Studien berör undervisningen i moderna språk och har ett motivationsperspektiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka varför elever blir mer eller mindre motiverade i moderna språkundervisningen och hur läraren ska förhålla sig till eleverna för att motivera dem på bästa sätt. Det är de uppfattningar som elever på grundskolan och på gymnasiet har om språkundervisningen som är det centrala i uppsatsen. Arbetet består av en djupare litteraturstudie som belyser kognitiva motivationsteorier samt forskning kring läraren som reflekterande praktiker. Därtill har tjugo elever intervjuats. Intervjufrågorna var öppna och strukturerade. Studien visar att elever reagerar olika på framgång och misslyckande i skolprestationer, att mål som är realistiska och meningsfulla samt lärarens förväntningar är viktiga i motivationssynpunkt. Studien visar också att det finns vissa likheter och skillnader mellan stadierna. Exempel på likheter är att elever på båda stadierna efterfrågar information om kunskapsmålen i tyska, samt att de flesta tycker att den tyska grammatiken är svår. Några skillnader är att gymnasieelever känner större delaktighet i planeringen av undervisningen och att de är mindre beroende av respons och positiv feedback från läraren än vad grundskoleeleverna är. Lärarens förväntningar är en viktig motivationsfaktor i båda stadierna.

I föreliggande uppsats har symboliska och realistiska hots betydelser för Avpixlat-besökares attityder till personer som invandrat undersökts. Detta har gjorts med hjälp av frågeställningarna: Hur relaterar besökarnas upplevelser av invandrare i frågor om de symboliska hoten kultur och religion till deras attityder till personer som invandrat? Hur relaterar besökarnas upplevelser av invandrare i frågor om de realistiska hoten bostad, arbete och välfärd till deras attityder till personer som invandrat? Samt vilka symboliska eller realistiska hot kan främst förklara besökarnas attityder till personer som invandrat? Metoden bygger på en attitydundersökning som skickats ut via enkät till besökarna i Avpixlats kommentarsfält. Resultatet visar att besökarnas attityder till personer som invandrat är negativa. Det visar vidare att det främst är upplevelser av att det svenska välfärdssystemet är hotat av invandrare som kan förklara de negativa attityderna. Upplevelser av att ”svensk kultur” är hotad av personer som invandrat kan vidare förklara dessa attityder. I ljuset av besökarnas upplevelser av att välfärden och kulturen är hotad tappar upplevelserna av att invandrare hotar arbeten, bostad och religionen som förklaringar till deras attityder. Således är ett realistiskt och ett symboliskt hot, alltså upplevda hot mot välfärden och upplevda hot mot svensk kultur de hot som främst förklarar Avpixlat-besökares negativa attityder till personer som invandrat.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur HIV-positiva människor har organiserat sina vardagsliv före och efter att de fått kännedom om sin diagnos. För att kunna förstå och analysera deltagarnas vardagslivsuppfattningar har den realistiska livsformsanalysen tillämpats. För att kunna förstå och förklara förändringsprocessen som pågår inom en individ som har fått kännedom om att han är HIV-positiv så har vi tillämpat en teori om kris och utveckling. För att kunna besvara syftet med undersökningen så har vi intervjuat personer som vi fått kontakt med via intresseorganisationer och olika nätforum. Vi har analyserat och bearbetat de historier som ligger till grund för denna uppsats, vilket har resulterat i tre huvudsakliga slutsatser. Den första slutsatsen handlar om att en individ som gått igenom krisbearbetning av HIV har förstärkt sina livsplaner och förtydligat de mål som han hade före kännedom. Vi kan alltså argumentera för att HIV har förstärkt deltagarnas livsformsideologier. Den realistiska livsformsanalysen har inte beprövats på samkönade par tidigare och det var inte det som var den centrala delen i undersökningen heller men här har ett oväntat resultat uppenbarats. Slutsatserna från detta har varit en skiss på en ny kärleksform som vi har valt att nämna de bemötandes kärleksform. I de bemötandes kärleksform handlar det inte om en tillägnelsepraktik som i de bemyndigandes kärleksform eller en omsorgspraktik som i de bekräftandes kärleksform utan här kan vi argumentera för en kompromisspraktik. Den tredje och sista slutsatsen handlar om att vi inte kan påvisa någon livsformsspecifik krisbearbetning av HIV utan det verkar vara något som ligger utanför ramen för den realistiska livsformsanalysen och grundar sig helt på individuella egenskaper.