education, and society itself?

Vi har genomfört en empirisk studie där vi undersökte forskningsfrågor relaterade till den praktiska kunskapen/klokheten fronesis på fritidshemmet. Forskningsfrågorna är baserade på att personalen kan relatera och formulera sina resonemang och handlingar utifrån verkliga situationer inom verksamheten. I genomförandet sökte vi svar på följande forskningsfrågor: Hur resonerar fritidshemspersonalen om den praktiska kunskapens möjligheter? Och hur kan den praktiska kunskapen komma till uttryck i fritidshemsverksamheten?  I denna empiriska studie använde vi oss av seminstrukturerade intervjuer, observationer och fältanteckningar. Resultatet av denna forskning visar att personalen tar stöd av en metod inom arbete i verksamheten, hellre än sin erfarenhet inom yrket. Uppsatsen problematiserats i relation till metoder. / We have conducted an empiric study where the practical wisdom and phronesis at after-school centers are investigated. The research questions are based on the teacher’s ability to relate to the subject and reason for their actions in real situations within the work.  For this purpose, these research questions were formulated: How do the leisure-time teachers reason about the possibilities of practical wisdom, and how can the practical wisdom be expressed at the leisure center? In order to collect data semi-structured interviews, observations and field notes were used.  The results of this research show that the leisure-time teachers get support from a method within the work area, rather than their experience in the profession. The essay is problematized in relation to method.

<p>Essän utgår från den praktiska klokheten, ett av Aristoteles kunskapsbegrepp. Den praktiska klokheten finns i sättet att vara och i sättet att kommunicera. Det behövs lyhördhet, uppmärksamhet och känslomässig begåvning för att vara praktisk klok. Genom att söka och beskriva det lika, det olika och det unika jämför jag ledarskapet för en mångkulturell arbetsgrupp i en stockholmsnära kommun med ledarskapet i en landsortskommun. Jag beskriver och diskuterar ett medskapande ledarskap samt behovet av att ibland tillämpa ett mer auktoritärt ledarskap. </p><p>Essän handlar också om olika sätt att göra nytta, nämligen att göra vackert, att förbättra, att använda resurser på ett klokt sätt, att ta ansvar samt att möta människor på ett respektfullt sätt. Jag belyser ett antal olika förhållningssätt i mötet med andra människor, och resonerar även kring integrerad kunskap. </p><p>Avslutningsvis utgår jag från det som Martha Nussbaum skriver, nämligen att den praktiska klokheten är ett slags komplex känslighet. Vidare konstaterar jag att det medskapande ledarskapet och den praktiska klokheten kan ses som två konstformer som ständigt måste utvecklas. </p>

Essän utgår från den praktiska klokheten, ett av Aristoteles kunskapsbegrepp. Den praktiska klokheten finns i sättet att vara och i sättet att kommunicera. Det behövs lyhördhet, uppmärksamhet och känslomässig begåvning för att vara praktisk klok. Genom att söka och beskriva det lika, det olika och det unika jämför jag ledarskapet för en mångkulturell arbetsgrupp i en stockholmsnära kommun med ledarskapet i en landsortskommun. Jag beskriver och diskuterar ett medskapande ledarskap samt behovet av att ibland tillämpa ett mer auktoritärt ledarskap. Essän handlar också om olika sätt att göra nytta, nämligen att göra vackert, att förbättra, att använda resurser på ett klokt sätt, att ta ansvar samt att möta människor på ett respektfullt sätt. Jag belyser ett antal olika förhållningssätt i mötet med andra människor, och resonerar även kring integrerad kunskap. Avslutningsvis utgår jag från det som Martha Nussbaum skriver, nämligen att den praktiska klokheten är ett slags komplex känslighet. Vidare konstaterar jag att det medskapande ledarskapet och den praktiska klokheten kan ses som två konstformer som ständigt måste utvecklas.

In my essay, I take as starting point stories where I experience that the school context does not take advantage of the possibilities offered by the youth leisure center in gathering information about the students’ knowledge development. In my text I am going to reflect upon my irritation, how I acted and why I acted in a certain way in different situations with students. The aim of my essay is to examine how can I, in my role as a youth leisure center educator act, so that my assessment of the students can be a complement to the school’s assessment. I am even going to investigate what possibilities and learning opportunities offer the youth leisure center in being a complement to the school’s assessment procedure of students. I my essay, I will reflect on my dilemma on the hand, and on the other hand, taking different approaches and points of view. I will discuss how I interpret my actions and experience myself, but also my colleagues in the situations with the students, linked to Dreyfus and Dreyfus’s model of skill acquisition, as well as analyze my attitude by using Aristotle’s concepts of wisdom and understanding. Further on, I will discuss how the youth leisure center can be a complement to school based on peer interaction in practice and development-pedagogical perspectives, as well as through analyzing various governing documents. I conclude my essay with a reflection on my research questions, and how I perceive my task as a youth leisure center teacher to collaborate with the school in assessing the students’ knowledge development. / I min essä utgår jag från berättelser där jag upplever att skolkontexten inte tar till vara fritidshemmens möjligheter till att kunna bidra med information vad gäller elevernas kunskapsutveckling. Jag kommer i texten reflektera över min irritation, hur jag gjorde och varför jag gjorde det jag gjorde i olika situationer tillsammans med elev. Syftet är att undersöka hur jag, i min roll som fritidslärare kan agera på fritidshemmet så min bedömning av eleven kan vara ett komplement till skolan. Jag kommer även utforska fritidshemmets möjligheter och lärmiljöer skulle kunna vara ett komplement till skolan vid bedömningar av elever. I min essä kommer jag reflektera, kritisera och perspektivera förhållningssätt och synvinklar i mitt dilemma. Jag kommer att beröra hur jag tolkar och upplever mig själv men även kollegor i situationer med elever kopplat till Dreyfus och Dreyfus utvecklingsstegen, men också reflektera i mitt görande som fritidslärare över förhållningssätt klokhet och förståelse utifrån Aristoteles filosofi. Vidare ska jag diskutera hur fritidshemmet kan vara ett komplement till skolan utifrån samlärande i praktiken och utvecklingspedagogiska perspektiv, samt analys av olika styrdokument. Jag avslutar min essä med en reflektion över mina frågeställningar, och hur jag själv ser på mitt uppdrag som fritidslärare i samverkan med skolan kopplat till elevernas kunskapsutveckling. / <p></p><p></p>

Through my own professional experience, the essay explores how place may have significance for exercising practical knowledge. It also sheds light on the conditions and qualities surrounding my, as therapist, presence in interpersonal meetings, as well as perspectives in relation to meetings around life issues. Of special notice is place as nature and garden. With support in stories as representations and in dialogue with philosophers, several different perspectives and analyses are shown about the place's importance for the pursuit of practical knowledge. The drive of the research is supported by three themes, place, body, meeting. They lead the survey forward in dialogue with Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty and Martin Buber preferably together with geography professor, Edward Relph and researchers and writers within the fields of practical knowledge and naturebased interventions. The essay uncovers a complex area of understanding. It puts emphasis on the relationship between us as humans and our environment. In this relationship, place is of importance to practical knowledge. Interplay and movement between different approaches emerges as a common denominator.