I samhället finns det en förväntning på att kvinnor och män är olika och de ska åtrå varandra, vilket kan benämnas heteronormativiten. Att följa den förväntade normen innebär att få ta del av privilegier som normbrytare saknar. Genom normkritik kan man granska och ifrågasätta de rättigheter och privilegier som heteronormativiteten innebär. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida sexualitets- och relationsundervisningen i gymnasieskolan bedrevs heteronormativt. Undersökningen ämnade ta reda på hur lärare pratade om homosexualitet, bisexualitet och könsöverskridande identitet och uttryck och huruvida lärarna problematiserar existensen av en heteronorm i samhället. Utöver detta söktes även kunskap om hur lärare bemötte eventuella kränkande handlingar och om det förekom ett osynliggörande av homosexuella, bisexuella eller transpersoner (HBT-personer) i sexualitets- och relationsundervisningen. Studien baserades på observationer av tre lärares sexualitets- och relationsundervisning inom naturvetenskap och biologi. Genom att analysera undervisningens följemeningar kunde slutsatser dras kring vilka socialiserande effekter undervisningen skapade. Samtliga av de tre lärarna undervisade om homosexualitet, bisexualitet och transpersoner. I de flesta fall tycktes undervisningen ämna ge eleverna information om hur en person kan avvika från normen, hur dessa personer ofta känner sig eller ge exempel på hur homosexuellas förutsättningar tidigare sett ut. Vid flera tillfällen användes genetik och evolution för att förklara varför homosexualitet, bisexualitet eller könsöverskridande identitet och uttryck har uppstått. Resultaten visade på att lärarna inte sällan utgick ifrån att samtliga elever definierade sig själva som heterosexuella. De kränkande ord som förekom i undervisningen bemöttes inte av läraren och observationerna visade på att det förekom ett osynliggörande av HBT-personer. Under de observerade lektionerna nämndes aldrig heteronormen, och ingen problematisering skedde av den makt och de privilegier som kan kopplas till heterosexualiteten.

#Metoo-uppropen blev starten till att diskussioner och samtal kring sexuella kränkningar och trakasserier tog fart i flera länder. Här i Sverige visar flera yrkesgrupper och även skolan på utbredda problem inom området. Samtidigt som flera krav har kommit på att det ska finnas handlingsplaner för förebyggande arbete, att jämställdhetsarbete från tidig ålder ska ske och nolltolerans mot skolpersonal som ser, men inte ingriper så har det dock funnits krav, i form av ämnesplaner (Lgy 11), på att själva undervisningen ska lyfta innehållet kring det budskap hashtagen förmedlar. Denna undersökning visar på hur en sådan undervisning i naturkunskap kan se ut i en gymnasieklass. Tidigare forskning har främst tagit fäste på vilka följemeningar som läraren förmedlar i klassrummet. Denna undersökning utförs genom en analys av gymnasieelevers enskilt skrivna arbeten inom naturkunskapens sexualitet och relationer. För analysarbetet har sju olika definierade processer använts för att synliggöra om den binära synen på kön och heteronormativiteten återskapas respektive kritiseras. De tre processer som gav tydligast resultat var Dikotomisering av kön vilken innebär att texterna håller isär och skiljer på man och kvinna och beskriver en binär syn på kön. De flesta texterna visar denna process. Skulle texterna inte skilja könen åt, skulle heller ingen ojämlikhet finnas mellan dem. Samtidigt visar undersökningen att en dikotomisering kan vara nödvändig att göra. När texterna exempelvis tar upp mens och mensvärk eller beskriver historiskt vad som varit norm när det gäller sexualitet behöver ett isärhållande göras för att kunna beskriva det som texten vill förmedla. Den andra processen som kan ses i texterna är Differentiering av sexualiteter som bygger på en förväntan att en person beskrivs som man eller kvinna vilket leder till att olika sorters sexualiteter kan definieras till exempel heterosexualitet. Begrepp som homo-, bi- eller transsexuella kan annars inte användas, vilket flera av texterna dock gör. Positionernas hierarki, den tredje processen, förekommer inte alls i texterna. Processen definieras som att det finns en hierarkisk skillnad mellan sexualiteter vilket kan visa sig i exempelvis i klassrumsdiskussioner om någon gör sig rolig över en sexualitet som inte tillhör normen. Analysen visar att den binära synen på kön och heteronormativiteten både kritiseras och återskapas i undervisningen. Användandet av processerna gav en normmedvetenhet och en djupare förståelse för vilken makt normerna kan ha över elever i ett klassrum. Undersökningen kunde följaktligen också bidra till en förbättring av den undervisning som genomfördes.

Till följd av regeringsbeslutet om obligatorisk utbildning i sex och relationer för alla lärarstudenter från och med 2021 och en insikt i att det finns ett behov av en förbättrad undervisning inom ämnesområdet, har vi syftet att synliggöra, utifrån den forskning som existerar, varför det bör undervisas i ämnesområdet redan från de tidiga åldrarna i skolan. Arbetet är en forskningsöversikt där vi har utgått från olika databaser där sökningarna har skett systematiskt. Forskning inom ämnesområdet sex och relationer mot målgruppen är väldigt begränsad, i vissa fall till och med obefintlig. Detta kan bero på att den vuxne individen inte ser sex och relationer som en självklarhet utan som något som kan anses kontroversiellt, då barnets oskuldsfullhet har en stark position i samhället. Undervisning i ämnesområdet bör utgå från elevens perspektiv, intresse, behov och nyfikenhet oavsett vad de vuxna tycker. Forskningen som vi tagit del av poängterar vikten av en tydlig och adekvat läroplan i ämnesområdet samt att det krävs en samverkan mellan vårdnadshavare, skolan, lärare och eleverna själva. Det påvisas att vi lever i en tid av ständig press från omvärldens krav och normer, där skolans ansvar och roll som utbildare är högst relevant.