Syftet med denna uppsats var att undersöka sambopars rättshandlande och verksamma juristers del i sambopars rättshandlande. Vidare var syftet att föra en de lege ferenda diskussion kring sambors rättsliga skydd. Följande frågor behandlades i uppsatsen: Vilken är den vanligaste rättshandlingen som sambor företar? Hur ställer sig verksamma jurister till att upprätta vissa rättshandlingar och vad ger de för råd kring olika rättshandlingar? I vilken utsträckning råder verksamma jurister sambopar att gifta sig? På vilket sätt kan och bör sambolagstiftningen förändras? Uppsatsen riktade in sig på svensk ekonomisk familjerätt med fokus på sambors ekonomiska ställning och rättshandlande. Det centrala inom uppsatsen var hur sambor rättshandlar under pågående förhållanden. För att kunna behandla frågorna har en empirisk enkätstudie genomförts. Efter visst bortfall fanns det möjlighet att få in 71 svar, 30 personer svarade på enkäten, dvs. ungefär 42 %. Samboavtal, föravtal och bodelningsavtal är av familjerättslig karaktär som avtals inom ramen för  sambolagen  och  gäller  endast  då  samboförhållandet  upphör  genom  separation.  Med  ett samboavtal kan blivande sambor eller sambor avtala om att bodelning inte ska göras eller att viss egendom inte ska ingå i en bodelning. I ett föravtal kan sambor avtala om en snart förestående bodelning. Bodelningsavtalet fastställer det parterna kommit överens om i en bodelning. I en bodelning ingår sambornas bostad och bohag som införskaffats för gemensamt bruk. Andra rättshandlingar som sambor kan företa är skuldebrev och testamenten. Ett skuldebrev skrivs ofta i kombination med samboavtal för att fastställa skulden mellan samborna om parterna  gått  in  med  olika  stor  kontantinsats.  Testamentet  upprättas  för  att  samborna  vill  ärva varandra,  dock  kan  bara  hälften  av  egendomen  man  äger  testamenteras  bort. Av  enkäten framkom att de tre absolut vanligaste rättshandlingarna är testamente, samboavtal och skuldebrev. Att det är de rättshandlingarna som är de vanligaste rättshandlingarna ligger troligtvis i linje med att sambopar genom rättshandlingar vill trygga varandra och förebygga ekonomiska katastrofer. Med förmögenhetsrättsliga avtal kan sambor fördela egendom utanför sambolagens tillämpningsområde. Osäkerheten kring dessa avtal är stor och i doktrin har olika inställningar framförts angående möjligheten att skriva förmögengetsrättsliga avtal och utöka den egendom som samborna bodelar. Sextio procent av respondenterna uppger att det finns en efterfrågan bland sambor att skriva förmögenhetsrättsliga avtal. Femtio procent av respondenterna uppgav att de medverkar till att upprätta förmögenhetsrättsliga avtal. Det är tydligt bland respondenterna att de har delade meningar om denna typa av avtal. Det kan konstateras att de respondenter som anger att det finns en efterfrågan att upprätta förmögenhetsrättsliga avtal i större utsträckning medverkar till upprättandet. De som anger att det inte efterfrågas att skriva förmögenhetsrättsliga avtal har troligtvis inte i någon större utsträckning behövt ta ställning till om de ska medverka till att upprätta förmögenhetsrättsliga avtal eller inte. I enkäten som skickades ut ställdes tre frågor kring respondenternas rådgivning om äktenskap. En stor andel av respondenterna har uppgett att de har rekommenderat sambopar att gifta sig, och även rekommenderat dem att upprätta andra rättshandlingar i samband med det. Respondenterna rekommenderade, eller i vart  fall la fram som förslag, att samborna skulle gifta sig om det fanns barn med i bilden, om de ville ärva varandra och i de fall parterna efterfrågat motsvarande verkan som ett äktenskap ger. Att utöka lagstiftningen för sambor anser jag inte är aktuellt för att fler ska få ett bättre skydd. Sambolagen fyller en viktig funktion och måste finnas som ett alternativ för dem som inte vill ingå i äktenskap. I och med att många sambor vill ha samma skydd som makar men att de inte har valt att gifta sig är ett förslag att införa ett ytterligare sätt att ingå äktenskap. En möjlighet som liknar det som gällde för ingående av partnerskap. Ett mindre ceremoniellt och känslomässigt alternativ, där det juridiska är i fokus.

