Från och med den 1 januari 2009 tillämpas nya regler om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper för att motverka skatteplanering genom ränteupplägg. Denna form av skatteplanering sker eftersom det finns luckor i lagstiftningen vilket bolagen kan utnyttja. Vid konstlade ränteupplägg använder sig koncernen av verktyg som är godkända inom ramen för gällande rätt. Exempel på sådana verktyg är den obegränsade avdragsrätten för ränteutgifter, koncernbidragsreglerna samt att utdelning och kapitalvinst vid avyttring av näringsbetingade andelar är undantaget från beskattning. Genom koncerninterna transaktioner används ovan nämnda materiella regler i syfte att uppnå skattefördelar på koncernnivå. Transaktionerna är legitima inom ramen för gällande rätt. Effekten av skattefördelen som uppkommer genom transaktionerna är dock inte önskvärd, då den urholkar den svenska skattebasen och äventyrar skattesystemets legitimitet. Införandet av de nya reglerna om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper avser att hindra konstlade ränteupplägg där företag i intressegemenskaper utnyttjar den obegränsade avdragsrätten för ränteutgifter i syfte att uppnå skattefördelar. Motsvarande ränteintäkt redovisas i ett bolag beläget i en lågskattejurisdiktion, i ett skattesubjekt som är undantaget från skatteplikt eller i ett subjekt med särskild skattestatus. Regeringsrättens avgörande i domarna mot Industrivärden väckte stor uppmärksamhet, där domstolen fann att skatteflyktslagen inte kunde tillämpas för att neka ett bolag rätten till ränteavdrag. I målen hade koncernen skapat ett skuldförhållande genom koncerninterna transaktioner där transaktionernas enda syftet var att uppnå skattefördelar. För att förhindra denna typ av skatteplanering och på så sätt komma åt de skatteintäkter som staten går miste infördes därmed nya regler om ränteavdragsbegränsning. De nya reglerna som införts ska begränsa möjligheten att få avdrag för ränteutgifter vid interna förvärv av delägarrätter där koncerninterna lån bildas genom exempelvis omstrukturering. Från huvudregeln finns dock två undantag. Enligt det första undantaget är avdrag för ränteutgifter tillåtet om motsvarande ränteintäkt skulle ha beskattats med 10 procent, enligt lagstiftningen i den stat där det bolag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsten hör hemma. Detta om bolaget bara skulle ha haft den inkomsten. Den andra undantagsregeln innebär att avdrag för ränteutgifter får göras om såväl skulden som förvärvet som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade Vid införandet av sådana regler bör hänsyn tas till vad som är grundproblematiken. I och med Regeringsrättens avgörande har det fastställs att skatteflyktslagen inte kan tillämpas på uppenbara fall av kringgåenden där syftet varit att uppnå skattefördelar. Inledningsvis bör därmed skatteflyktslagens utformning och tillämplighet ifrågasättas. Skatteflyktslagens syfte är att hindra skatteflykt i detta avseende, vilket dess nuvarande utformning uppenbarligen misslyckats med. Detta trots reglernas generella utformning. Skatteflyktslagens nuvarande utformning kan därmed anses vara tandlös, åtminstone vid vissa fall av skatteplanering. Då grundproblematiken ligger i den utformning som skatteflyktslagen har torde det vara denna lagstiftning som i första hand ska vara föremål för överseende. De nya reglerna om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper får anses vara vaga, vilket resulterar i tolknings- och tillämpningsproblem. Därigenom blir det återigen upp till rättstillämparna att utreda och avgöra huruvida förfarandet anses stå i strid med gällande rätt. Vidare kan ifrågasättas om regleringens utformning kommer att verka som ett hinder för transaktioner som är företagsekonomisk motiverade och därigenom öppnar upp för ny problematik. Andra åtgärder såsom underkapitaliseringsregler, CFC-lagstiftning och källskatt på räntebetalningar har utretts som alternativa regler mot konstlade ränteupplägg. Ingen av dessa regler anses dock vara en bättre åtgärd mot konstlade ränteupplägg i detta avseende. Att införa någon form av ränteavdragsbegränsning i kombination med översyn av skatteflyktslagen torde dock vara en motiverad åtgärd mot konstlade ränteupplägg, men då i en mer genomtänkt regelkonstruktion.

