Vissa vattenkraftverk drivs med korttidsreglering som möjliggör snabb anpassning av elproduktion, vilket sker genom hastiga förändringar i vattenflöde. Flera olika typer av organismer påverkas negativt av korttidsreglering, till exempel fiskar. En möjlig konsekvens är strandning, vilket innebär att fiskar hamnar i torrlagt substrat eller annat ogynnsamt habitat. Risken för strandning påverkas av flera faktorer. I denna studie undersöktes hur strandningsrisk hos öringyngel (Salmo trutta) påverkas av tillgång till skydd och ljusförhållande, där prediktionerna var att strandningsrisken skulle vara större vid tillgång till skydd och i mörker. Dessa två faktorer testades i en 2x2 design. Det fanns en tendens till en större andel strandade yngel vid tillgång till skydd (48 ± 8,2 %) jämfört med när det inte fanns skydd (35,7 ± 23,7 %) och en större andel strandade vid ljusa förhållanden (50,2 ± 16 %) än i mörker (33,4 ± 17,3 %). Påverkan av tillgång till skydd på strandningsrisk var inte annorlunda vid de olika ljusförhållandena. Utifrån dessa resultat är rekommendationen för att minska strandningsrisken hos öringyngel att flödesreglering genomförs i mörker och att bottenstrukturen beaktas, vilket måste göras i varje enskilt fall. / Some hydropower stations use hydropeaking to be able to swiftly adjust electricity production, which is done through rapid alterations in water flow. Several types of organisms are negatively affected by hydropeaking, including fishes. One possible consequence of hydropeaking is stranding, which occurs when fish are separated from the water body and end up in dewatered substrate. The risk of stranding is influenced by several factors. The aim of this study was to investigate how stranding risk in brown trout fry (Salmo trutta) is affected by shelter availability and light conditions. The predictions were that stranding risk would be higher in conditions with available shelters and in darkness. The two factors were tested in a 2x2-design. There was a tendency for stranding rate to be higher when shelters were available (48 ± 8.2 %) compared to when there were none (35.7 ± 23.7 %), and stranding rate was higher in light (50.2 ± 16 %) than in darkness (33.4 ± 17.3 %). The effect of shelter availability on stranding risk did not differ between the two light treatments. Based on these results, in order to reduce stranding risk in brown trout fry the recommendation is that flow regulation should be carried out in darkness and that the bottom structure should be considered, which must be done on a case-by-case basis.

Salmonid fish such as brown trout (Salmo trutta) are known to adapt to local environments in large water systems such as in Lake Vänern. Since brown trout returns to spawn at the location of birth, they become reproductively isolated from populations spawning elsewhere. Thus, genetically-based physiological and ecological differences may develop between them. There is evidence that two of the stocks of Lake Vänern brown trout, Gullspångälven brown trout (G-trout) and Klarälven brown trout (K-trout) differ, with G-trout growing faster and becoming bigger than K-trout, but there is no study identifying why this is the case. The purpose of this study was therefore to investigate whether there were differences in three variables: metabolic rate (gill-beat frequency, referred to as ventilation rate), foraging rate (number of captured prey per unit time) and aggressive behavior (number of displays) between the two stocks of brown trout. By conducting laboratory experiments on G-trout and K-trout in artificial streams with a constant supply of food through drift, behavioral observations were made to quantify these variables. The results showed that G-trout had significantly higher gill-beat frequency and foraging rate than did K-trout. In terms of aggression there was no significant difference observed between the two stocks, though there was a trend for G-trout to show more display behavior. The differences in metabolic rate and foraging rate are consistent with the different growth rates reported for the two stocks. The differences between the stocks suggest that they have developed local adaptations and have maintained these after a number of years of being raised in hatcheries. The observed differences should be taken into account when it comes to management and restoration of populations adapted to local environments. / Laxfisk som till exempel öringen (Salmo trutta) är kända att anpassa sig till lokala miljöer i stora vattensystem, såsom i sjön Vänern. Eftersom öringen återvänder och leker där de är födda blir de reproduktivt isolerade från populationer som leker på annan plats. Därmed kan ärftliga fysiologiska och ekologiska skillnader utvecklas dem emellan. Där finns bevis på att Gullspångsöringen tillväxer snabbare och blir större än Klarälvsöringen men det finns ingen riktig vetskap om varför. Syftet med denna studie var därmed att undersöka om där fanns skillnader i tre variabler: metabolisk hastighet (gälslagsfrekvens), furagering (antal tagna byten) och aggressivt beteende (antal display uppvisanden) mellan öringstammarna. Med separata försök av G-öring och K-öring i ett försöksakvarium med en konstgjord vattenström och konstant tillförsel av mat genom drift, gjordes beteendeobservervationer av dessa variabler. Resultaten visade på att G-öring hade en signifikant högre gälslagsfrekvens och furageringshastighet än K-öring. Vad gällde displaybeteende fanns ingen signifikantskillnad mellan stammarna, dock observerades en trend att G-öringen uppvisade mer display. Dessa resultat tyder på att metabolisk hastighet och furagering kan ha en roll i tillväxttakten. Skillnaderna mellan stammarna kan tyda på att de har utvecklat lokala anpassningar och har kvar dessa efter ett antal års fiskodling. De observerade skillnaderna är viktiga att ta med i beräkning när det kommer till förvaltning och restauration av populationer anpassade till lokala miljöer.

