I en artikel i SAOB författad år 1933 beskrivs uttrycket i och för sig som en prepositionsfras med funktionen att framhålla hur någonting är beskaffat i sig självt. Vid sidan av i och för sig nämns variationsmöjligheterna i och för sig själv, i sig och i sig själv. Idag är i och för sig ett lexikaliserat satsadverb med koncessiv innebörd. En jämförelse mellan hur i och för sig används idag och hur uttrycket be­skrivs i SAOB ger vid handen att uttrycket måste ha genomgått en grammatikalisering. Syftet med den här undersökningen är att beskriva hur grammatikaliseringen av i och för sig har gått till. Materialet för undersökningen är excerperat från Språkbankens korpusar, och utgörs av tidningstext från år 1820 till och med år 2013. Sammantaget består materialet av 1000 meningar med belägg på i och för sig, fördelat på 20-årsperioder, med hundra belägg från varje period. Undersökningen består av dels en syntaktisk, dels en semantisk analys. Den syntaktiska analysen utgörs huvudsakligen av en funktions- och positionsanalys. Därtill har jag studerat när varianten i och för sig själv försvann ur materialet samt kartlagt avvecklingen av förekomster av i och för sig efter negerande och fokuserande adverbial i satsens mittfält. Samtliga tre syntaktiska delanalyser syftar till att fastställa dels när i och för sig börjar användas på det moderna sättet, dels när den äldre varianten inte längre är gångbar. Den semantiska analysen går ut på att analysera hur den koncessiva betydelsen kan ha blivit en del av uttryckets semantik genom inferens från kontexten i meningar där uttryckets betydelse var vag eller polysem. Genom att resonera utifrån resultatet från den syntaktiska och den semantiska analysen besvarar jag sedan hur semantik och syntax verkar ha samspelat i processen. Resultatet visar att den moderna användningen av i och för sig började kunna användas vid sidan av den äldre omkring år 1920. Fram till omkring år 1970 kunde i och för sig användas dels med antingen entydigt äldre eller entydigt modern betydelse och funktion (entydigt äldre var vanligare i början av grammatikaliseringsprocessen och entydigt modern var vanligare mot slutet), dels i kontexter där både den äldre och den moderna tolkningen var möjliga. Ur syntaktiskt perspektiv innebär dessa tvetydiga användningar att inga formella hinder fanns för endera tolkningen. Ur ett semantiskt perspektiv innebär tolkningsmöjligheten att betydelsen var vag eller polysem. Den här typen av användningar som är syntaktiskt tvetydiga och semantiskt vaga/polysema var vanliga under 1940-, 50- och 60-talen. Yttrandet som helhet betyder ofta ungefär samma sak i dessa användningar, oavsett om i och för sig tolkas som äldre eller modernt. Således kan syntaktiska reanalyser och semantiska omtolkningar ske utan att det påverkar kommunikationen. Det är främst genom dessa användningar som grammatikaliseringen av i och för sig bedöms ha skett.

The main purpose of this thesis is to examine the mineral dust aerosol transport into the Arctic. Two three-dimensional reanalysis datasets of atmospheric composition, the Copernicus Atmosphere Monitoring Service reanalysis (CAMSRA) and the Modern-Era Retrospective Analysis for Research and Applications, version 2 (MERRA-2), are analyzed with regard to dust transport into the Arctic. The reanalyses agree on that the largest mass transport of dust into the Arctic occurs across western Russia during spring and early summer, although large dust transport events can occur across other geographical areas during all seasons. In several aspects, the reanalyses show substantial differences. The transport in CAMSRA is considerably smaller, more concentrated and occurs at lower altitudes. Furthermore, the transport in CAMSRA is to a larger extent than MERRA-2 driven by well-defined events of dust transport in space and time. The reanalysis data are compared with surface measurements of dust in the Arctic and dust extinction satellite retrievals from the Cloud-Aerosol Lidar with Orthogonal Polarization (CALIOP). The comparison indicates that CAMSRA underestimates the dust transport into the Arctic and that MERRA- 2 likely overestimates it. The discrepancy between CAMSRA and MERRA-2 can in part be explained by the assimilation process where too little dust is assimilated in CAMSRA while MERRA-2 overestimates the production of light particles, causing an excessive transport, and the assimilation process further increases the dust concentration in remote areas. Despite the clear differences between the reanalyses, this study provides new insights into the spatio-temporal distribution of the dust transport into the Arctic and the transported mass is estimated to be within the range 1.5–31 Tg yr-1. The thesis also briefly examines the aerosol transport of all five aerosol species carried by the reanalyses, that in addition to dust are black carbon, organic matter, sea-salt and sulfate. The annual aerosol mass transport to the Arctic in CAMSRA and MERRA-2 are 24 Tg and 50 Tg respectively. The reanalyses show substantial differences regarding the proportions of the different aerosol types — emphasizing that it is crucial that the aerosol module manages to simulate the correct aerosol mass fractions, as the assimilation of AOD alone cannot change the proportions between the aerosols.