<p>Från och med den 1 januari 2009 tillämpas nya regler om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper för att motverka skatteplanering genom ränteupplägg. Denna form av skatteplanering sker eftersom det finns luckor i lagstiftningen vilket bolagen kan utnyttja. Vid konstlade ränteupplägg använder sig koncernen av verktyg som är godkända inom ramen för gällande rätt. Exempel på sådana verktyg är den obegränsade avdragsrätten för ränteutgifter, koncernbidragsreglerna samt att utdelning och kapitalvinst vid avyttring av näringsbetingade andelar är undantaget från beskattning. Genom koncerninterna transaktioner används ovan nämnda materiella regler i syfte att uppnå skattefördelar på koncernnivå. Transaktionerna är legitima inom ramen för gällande rätt. Effekten av skattefördelen som uppkommer genom transaktionerna är dock inte önskvärd, då den urholkar den svenska skattebasen och äventyrar skattesystemets legitimitet.</p><p>Införandet av de nya reglerna om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper avser att hindra konstlade ränteupplägg där företag i intressegemenskaper utnyttjar den obegränsade avdragsrätten för ränteutgifter i syfte att uppnå skattefördelar. Motsvarande ränteintäkt redovisas i ett bolag beläget i en lågskattejurisdiktion, i ett skattesubjekt som är undantaget från skatteplikt eller i ett subjekt med särskild skattestatus.</p><p>Regeringsrättens avgörande i domarna mot Industrivärden väckte stor uppmärksamhet, där domstolen fann att skatteflyktslagen inte kunde tillämpas för att neka ett bolag rätten till ränteavdrag. I målen hade koncernen skapat ett skuldförhållande genom koncerninterna transaktioner där transaktionernas enda syftet var att uppnå skattefördelar. För att förhindra denna typ av skatteplanering och på så sätt komma åt de skatteintäkter som staten går miste infördes därmed nya regler om ränteavdragsbegränsning. De nya reglerna som införts ska begränsa möjligheten att få avdrag för ränteutgifter vid interna förvärv av delägarrätter där koncerninterna lån bildas genom exempelvis omstrukturering. Från huvudregeln finns dock två undantag. Enligt det första undantaget är avdrag för ränteutgifter tillåtet om motsvarande ränteintäkt skulle ha beskattats med 10 procent, enligt lagstiftningen i den stat där det bolag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsten hör hemma. Detta om bolaget bara skulle ha haft den inkomsten. Den andra undantagsregeln innebär att avdrag för ränteutgifter får göras om såväl skulden som förvärvet som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade</p><p>Vid införandet av sådana regler bör hänsyn tas till vad som är grundproblematiken. I och med Regeringsrättens avgörande har det fastställs att skatteflyktslagen inte kan tillämpas på uppenbara fall av kringgåenden där syftet varit att uppnå skattefördelar. Inledningsvis bör därmed skatteflyktslagens utformning och tillämplighet ifrågasättas. Skatteflyktslagens syfte är att hindra skatteflykt i detta avseende, vilket dess nuvarande utformning uppenbarligen misslyckats med. Detta trots reglernas generella utformning. Skatteflyktslagens nuvarande utformning kan därmed anses vara tandlös, åtminstone vid vissa fall av skatteplanering. Då grundproblematiken ligger i den utformning som skatteflyktslagen har torde det vara denna lagstiftning som i första hand ska vara föremål för överseende.</p><p>De nya reglerna om ränteavdragsbegränsning inom intressegemenskaper får anses vara vaga, vilket resulterar i tolknings- och tillämpningsproblem. Därigenom blir det återigen upp till rättstillämparna att utreda och avgöra huruvida förfarandet anses stå i strid med gällande rätt. Vidare kan ifrågasättas om regleringens utformning kommer att verka som ett hinder för transaktioner som är företagsekonomisk motiverade och därigenom öppnar upp för ny problematik.</p><p>Andra åtgärder såsom underkapitaliseringsregler, CFC-lagstiftning och källskatt på räntebetalningar har utretts som alternativa regler mot konstlade ränteupplägg. Ingen av dessa regler anses dock vara en bättre åtgärd mot konstlade ränteupplägg i detta avseende.</p><p>Att införa någon form av ränteavdragsbegränsning i kombination med översyn av skatteflyktslagen torde dock vara en motiverad åtgärd mot konstlade ränteupplägg, men då i en mer genomtänkt regelkonstruktion.</p>

No description available.