The average global temperature is expected to rise by 3-5 °C at the end of the century, as a consequence of global warming. Negative effects are expected on poikilothermic animals, including fish, with changes in their physiology including metabolism. Metabolism has earlier been proven to have an association with propensities to migrate, which might be affected by raised temperatures as a consequence of global warming. The purpose of this study was to investigate if raised temperatures during incubation of eggs has an effect on metabolism in a partly migrating species of fish. The hypotheses for this study were: (i) ventilation rate (VR) will decrease as a consequence of warmer incubation temperatures, and (ii) offspring of anadromous parents are expected to have a higher VR compared to offspring of residential parents. VR, as a proxy for metabolic rate, was measured on young-of-the-year brown trout (Salmo trutta) during trials in respiration chambers. Fertilized eggs from four different crossings of parents (anadromous x anadromous, residential x residential, anadromous male x residential female, residential male x anadromous female) underwent incubation in normal and warm (normal + 3 °C) water temperatures respectively. A Two-way ANOVA showed a significant interaction between incubation temperature and crossing on VR. Warmer incubation temperatures in 3 out of 4 crossings resulted in a higher VR, except for individuals with two anadromous parents. Individuals with an anadromous father had a higher VR than individuals with a residential father. Evidence that partly supports both hypotheses was therefore found. Metabolism might have a strong genetic component, and other factors that might have an effect on metabolism and VR are epigenetics, stress, egg size etcetera. Studies of this kind will be of importance in getting a greater understanding of the effects of global warming on migrating species of fish, and on poikilothermic vertebrates in general.

La sélection sexuelle est une composante de la sélection naturelle qui génère des différences de succès reproducteur entre les individus par le filtre de la reproduction, et influence donc la transmission intergénérationnelle des gènes. Dans le cadre de cette thèse, l’effet de la variabilité de l’environnement hydraulique sur la sélection sexuelle chez la truite commune a été étudié à différentes échelles : intra- et inter-populationnelle. Des méthodes nouvelles permettant de mieux appréhender l’investissement reproducteur, ainsi que de décomposer l’effet des traits sur la fitness des individus en fonction des différentes étapes de la sélection sexuelle, ont été mises au point. Les expériences réalisées en milieux naturel et semi-naturel indiquent que la variabilité environnementale n’affecte pas le choix d’habitat de reproduction par les femelles, mais peut affecter l’investissement reproducteur dans la compétition par exemple, ainsi que les flux de gènes entre des populations génétiquement distinctes. Ces résultats permettent une première projection de l’évolution de la sélection sexuelle dans le contexte du changement climatique qui prédit l’augmentation de la variabilité hydrologique en zone tempérée. / As a component of natural selection, sexual selection produces variation in reproductive success throughout the reproductive period, and therefore impacts genes transmission between generations. During this PhD, the effect of variation in hydraulic environment on sexual selection in brown trout was investigated at both within and between populations scales. New approaches to improve estimation of reproductive investment, as well as models to decompose the effect of traits on individual fitness at each stage of sexual selection, were developed. Experiments in natural and semi-natural environments indicate that environmental variation does not impact reproduction habitat choice by females, but it can modify reproductive investment in some populations, as well as it can control gene flow between genetically distinct populations. These results help to understand the evolution of sexual selection in the broad context of increasing stochastic variations of river systems hydrology as predicted by climate change models in temperate areas.

