Religiositet och dess effekt på lycka är något som under de senaste decennierna varit föremål för omfattande undersökning. Många gånger återfinns en länk mellan religiositet och lycka, men vilka de bakomliggande mekanismerna är varigenom religiositet leder till ökad lycka återstår en del oklarheter om. Till följd av att religiositet är ett multidimensionellt begrepp och inverkar på många aspekter av livet för religiösa människor är det problematiskt att konceptualisera och fånga dess helhet i syfte att undersöka det empiriskt. Återkommande i litteraturen är dock att delaktighet i religiösa sammankomster är ett betydelsefullt mått på religiositet, och att sociala parametrar och positiva upplevelser har potentiellt medierande effekter. Vidare kan man fråga sig om religionens betydelse för människors välbefinnande minskat i takt med religionens allmänna minskande inflyttande i samhället som helhet till följd av sekulariseringen. I denna uppsats undersöks länken mellan religiositet och lycka i en europeisk kontext, genom en jämförande analys mellan två religiösa och två sekulära länder samt med fokus på sociala nätverk, social delaktighet och emotionellt stöd som potentiellt medierande variabler. De indikatorer för religiositet som används är subjektiv religiositet, delaktighet i religiösa sammankomster samt bönefrekvens. Av analysen framkommer att religiositet tenderar att predicera lycka bättre i de mer religiösa länderna, samt att de sociala parametrarnas medierande effekter ibland med inte alltid verkar kunna förklara sambandet mellan religiositet och lycka.