Den 1 januari 2009 trädde reglerna om begränsningar i avdragsrätten för ränta på internt finansierade förvärv av delägarrätter inom en intressegemenskap i kraft. Dessa regler benämns ofta som ränteavdragsbegränsningsreglerna och återfinns i 24 kapitlet 10a-10e §§ inkomstskattelagen. Reglerna är ett avsteg från den generella avdragsrätten för ränteutgifter som finns i Sverige. Syftet med lagstiftningen är att förhindra skatteplanering genom ränteupplägg inom intressegemenskaper, där de affärsmässiga motiven är klart underordnade det övergripande syftet att uppnå skattefördelar. För att ränteavdragsbegränsningsreglerna inte skulle få en alltför generell omfattning och onödigt försvåra affärsmässigt motiverade verksamheter införde lagstiftaren två undantagsregler, den så kallade tioprocentsregeln och den så kallade ventilen. Blir någon av undantagsreglerna tillämpliga får det företag som betalar ränta göra avdrag för denna i Sverige. Tioprocentsregeln är den första undantagsregeln. Tioprocentsregeln är en objektiv regel som blir tillämplig om det kan fastställas att inkomsten som motsvarar ränteutgiften blir beskattad till minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där mottagaren av inkomsten hör hemma. Ventilen är den andra undantagsregeln. Ventilen är en subjektiv regel som blir tillämplig om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Vid första anblicken av undantagsreglerna kan de verka tydligt utformade, varför de inte borde vara svåra att tillämpa. I praktiken uppkommer emellertid en rad tolknings- och tillämpningsproblem med undantagsreglerna. Uppsatsen har identifierat flera situationer där affärsmässigt motiverade transaktioner riskerar att omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna beroende på hur undantagsreglerna skall tolkas och tillämpas. Uppsatsen syftar därför till att klargöra hur undantagsreglerna i 24 kapitlet 10d-10e §§ inkomstskattelagen skall tolkas och tillämpas. Vidare skall uppsatsen identifiera de tolknings- och tillämpningsproblem som riskerar att uppkomma kring undantagsreglerna och analysera vilka konsekvenser dessa kan få för berörda företag.

Sedan den 1 januari 2009 begränsas avdragsrätten för ränteutgifter vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap. Syftet med lagstiftningen är att förhindra skatteplanering med ränteupplägg. För att bestämmelserna inte skall träffa affärsmässigt bedriven verksamhet medges undantag från begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter om ränteintäkten beskattas med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma eller om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Om undantag medges beviljas det företag som betalar ränta avdrag för ränteutgifterna. Författarna anser att utformningen av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade är tämligen vag. Uppsatsen syftar därför till att utreda i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap kan anses affärsmässigt motiverat för att undantag från lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter skall medges. I uppsatsen klargörs att det vid ett internt förvärv av delägarrätter skall ligga sunda företagsekonomiska och affärsmässiga överväganden - utöver eventuella skatteeffekter - bakom den interna skulden och det interna förvärvet. Författarna anser att följande omständigheter kan anses affärsmässigt motiverade. Interna förvärv av delägarrätter vilka föranleds av behovet att undvika intressekonflikter och samarbetsproblem, ge bolagen en självständig ledning och göra dem finansiellt oberoende från varandra, uppnå riskspridning samt att omstrukturera en verksamhet som till sin art och geografiska placering är helt skilda från varandra är exempel på när ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat. Därtill är det vid en förestående extern försäljning av en verksamhetsgren inom koncernen affärsmässigt motiverat att göra ett internt förvärv av delägarrätter. Om anledningen till att ett företag etablerat sig i en lågskattestat är för att detta land har en juridisk, ekonomisk och politiskt stabil situation eller om företaget som mottar räntebetalningen bedriver ekonomisk verksamhet eller om interna förvärv av delägarrätter har förekommit tidigare inom intressegemenskapen, ger dessa omständigheter en indikation på att ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat. Uppsatsen syftar vidare till att utreda huruvida hänsyn tagits till rättssäkerhets- och effektivitetsaspekter vid användandet av begreppet affärsmässigt motiverad i lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter. Då varken lagtexten eller förarbetena ger en klar definition av i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat gör författarna bedömningen att hänsyn inte tagits till rättssäkerhet vid utformandet av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden är huvudsakligen affärsmässigt motiverad. Genom att de skattskyldiga torde ha möjlighet att erhålla förhandsbesked kan dock ledning för fastställande av huruvida interna förvärv av delägarrätter är affärsmässiga bidra till ökad rättssäkerhet. / Since the first of January 2009 the Swedish government limited the deductibility of interest expenses on internally funded acquisition of shares between affiliated parties. The purpose of the legislation is to prohibit tax avoidance schemes with interest. In order for the provisions not to prevent business