Om någon utför en tjänst å annans räkning utan att det finns ett uppdrag härom, torde det föreligga ett fall av negotiorum gestio – tjänst utan uppdrag. Den som utför tjänsten kallas gestor och hen handlar å huvudmannens vägnar. Frågan som rättsprincipen grundar sig på är huruvida gestor har rätt att kräva ersättning av huvudmannen för de skador och/eller kostnader som har uppstått för gestor i samband med utövandet av tjänsten. Att principen har utvecklats till vad den är idag, är till följd av utländska rättssystems influenser. Det finns ingen generell lagregel om negotiorum gestio i Sverige, utan man får falla tillbaka på rättspraxis och doktrin för att få en förståelse för institutet. Rättskällorna är inte alltid eniga om vad som gäller för att ersättning ska utgå. Doktrin är väldigt spretig i sin framställning och rättspraxis ger en oklar bild angående rättsläget. Eftersom det var 45 år sedan HD tog ställning i en rättsfråga gällande principen är det svårt att veta hur HD skulle tillämpa negotiorum gestio idag. När principen faktiskt har prövats i domstol har ersättning endast tillerkänts gestor två gånger. Domstolarna har i dessa fall, enligt vår uppfattning, antingen gjort fel i sin tillämpning eller inte varit tillräckligt utförlig i sina domskäl. Det nyssnämnda talar för att domstolarna inte riktigt har grepp om hur principen ska tillämpas. Trots praxis och doktrins oklara framställning har vi i vår utredning kommit fram till att två rekvisit ska vara uppfyllda för att gestor ska erhålla ersättning. Handlingen som gestor utför ska vara nödvändig och leda till nytta för huvudmannen samt att huvudmannen ska vara förhindrad från att ta tillvara sina egna angelägenheter. Att huvudmannen ska vara förhindrad innebär även att gestor innan hen påbörjar utförandet av tjänsten måste ha försökt ta kontakt med huvudmannen, men utan något resultat. Negotiorum gestio kan tillämpas i en rad olika situationer: besittning, nöd, medintresse, förtroendeställning med mera. Det finns bestämmelser i svensk lag som till viss del reglerar principens tillämpningsområde (se under rubrik 2.4.2.1). Att dessa delvis regleringar av principen existerar, kan förklara varför det finns så få rättsfall om negotiorum gestio som tas upp i domstol, i och med att lagen tillämpas före principer enligt rättshierarkin.  Sammanfattningsvis anser vi att principen är bortglömd i det svenska rättssystemet. Detta är en aspekt som närmare kommer att analyseras vidare i uppsatsen.

Med utgångspunkt i avtalslagens ålder med dess snäva och ofta svårtolkade bestämmelser, har det utifrån rättspraxis att utläsa, uppdagats ett behov av vedertagna rättsprinciper för att tolka avtal och i viss mån även fylla ut dem. Rättsprinciperna uttrycker sig i olika former varav lojalitetsplikten ligger till grund för en stor del av de underförstådda förpliktelserna som kan uppkomma i ett avtalsförhållande. Lojalitetspliktens innebörd i avtalsförhållanden är att tillvarata motpartens intressen såväl som sina egna. Syftet med denna princip är i synnerhet att skydda den eventuellt underställda parten i ett avtalsförhållande. Mot bakgrund av det tunt reglerade rättsområdet som avtalslagen tillhör, förekommer således utrymme för respektive part att agera otillbörligt och illojalt. Denna otillbörlighet kan till följd av de förevarande rättsprinciperna orättfärdigas. Följaktligen fyller lojalitetsplikten, jämte andra rättsprinciper, en väsentlig funktion för att upprätthålla rättvisa avtal och skydda avtalsparterna mot att utnyttjas. Det är emellertid viktigt att väga lojalitetsplikten mot att tillvarata sina egna intressen i ett avtalsförhållande. Tillvaratagandet av det egna intresset sker i enlighet med den så kallade vigilansprincipen. Denna princip upprätthålls genom ett aktsamt och omsorgsfullt beteende under kontraktets giltighet men även under ett prekontraktuellt förhållande. Vid oaktsamhet anses en part inte längre lika skyddsvärd som vid ett agerande i linje med vigilansprincipen. Principen antyder att part inte kan presumera en rättighet på grund av sin underlägsna ställning jämte motparten och kan därför anses utgöra en motpol till lojalitetsplikten. I Högsta domstolens prejudikat benämnt Omsättningsmålet, behandlas lojalitetsplikten i kommersiella avtalsförhållanden där Högsta domstolen fastställer att situationsbundna omständigheter ligger till grund för tillämpningen av lojalitetsplikten. Detta innebär en svårighet för fastställandet av lojalitetspliktens omfattning. Prejudikatet lämnar utrymme för diskussion om hur Högsta domstolens resonemang och avgörande kan komma att påverka affärskulturen och transaktionskostnaderna i samband med att kommersiella avtal sluts.