Livsformsanalyser handlar kort och gott om hur vi människor lever våra liv. Alla människor har olika syn och värderingar på vad som är viktigt i livet och genom att studera en människas livsform kan man se vad som prioriteras och hur det goda livet uppfylls. Det goda livet kan för någon innebära att ha mycket fritid och ledig tid utanför arbetet medan det för andra kan innebära att prestera bra på arbetet och lägga mycket tid där. Den här uppsatsen syftar till att undersöka vilka livsformer heltids- och deltidsbrandmän i Värmland lever, det vill säga hur de ser på delarna arbete, familj och fritid. Vi har undersökt vilken inställning de har till sitt arbete och hur stor skillnaden är mellan de båda yrkeskategorierna.Undersökningen bygger på ett kvalitativt angreppssätt och för att få fram vårt resultat har vi genomfört ett antal livsformsintervjuer som vi sedan analyserat utifrån livsformsanalysen, den så kallade Karlstadmodellen. Vi har genom undersökningen kommit fram till att alla våra manliga respondenter lever inom arbetarlivsformen eftersom de drar en tydlig gräns mellan arbete och fritid, det vill säga deras fritid prioriteras framför arbetet. Vi har också kommit fram till att kvinnorna som vi intervjuat lever inom de mansspecifika livsformerna då de investerar egen tid till att utveckla sig själva. De ställer sin fritid till förfogande för arbetet genom att de inte drar någon gräns mellan arbete och fritid. Alla livsformer kan levas av både män och kvinnor och det behöver inte vara så stora skillnader mellan könen. Vårt resultat gäller enbart för de personer som vi har intervjuat.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur HIV-positiva människor har organiserat sina vardagsliv före och efter att de fått kännedom om sin diagnos. För att kunna förstå och analysera deltagarnas vardagslivsuppfattningar har den realistiska livsformsanalysen tillämpats. För att kunna förstå och förklara förändringsprocessen som pågår inom en individ som har fått kännedom om att han är HIV-positiv så har vi tillämpat en teori om kris och utveckling. För att kunna besvara syftet med undersökningen så har vi intervjuat personer som vi fått kontakt med via intresseorganisationer och olika nätforum. Vi har analyserat och bearbetat de historier som ligger till grund för denna uppsats, vilket har resulterat i tre huvudsakliga slutsatser. Den första slutsatsen handlar om att en individ som gått igenom krisbearbetning av HIV har förstärkt sina livsplaner och förtydligat de mål som han hade före kännedom. Vi kan alltså argumentera för att HIV har förstärkt deltagarnas livsformsideologier. Den realistiska livsformsanalysen har inte beprövats på samkönade par tidigare och det var inte det som var den centrala delen i undersökningen heller men här har ett oväntat resultat uppenbarats. Slutsatserna från detta har varit en skiss på en ny kärleksform som vi har valt att nämna de bemötandes kärleksform. I de bemötandes kärleksform handlar det inte om en tillägnelsepraktik som i de bemyndigandes kärleksform eller en omsorgspraktik som i de bekräftandes kärleksform utan här kan vi argumentera för en kompromisspraktik. Den tredje och sista slutsatsen handlar om att vi inte kan påvisa någon livsformsspecifik krisbearbetning av HIV utan det verkar vara något som ligger utanför ramen för den realistiska livsformsanalysen och grundar sig helt på individuella egenskaper.

Syftet med uppsatsen är att undersöka jobbcoachningsprocessen utifrån ett livsformsperspektiv, genom att utföra livsformsanalys på jobbcoacher och klienter. Relationen jobbcoach/klient står i fokus eftersom det existerar en liten mängd forskning inom området, och jobbcoachningens effekt på arbetslösheten i Sverige har på senare tid ifrågasatts. Livsformsanalysen är även bra verktyg för att undersöka vilka värderingar människor har och varför vi väljer att agera på ett visst sätt. Teorin om livsformsanalys utgår ifrån att människor har olika levnadsmönster och uppfattningar om "det goda livet", vilket benämns som att de lever livsformer. Vi har lagt fokus på kärnbegreppen sociocentrism och neokulturation inom livsformsanalysen: Sociocentrism handlar om människans oförmåga att förstå och erkänna andra livsformer än sin egen. Människor strävar alltid efter att hitta rimliga förklaringar till hur verkligheten är beskaffad utifrån sina egna livsformers syn på “det goda livet”. Eftersom människor som lever livsformer har olika uppfattningar om verkligheten uppstår konflikter när uppfattningarna ”krockar” med varandra. Människor försöker då omedvetet försvara den egna livsformens handlingsmönster och värderingar, vilket inom livsformsanalysen kallas för neokulturationsprocess. I C-uppsatsen ska vi undersöka om tendenser till livsformernas sociocentrism och neokulturation av livsformerna villkorar intervjupersonerna handlingar, på ett sådant sätt attjobbcoachningsprocessen påverkas. Vi intervjuade två jobbcoacher och fyra klienter. Vi kom fram till följande resultat: När jobbcoacher och klienter interagerar är det hög sannolikhet för att de lever olika livsformer och därmed tolkar varandra utifrån sina levda livsformers sociocentrism. Sociocentrism framträder i intervjupersonernas livsformsberättelser och ligger till grund för analysen av neokulturationsprocesser, vilka har delats in i tre områden: Arbetsbelastning, arbetslöshet och separation. Olika aspekter av områdena kan påverka jobbcoachningsprocessen på flera sätt: Hög arbetsbelastning kan medföra att jobbcoachen distanserar sig från klienterna; klienternas arbetslöshet kan leda till att jobbcoachningen fungerar som substitut för arbete; separation kan leda till att hemmafrun, som är ovan att arbeta, har svårt att sätta upp yrkesinriktade mål i jobbcoachningen. Områdena ska förstås som avancerade förlopp genom vilka livsformsanalysen delvis kan hjälpa till att förklara varför människor i utsatta situationer (till exempel klienter i jobbcoachningsprogram) agerar på ett visst sätt. Vi har även i undersökningen uppmärksammat skillnader i hur jobbcoachningsprocessen kan påverkas, beroende på vilken kärleksform som jobbcoacher och/eller klienter lever.