with sound business reasons the legislation grants exemption if the interest income is taxed at a rate of at least 10 percent, according to the laws of the Statute of the company within the community that actually has the right to the income, or if both the acquisition and the debt that is the basis for the interest expenditure is mainly commercially motivated. The authors believe that the wording of the provision that allows the deduction of interest expenses, if both the acquisition and the debt underlying the interest expenditure are mainly commercially motivated, is rather vague. The purpose of this master’s thesis is to analyze the circumstances under which an internal acquisition of shares from an affiliated company can be considered as a commercially motivated transaction in order to be granted an exemption from the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses. To be granted an exemption the affiliated company which request deduction has to show that the internal debt and the acquisition are entered into mainly for sound business purpose in addition to any tax reasons. Acquisition of shares which responds to the need to avoid conflicts of interest and cooperation problems, giving companies an independent management and make them financially independent from each other, achieve diversification and to restructure a business which by their nature or location is distinct from each other, are examples on when an acquisition of shares can be considered as a commercially motivated acquisition of shares. If the reason why a company established itself in a country which has a low tax on interest income is that this country has a legal, financial and politically stable situation, or if the company who receives the interest payment engage in economic activities or the acquisition of shares have occurred earlier, these circumstances indicates that an acquisition is commercially motivated. The aim of the thesis is further to investigate whether account has been taken to legal certainty and efficiency aspects in the use of the term business purpose in the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses. Since neither the wording of the provision nor the preparatory work gives a clear definition of the circumstances under which an internal acquisition of shares can be considered as commercially motivated the authors conclude that account has not been taken to legal certainty. Since taxpayers have the opportunity to request a preliminary ruling regarding the determination of whether the acquisition of shares is commercially motivated, the authors conclude that this may contribute to a greater legal certainty.

<p>Den 1 januari 2009 trädde reglerna om begränsningar i avdragsrätten för ränta på internt finansierade förvärv av delägarrätter inom en intressegemenskap i kraft. Dessa regler benämns ofta som ränteavdragsbegränsningsreglerna och återfinns i 24 kapitlet 10a-10e §§ inkomstskattelagen. Reglerna är ett avsteg från den generella avdragsrätten för ränteutgifter som finns i Sverige.</p><p>Syftet med lagstiftningen är att förhindra skatteplanering genom ränteupplägg inom intressegemenskaper, där de affärsmässiga motiven är klart underordnade det övergripande syftet att uppnå skattefördelar. För att ränteavdragsbegränsningsreglerna inte skulle få en alltför generell omfattning och onödigt försvåra affärsmässigt motiverade verksamheter införde lagstiftaren två undantagsregler, den så kallade tioprocentsregeln och den så kallade ventilen. Blir någon av undantagsreglerna tillämpliga får det företag som betalar ränta göra avdrag för denna i Sverige.</p><p>Tioprocentsregeln är den första undantagsregeln. Tioprocentsregeln är en objektiv regel som blir tillämplig om det kan fastställas att inkomsten som motsvarar ränteutgiften blir beskattad till minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där mottagaren av inkomsten hör hemma. Ventilen är den andra undantagsregeln. Ventilen är en subjektiv regel som blir tillämplig om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.</p><p>Vid första anblicken av undantagsreglerna kan de verka tydligt utformade, varför de inte borde vara svåra att tillämpa. I praktiken uppkommer emellertid en rad tolknings- och tillämpningsproblem med undantagsreglerna. Uppsatsen har identifierat flera situationer där affärsmässigt motiverade transaktioner riskerar att omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna beroende på hur undantagsreglerna skall tolkas och tillämpas.</p><p>Uppsatsen syftar därför till att klargöra hur undantagsreglerna i 24 kapitlet 10d-10e §§ inkomstskattelagen skall tolkas och tillämpas. Vidare skall uppsatsen identifiera de tolknings- och tillämpningsproblem som riskerar att uppkomma kring undantagsreglerna och analysera vilka konsekvenser dessa kan få för berörda företag.</p>

