Bakgrund: Sjuksköterskor i psykiatrisk vård upplever en inre konflikt när vården som erbjuds strider mot egna etiska värderingar och ideal om god psykiatrisk vård inte går att upprätthålla. Den inre konflikten kan provocera fram en motreaktion i form av en handling som gynnar patienten men avviker från rådande riktlinjer inom verksamheten. Fenomenet har benämnts som positivt rebelledarskap i forskningssammanhang. Rebelledarskap utmanar gängse riktlinjer i verksamheten med avsikten att möta patienternas behov, upprätthålla professionell standard och erbjuda god vård. I nuläget finns det bristande kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård och vad det innebär för patienten. Syfte: Syftet med aktuell studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av rebelledarskap i barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Datainsamling har skett med kvalitativ deskriptiv metod via semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor som hade erfarenhet av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Materialet analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, och med fokus på det latenta innehållet i textmaterialet. Resultat: I resultatet framkom varierade erfarenheter av rebelledarskapet vilka utmynnade i två huvudteman: Att följa barnet i en plastisk dans och Att dansa fridans i verksamhetens klassiska balett, och sex subteman: Att lära känna sin danspartner, Att våga ta nya danssteg, Att alla segrar, Att kollidera på dansgolvet men fortsätta dansa, Att fridansa tillsammans och Att fridansa är en självklarhet som fler kan lära sig. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av det goda rebelledarskapet visar att rebellsjuksköterskan arbetar följsamt och personcentrerat för att främja patienters återhämtning. Tilldelas rebellsjuksköterskan mandat att arbeta i enlighet med det positiva rebelledarskapets värdegrund så ökar vårdens kvalitet, möjligheten att initiera barn och ungas återhämtningsprocess och även sjuksköterskans arbetsglädje, yrkesstolthet och vilja att utvecklas i sin profession.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar och den vuxenpsykiatriska heldygnsvården har stor press på sig, både utifrån personalbrist, ökat behov och efterfrågan av personcentrerad vård samt med ett ansvar att behandla och möta ett brett spektrum av komplicerade psykiatriska diagnoser och tillstånd. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård besitter ofta stor kunskap och erfarenhet och kan bidra till att stärka vården men får inte alltid utrymme att kliva fram och ta det ansvar som professionen representerar. Rebellsjuksköterskor kan genom sitt driv, patientfokuserade och ledande egenskaper bana väg för andra sjuksköterskor att våga kliva fram och ta sitt professionella ansvar, samt bidra till en positiv utveckling av en säker, personcentrerad vård. Denna studie vill öka kunskapen kring erfarenheter av rebelledarskap för att skapa större förståelse för hur detta kan främjas och användas för att bidra till utvecklingen av vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien har genomförts med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård i Sverige och har analyserats med en induktiv, kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre huvudkategorier: att rebelledarskap kan vara en ensam resa på en väg kantad av utmaningar, att rebelledarskap kan driva verksamheten framåt och stärka en personcentrerad vård, samt att rebelledarskap är en inre drivkraft som utgår från profession och kompetens. Slutsats: Genom sitt driv att förbättra vården och hitta mer individanpassade lösningar utifrån patientens unika omvårdnadsbehov kan rebellsjuksköterskan utgöra en viktig resurs för utvecklandet av en mer personcentrerad psykiatrisk heldygnsvård. Mer forskning behövs för att klargöra hur rebellsjuksköterskans insatser påverkar patienternas återhämtning, samt för att potentiellt kunna bidra till en tydligare arbetsbeskrivning för sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård.

Bakgrund: Den psykiatriska öppenvården präglas av låg bemanning och långa vårdköer. Det finns stora svårigheter med att både rekrytera och behålla personal, vilket har medfört minskad kompetens och en mer krävande vårdmiljö. När vårdkvaliteten har minskat faller fler patienter “mellan stolarna”. Vissa sjuksköterskor har en tro på att vården kan utvecklas, och de vågar göra saker annorlunda. De kan även övertyga sina kollegor att göra saker annorlunda, speciellt när omvårdnaden står på spel. Dessa sjuksköterskor står ut och går mot strömmen, de bryter normer och regler. Deras önskan är att förbättra vården för patienterna samtidigt som de vill bidra till en mer positiv arbetsmiljö för sina kollegor. Dessa sjuksköterskor kallas för “rebellsjuksköterskor”. Genom denna studie kan en ökad förståelse fås för dessa rebellsjuksköterskor, och hur de ska uppnå sin önskan om att utveckla patientarbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i psykiatrisk öppenvård. Metod: Studien har genomförts genom deskriptiv design med kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med 9 sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap i den psykiatriska öppenvården. Resultat: Resultatet består av trehuvudkategorier (1) Att rebellsjuksköterskan önskar stöd i sitt arbete (2) Att rebellsjuksköterskan har förmågan att hantera motstånd (3) Att rebellsjuksköterskan är självständig och tar ansvar för patientens vård. Slutsats: Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter patientens behov kan en rebelledare bidra till att utveckla den psykiatriska öppenvården. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare belysts inom denna kontext. Mer forskning behövs för att ta reda på vilket sätt rebellsjuksköterskans arbete påverkar en patients återhämtningsprocess. Genom att påvisa en positiv effekt finns en större möjlighet att mer utrymme kan fås för vidare utvecklingsarbete.