Denna uppsats har undersökt vilka tekniska tecken Peter Jackson har använt sig av för att restaurera gamla originalklipp från första världskriget för att skapa sin dokumentärfilm They Shall Not Grow Old, och vad dessa denotativa tecken ger för konnotationer hos publiken. En kvalitativ semiotisk analys har använts som metod för att svara på problemställningen ”Hur kan tekniska restaureringar av ett filmmaterial tolkas som visuella tecken i filmen They shall not grow old, och vilka möjliga betydelser kan dessa tecken ha”? Som avgränsning har arbetet enbart tittat på de tekniska restaureringarna som Jackson har gjort och ignorerat andra aspekter som narrativ, vad som visas och vad det är som sägs. Resultatet blev att denotativa tecken som bildkvalitet, 3D, färg, frames/sekund och ljud gav olika konnotationer, och hur dessa tolkades baserades på sin kontext och vem det var som analyserade filmen. / This paper has examined the technical signs Peter Jackson has used to restore old original film footage from World War I to create his documentary Film They Shall Not Grow Old, and what connotations these denotative signs brings to the audience. A qualitative semiotic analysis has been used as a method to answer the problem: "How can technical restorations of a film material be interpreted as visual signs in the film They shall not grow old, and what possible meanings can these signs have"? As a demarcation, the work has only looked at the technical restorations that Jackson has done and ignored other aspects such as narrative, what is shown and what it is said. As a result, denotative signs such as image quality, 3D, color, frames/second, and sound produced different connotations, and how these were interpreted depended on their context and the person analyzing the film.

Näringsrika våtmarker i odlingslandskapet tenderar med tiden att växa igen vilket innebär förlust av biologisk mångfald. Att bekämpa igenväxning och föryngra den ekologiska successionen genom våtmarksrestaurering är ett sätt att få tillbaka fågellivet i våtmarker. Kvismarens naturreservat har restaurerats vid flera tillfällen och Kvismare fågelstation har inventerat fågellivet sedan 60-talet till idag. Hur har art- & individrikedomen bland häckande våtmarksfåglar förändrats i takt med att restaureringar i Kvismaren utförts? Sex restaureringar har valts ut som studieobjekt. För dessa sex restaureringar sammantaget uppvisas en tydligt ökande trend för både antal häckande arter och antal häckande par men utan statistisk signifikans. Vissa enskilda restaureringar uppvisar en signifikant ökning av både antal häckande arter och par (t.ex. Fågelsjöns restaurering 1986). Somliga artgrupper inom våtmarksfåglar kan efter vissa restaureringar visa stort uppsving, t.ex. vadare (Charadrii) som ökade med 464% efter Rysjöns restaurering 1997. Om målet med en restaurering är att öka biodiversiteten av häckande våtmarksfåglar föreslår min data att förvaltare bör satsa mer resurser på s.k. totalrestaureringar (t.ex. Rysjön 1981 & Sörbysjön 2013) hellre än s.k. nyrestaureringar. Vid en jämförelse av våtmarksinventering för Kvismarens totala yta med 40 års mellanrum (1980 & 2020) påvisas en ökning med 4 fler häckande våtmarksarter och 1 039 fler häckande par. Resultaten tyder på att restaureringar i Kvismarens våtmarker under 40 år har lönat sig, i synnerhet tack vare totalrestaureringar. / Nutrient-rich wetlands in agricultural landscape tend to become overgrown over time which means loss of biodiversity. Combating overgrowth and rejuvenating ecological succession through wetland restoration is an approach to get bird life back in wetlands. Wetlands in Kvismaren’s nature reserve, central Sweden, has been restored on several occasions and Kvismare Bird Observatory has inventoried bird life since the ‘60s until today. How has species & individual richness among breeding wetland birds changed as various wetland restorations in Kvismaren have been carried out? Six restorations in four sub-areas in Kvismaren have been selected as study objects. For these six restorations combined, a clearly increasing trend is shown for both the number of breeding species and pairs, but without statistical significance. Some restorations individually, however, show a significant increase in the number of breeding species and pairs (e.g. Fågelsjön's restoration in 1986). Some species groups within wetland birds can after certain restorations show great upswing, e.g. waders (Charadrii) that went from 14 to 79 breeding pairs (+464%) after Rysjön's restoration in 1997. If the goal of a restoration is to raise the biodiversity of breeding wetland birds, my data suggests that managers should invest more resources in so-called total-restorations (e.g. Rysjön 1981 & Sörbysjön 2013) rather than so-called new-restorations. A comparison of the wetland census for Kvismaren's total area at 40-year intervals (1980 & 2020) shows an increase of 4 more breeding wetland species and 1,039 more pairs. These results show that wetland restorations in Lake Kvismaren for 40 years have paid off, especially thanks to total-restorations.