I detta projekt behandlas ämnet misslyckande i relation till mitt framförande av stycket Failing: a very difficult piece for double bass, skrivet av Tom Johnson år 1975. Stycket består av musik för solokontrabas som även har en textrad som ska läsas samtidigt som musiken spelas. Detta med syftet att framföraren ska misslyckas med sitt framträdande. Stycket Failing sätter praxis för att spela musik på sin spets, då det blir oklart vad vi egentligen är ute efter i spelandet. I denna uppsats gör jag ett försök att reda ut hur musikaliska misslyckanden fungerar, samt hur min inställning till misslyckanden kan påverka mitt spelande. Detta sker genom reflektion och begreppsliga resonemang, med vissa referenser till litteratur inom psykologin. Slutsatsen är att jag så länge jag gör ett kvalificerat försök att spela Failing, så kan jag inte misslyckas med mitt framträdande. Detta synsätt leder till minskad prestationsångest vilket kan ge en förhöjd publikupplevelse. Det kan finnas värde i att applicera de begrepp jag kommit fram till på framtida framträdanden, eller fortsätta projektet att skapa tydliga begrepp kring musikaliska framträdanden. / <p><strong>Konsertprogram</strong></p><p>J.S. Bach: <em>Allemande</em> ur Cellosvit nr. 3</p><p>A. Desenclos: <em>Aria</em> ur Aria et Rondo</p><p>S. Koussevitzky: Konsert för kontrabas, Op. 3</p><p>T. Johnson: <em>Failing: a very difficult piece for double bass</em><em></em></p><p><strong>Medverkande</strong></p><p>Joel Hedtjärn, solokontrabas</p><p>Katarina Ström-Harg, piano</p>