Syftet med denna studie är att undersöka hur några sagopedagoger själva upplever och tänker kring sitt pedagoguppdrag. De frågeställningar vi har haft med oss under arbetets gång är: 1. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sagostunden och framförandet av sagan? 2. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sitt uppdrag utifrån den sagopeda-gogsutbildning de gått? Vårt fokus är en medelstor kommun i Skåne som valt att utbilda ett visst antal förskolepedagoger till Sagopedagoger. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem olika sagopedagoger på fyra olika för-skolor. Vi har främst valt att ta hjälp av olika lärandeteorier där kunskap produceras i samspel, mellan både barn och vuxna. Detta sociokulturella perspektiv sätts i relation till och kompletteras med teorier där fokus på människans individuella begreppskunskap grundas i tidigare erfarenheter. Teorin, begrepp och tidigare forskning hjälper oss att tolka vårt empiriska material för att slutligen besvara vårt syfte. Resultatet av vår studie visar gemensamma drag hos sagopedagogerna. De upplever att barnens reaktioner och kollegornas konstruktiva kritik är de faktorer som gör det möjligt att använda sagan som verktyg i förskolans verksamhet.

Vi har valt att lägga fokus på barn i förskolan eftersom vi pluggar till förskollärare. För oss har det framgått hur lite inslag det är av sagoberättande i förskolan och tillämpningen av dramaredskap som ett verktyg i berättandet. Vårt syfte med studien har varit att undersöka hur barn influeras av och hanterar två olika berättarformer i förskolan, högläsning kontra muntligt berättande med stöd av dramaredskap, samt undersöka hur en sagopedagog ser och tänker kring sagostunden i verksamheten. Som teoretisk utgångspunkt i studien har vi valt sociokulturell teori. Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning på en förskola som har sagor som inriktning. Metoderna som använts är två ostrukturerade samtal med barn samt en strukturerad intervju med en sagopedagog. Utifrån vårt resultat ser vi att barnen hanterar de två sagoframställningar på olika sätt. Det visar att barnen bearbetar högläsningen genom att i efterhand prata om bilderna som finns i böckerna. Efter muntligt berättande med stöd av dramaredskap visar resultatet att barnen bearbetar sagoframställningen mer via att rita, skapa sagor och rekvisita samt att berätta sagor i interaktion med varandra. Resultatet av intervjun med sagopedagogen visar att hon lägger vikt vid miljön och stämningen under sagostunden, för att det skall bli en magisk värld.