<p> </p><p>This essay aim to clear the regulations that adjusts the use of non-compete clauses in contracts of employement. The historical developement shows tendencies that more employees have contracts that includes non-compete clauses. This developement does not always correspond with what is allowed concerning these clauses. Non-compete clauses is adjusted by the regulations in the collective agreement known as the agreement of 1969. The agreement has also been accepted outside its regular field of application. Apart from the just mentioned agreement, unreasonable conditions of contracts kan be adapted to what is fair accordning to the swedish constitution of agreements. The paragraphs in question is the 36 and the 38 §§, that adjusts when you can shift the conditions. The 38 § is more applyable when it comes to conditions about non-compete clauses. The use of non-compete clauses is also regulated by practice in the court of law, the labour court. Many of the regulations are unspecified in their design. It is possible that these unspecified concepts are essential to maintain the possibility of applying the concepts to a larger amount of cases. The metaphysical concepts of the jurisprudence has been criticized several times during the historical developement, for example by the upholders of the positivistic Uppsala school of philosophy (the Scandinavian legal realism). The facts remains that because of its open device of concepts, the jurisprudence becomes dynamic and useable in a lot more contexts.</p><p> </p>

This essay aim to clear the regulations that adjusts the use of non-compete clauses in contracts of employement. The historical developement shows tendencies that more employees have contracts that includes non-compete clauses. This developement does not always correspond with what is allowed concerning these clauses. Non-compete clauses is adjusted by the regulations in the collective agreement known as the agreement of 1969. The agreement has also been accepted outside its regular field of application. Apart from the just mentioned agreement, unreasonable conditions of contracts kan be adapted to what is fair accordning to the swedish constitution of agreements. The paragraphs in question is the 36 and the 38 §§, that adjusts when you can shift the conditions. The 38 § is more applyable when it comes to conditions about non-compete clauses. The use of non-compete clauses is also regulated by practice in the court of law, the labour court. Many of the regulations are unspecified in their design. It is possible that these unspecified concepts are essential to maintain the possibility of applying the concepts to a larger amount of cases. The metaphysical concepts of the jurisprudence has been criticized several times during the historical developement, for example by the upholders of the positivistic Uppsala school of philosophy (the Scandinavian legal realism). The facts remains that because of its open device of concepts, the jurisprudence becomes dynamic and useable in a lot more contexts.

Elektroniska underskrifter är en relativt ny metod för att ingå bindande avtal. Tanken med tekniken är att den ska effektivisera, förenkla och öka säkerheten för användarna vid ingående av avtal. Det kan dock uppstå problem när lagstiftning anpassas till att reglera ny teknik, eftersom det är viktigt att lagstiftaren fortsätter att ta hänsyn till de skyddsintressen som ligger bakom gällande rätt. Denna uppsats belyser och diskuterar rättsliga hinder som föreligger vid användandet av elektroniska underskrifter, vid upprättande av de tre, privaträttsligt mest vanliga, rättshandlingarna som kräver en viss form för giltighet: överlåtelse av fast egendom, upprättande av testamente eller äktenskapsförord. Uppsatsen utreder hur den nya EU-förordningen eIDAS ((EU) nr 910/2014) har påverkat svenska myndigheters förhållningssätt till elektroniska underskrifter och elektroniska handlingar. Från presumtionen att det var fysiska handlingar som krävdes, om inte särskilda regler godkände elektroniska rutiner, till att elektroniska rutiner gäller om inte särskilda formkrav förbjuder det. Vidare förklaras förenklat tekniken bakom avancerade- och kvalificerade signaturer samt elektroniska dokument. Formkraven för skriftlighet, underskrift, bevittning och registrering och de skyddsintressen som ligger bakom dessa analyseras. Formkraven till ovan nämnda rättshandlingar kan till viss del tillgodoses med elektroniska signaturer och dokument, men i dagsläget krävs det en fysisk underskrift för att göra ovan nämnda rättshandlingar giltiga, på grund av den tolkning av begreppet underskrift som har gjorts i Ds 2003:29. Vidare analyseras hur sakrätten, rent teoretiskt, skulle kunna förändras genom en potentiell lagändring eller om en ny tolkning av begreppet underskrift medför att elektroniska signaturer kan användas vid överlåtelse av fast egendom. I uppsatsen diskuteras även de förtjänster och risker som en lagändring skulle kunna innebära, och hur dessa bör vägas mot varandra, för att sedan konstatera om en ökad implementering av elektroniska rutiner är önskvärd eller inte.