<p>Sedan den 1 januari 2009 begränsas avdragsrätten för ränteutgifter vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap. Syftet med lagstiftningen är att förhindra skatteplanering med ränteupplägg. För att bestämmelserna inte skall träffa affärsmässigt bedriven verksamhet medges undantag från begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter om ränteintäkten beskattas med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma eller om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Om undantag medges beviljas det företag som betalar ränta avdrag för ränteutgifterna.</p><p>Författarna anser att utformningen av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade är tämligen vag. Uppsatsen syftar därför till att utreda i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap kan anses affärsmässigt motiverat för att undantag från lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter skall medges.</p><p>I uppsatsen klargörs att det vid ett internt förvärv av delägarrätter skall ligga sunda företagsekonomiska och affärsmässiga överväganden - utöver eventuella skatteeffekter - bakom den interna skulden och det interna förvärvet. Författarna anser att följande omständigheter kan anses affärsmässigt motiverade. Interna förvärv av delägarrätter vilka föranleds av behovet att undvika intressekonflikter och samarbetsproblem, ge bolagen en självständig ledning och göra dem finansiellt oberoende från varandra, uppnå riskspridning samt att omstrukturera en verksamhet som till sin art och geografiska placering är helt skilda från varandra är exempel på när ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat. Därtill är det vid en förestående extern försäljning av en verksamhetsgren inom koncernen affärsmässigt motiverat att göra ett internt förvärv av delägarrätter. Om anledningen till att ett företag etablerat sig i en lågskattestat är för att detta land har en juridisk, ekonomisk och politiskt stabil situation eller om företaget som mottar räntebetalningen bedriver ekonomisk verksamhet eller om interna förvärv av delägarrätter har förekommit tidigare inom intressegemenskapen, ger dessa omständigheter en indikation på att ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat.</p><p>Uppsatsen syftar vidare till att utreda huruvida hänsyn tagits till rättssäkerhets- och effektivitetsaspekter vid användandet av begreppet affärsmässigt motiverad i lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter. Då varken lagtexten eller förarbetena ger en klar definition av i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat gör författarna bedömningen att hänsyn inte tagits till rättssäkerhet vid utformandet av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden är huvudsakligen affärsmässigt motiverad. Genom att de skattskyldiga torde ha möjlighet att erhålla förhandsbesked kan dock ledning för fastställande av huruvida interna förvärv av delägarrätter är affärsmässiga bidra till ökad rättssäkerhet.</p> / <p>Since the first of January 2009 the Swedish government limited the deductibility of interest expenses on internally funded acquisition of shares between affiliated parties. The purpose of the legislation is to prohibit tax avoidance schemes with interest. In order for the provisions not to prevent business with sound business reasons the legislation grants exemption if the interest income is taxed at a rate of at least 10 percent, according to the laws of the Statute of the company within the community that actually has the right to the income, or if both the acquisition and the debt that is the basis for the interest expenditure is mainly commercially motivated.</p><p>The authors believe that the wording of the provision that allows the deduction of interest expenses, if both the acquisition and the debt underlying the interest expenditure are mainly commercially motivated, is rather vague. The purpose of this master’s thesis is to analyze the circumstances under which an internal acquisition of shares from an affiliated company can be considered as a commercially motivated transaction in order to be granted an exemption from the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses.</p><p>To be granted an exemption the affiliated company which request deduction has to show that the internal debt and the acquisition are entered into mainly for sound business purpose in addition to any tax reasons. Acquisition of shares which responds to the need to avoid conflicts of interest and cooperation problems, giving companies an independent management and make them financially independent from each other, achieve diversification and to restructure a business which by their nature or location is distinct from each other, are examples on when an acquisition of shares can be considered as a commercially motivated acquisition of shares. If the reason why a company established itself in a country which has a low tax on interest income is that this country has a legal, financial and politically stable situation, or if the company who receives the interest payment engage in economic activities or the acquisition of shares have occurred earlier, these circumstances indicates that an acquisition is commercially motivated.</p><p>The aim of the thesis is further to investigate whether account has been taken to legal certainty and efficiency aspects in the use of the term business purpose in the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses. Since neither the wording of the provision nor the preparatory work gives a clear definition of the circumstances under which an internal acquisition of shares can be considered as commercially motivated the authors conclude that account has not been taken to legal certainty. Since taxpayers have the opportunity to request a preliminary ruling regarding the determination of whether the acquisition of shares is commercially motivated, the authors conclude that this may contribute to a greater legal certainty.</p>