För kunskapsinlärningen i skolan är det viktigt med en god läsförmåga. Elever i år 1 har under vårterminen kommit igång med sin läsning och behöver fortsatt träning för att öka sin avkodningsförmåga och nå ett läsflyt. I studien jämfördes två olika sätt att arbeta med repeterad läsning i en etta under vårterminen för att se om det fanns några skillnader i elevernas ordavkodningsförmåga beroende på de olika metoderna. Vid tolv tillfällen fördelade under tre veckors tid läste eleverna tolv olika texter med repeterad läsning. En grupp med fjorton elever läste samma text fyra gånger i par och i den andra gruppen med åtta elever läste eleverna samma text fyra gånger tillsammans med en pedagog, som gav direkt återkoppling. Elevernas avkodningsförmåga testades före och efter träningsperioden.   Utifrån resultaten kan vi konstatera att eleverna i båda grupperna ökade sin avkodningsförmåga under de tre veckor som interventionen pågick. Ökningen var ungefär lika stor i grupperna oavsett om eleverna läste i par eller fick en-till-en-undervisning. Resultaten visar inte några tydliga tecken på att den ena eller andra metoden är att föredra för olika elever beroende på var i sin läsutveckling de befinner sig. Även svaga avkodare, utan några specifika lässvårigheter, ökade markant sin ordavkodningsförmåga genom parläsning. Däremot kan vi inte se vilka långtgående effekter en-till-en-undervisningen har haft på elevernas läsning. Det kan finnas risk att elever i parläsning utvecklas till chansläsare och påverkar sin läskamrat på ett negativt sätt när de i högre grad fokuserar på läshastighet än att avkoda orden rätt. Vid en-till-en-undervisning har pedagogen möjlighet att uppmärksamma och noggrant följa elevernas lässtrategier och få dem att göra ett mer fonologiskt detaljarbete istället för att gissa. Parläsning i klassrummet är inte lika resurskrävande som en-till-en-undervisning och inte heller utpekande för vissa elever. Alla elever drog nytta av den repeterade läsningen i par och metoden kan i samarbete mellan speciallärare och klasslärare vara ett alternativ till att plocka ut vissa elever för intensivläsningsperioder, förutsatt att eleverna får texter som ligger inom deras läsnivå.

Syftet med vår studie var att undersöka elevers upplevelser av läsmetoden Repeterad läsning hos några elever på grundskolan. Läsmetoden innebär att eleven läser en kortare text flera gånger tills ett bra läsflyt har uppnåtts. När läsaren repeterar samma text automatiseras avkodningen. Eleven tränar enskilt med en lärare under varje lästillfälle och läraren ger eleven stöttning under läsningen. Läsmetoden Repeterad läsning är influerad av behaviorismen och metoden fokuserar endast på en delfärdighet i läsningen, själva avkodningen. Studien genomfördes som en intervention med tio elever i årskurs 3. Efter interventionsperioden genomfördes halvstrukturerade intervjuer individuellt med eleverna. Resultaten visade att majoriteten av eleverna ansåg att de förbättrade sitt läsflyt och förståelsen för innehållet i texterna ökade genom att läsa samma text flera gånger. De slutsatser vi kunde dra utifrån resultaten var att eleverna såg fördelar med läsmetoden Repeterad läsning. Men resultaten visade även att några elever upplevde läsmetoden som tråkig eftersom samma text repeteras flera gånger. I studien framkom också att eleverna ansåg att läsningen blev rolig och motiverande när eleverna själva fick välja den litteratur som de skulle läsa.