Using the regional climate model WRF, and the NCEP-NCAR Reanalysis Project data asboundary and initial conditions, regional precipitation was estimated by means of thedynamical downscaling technique for two selected periods, January 2000 and September2007. These months show very particular climatic characteristics of the precipitationregimen in Central America, like dry (wet) conditions in the Pacific (Caribbean) coast of theCentral American isthmus, in January, and wet (dry) conditions, respectively in each coast,during September. Four-nested-domains, each grids of resolution of 90 km (d01), 30 km(d02), 10 km (d03), and 3.3 km (d04), were configured over this region. The runs werereinitialized each 5 days with 6 hours of spin-up time for adjustment of the model. A total of8 experiments (4 per month) were tested in order to study: a) two important CumulusParameterization Schemes (CPS), Kain-Fritsch (KF) and Grell-Devenyi (GD); and b) thephysical interaction between nested domains (one- and two-way nesting), during eachsimulated month.January 2000 results showed that the modeled precipitation is in agreement withobservations, and also captured the mean climate features of rainfall concerning magnitude,and spatial distribution, like the particular precipitation contrast between the Pacific and theCaribbean coast.Outputs from September 2007 revealed significant differences when a visual comparison ismade to the spatial distribution of each coarse domain (d01, d02, and d03) with theirrespective domain in each experiment. However, the inner grids (d04) in all theexperiments, showed a similar spatial distribution and magnitude estimation, mainly inthose runs using one-way nesting configuration. Furthermore, the results for this mothdiffer substantially with observations, and the latter could be related with associateddeficiencies in the boundary condition that do not reproduce well the transition periodsfrom warm to cold El Niño episodes.Moreover, in all the experiments, the KF scheme calculated more precipitation than the GDscheme and it is associated to the ability of the GD scheme to reproduce spotty but intenserainfall, and apparently, this scheme is reluctant to activate, frequently yielding little or norain. However, when rainfall does develop, it is very intense.Also, the time series do not replicate specific precipitation events, thus, the 5-daysintegration period used in this study, is not enough to reproduce short-period precipitationevents.Finally, physical interaction issues between the nested domains are reflected indiscontinuities in the precipitation field, which have been associated to mass fieldadjustment in the CPS. / Nederbörden i Central Amerika har uppskattats med dynamisk nedskalning för två utvaldaperioder, januari 2000 och september 2007. Global återanalysdata från NCEP-NCARsåteranalysprojekt har använts som randdata och initialdata till den regionalaklimatmodellen WRF. De studerade månaderna uppvisar stora variationer inederbördsmönster, t ex lite (mycket) nederbörd under januari och mycket (lite) nederbördunder september för kustområdena längs Stilla havet (Karibiska havet). Fyra nästladedomäner över Central Amerika har använts med en upplösning på 90 km (d01), 30 km (d02),10 km (d03) och 3,3 km (d04). Simuleringarna initialiserades var 5:e dag och de första 6timmarna efter varje initialisering används för modellens anpassning till initialtillståndet.Totalt 8 experiment genomfördes (4 för varje månad) för att studera: (a) två olika sätt attparameterisera konvektion i Cumulusmoln (CPS), Kain-Fritsch (KF) och Grell-Devenyi (GD)och (b) den fysikaliska interaktionen mellan de nästlade domänerna (en- respektive tvåvägsnästlade scheman).För januari 2000 var det god överensstämmelse mellan modellerad och observeradnederbörd. Modellen beskriver väl såväl mängden nederbörd som den rumsligafördelningen, t ex den stora kontrasten mellan kustområdena längs Stilla havet och Karibiskahavet.För september 2007 uppvisar den modellerade nederbörden stora skillnader i de olikaexperimenten för de yttre domänerna (d01, d02, d03). För den inre domänen (d04) ärresultaten från de olika experimenten betydligt mer lika, särskilt för experimenten medenvägs nästlade scheman. Vidare skiljer sig den modellerade nederbörden väsentligt frånobserverad nederbörd under september 2007. Detta kan förklaras med felaktiga randdatapå grund av problemet i återanalys data att reproducera perioder med övergång från varmtill kall El Niño. I alla experiment gav KF mer nederbörd än GD, det kan förklaras med att GDbättre reproducerar kortvarig, intensiv nederbörd. Det finns en viss tröghet innannederbörden i GD aktiveras, vilket innebär större frekvens av lite eller ingen nederbörd. Närnederbörden väl utvecklas blir den dock intensiv. WRF-modellen klarar inte av att återgespecifika nederbördshändelser för de genomförda experimenten, vilket betyder att 5-dagarär för lång simuleringstid för att kunna reproducera specifika händelser. Slutligen,interaktion mellan de nästlade domänerna skapar diskontinuiteter i nederbördsmöns.