<p>Effekterna på öringens (Salmo trutta) diet till följd av en avverkning av kantzonsvegetationen har undersökts i ett fältexperiment, där två av de potentiella effekterna av en skogsavverkning simulerades. Fokus låg på de två faktorerna ökad ljusinstrålning och minskat nedfall av terrestra evertebrater. Ökad ljusinstrålning har simulerats med hjälp av montage av lysrör och nedfall av terrestra evertebrater med hjälp av plasttält. Frågeställningarna rör andelen terrester föda i olika behandlingar och årstider, dietskillnader mellan äldre och yngre öringindivider, skillnader i mängden akvatisk föda vid ökad ljusinstrålning samt en taxonomisk översikt av dietens sammansättning. Signifikanta skillnader mellan behandlingarna fanns, där individerna i kontrollbehandlingen åt signifikant mer terrester föda än individer i tältbehandlingen och den kombinerade tält- och ljusbehandlingen. Signifikanta skillnader fanns även mellan provtagningstillfällena där en högre andel terrester föda återfinns senare på säsongen. Inga signifikanta skillnader fanns med avseende på andelen terrester föda mellan äldre och yngre individer, ej heller mellan mängd akvatisk föda mellan de olika behandlingarna. Den akvatiska födan var mer varierad och divers än den terrestra, och daggmaskar (Lumbriculidae) var en mycket vanlig födopartikel.</p> / <p>The effects on the diet of brown trout (Salmo trutta) of a clear cutting of the riparian vegetation has been investigated in a field-experiment, where two of the potential effects of a clear cut were simulated. The focus was placed on the two factors increased light and input of terrestrial invertebrates. The increase of ligth was manipulated by placing fluorescent lights over the brook and the input of terrestrial invertebrates was manipulated by placing plastic tents over the brook. Issues discussed are the percentage terrestrial food in the different treatments and at the different times of sampling, differences in the percentage terrestrial food between older and younger individuals of brown trout, differences in the amount of aquatic food in the light-treatment and a taxonomic summary of the composition of the diet. There were significant differences between the the different treatments, where the individuals in the control treatment ate significantly more terrestrial food as compared to the individuals in the tent and in the combined light and tent treatment. There was also a significant difference between the different times of sampling, more terrestrial food was consumed later in the season. No sigificant differences were detected between older and younger individuals concerning the percentage of terrestrial food eaten, nor between the different treatments concearning the amount of aquatic food consumed. The aquatic food showed a wider variation and was more diverse as compared to the terrestrial food, and earthworms (Lumbriculidae) was a very common food item.</p>

<p>Det svenska skogsbruket har lett till minskade vedmängder i skogsbäckarna. Detta kan undvikas genom att orörda kantzoner lämnas. Kantzonsvegetatioen har även visats påverka nedfallet av terrestra evertebrater, vilket visats minska andelen terrestra evertebrater i laxfiskars diet. Ofta lämnas dock inga kantzoner. Vedmängden kan återställas genom ett vedtillskott. Ett vedtillskott leder till ökat antal och högre biomassa av laxfiskar och högre mängd bottenlevande evertebrater i de behandlade områdena. Nyligen nedsänkt ved koloniseras snabbt av evertebrater. I denna studie undersöktes effekterna av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall på öringens (Salmo trutta) diet i ett fältexperiment i en skogsbäck, från juni till augusti 2007. Tillskottet av ved ledde till signifikant högre totalbiomassa i dieten i juli men inte i augusti Vedtillskottet ledde även till en lägre andel Dipteraadulter i dieten i juli. Reduktionen av evertebratnedfallet hade ingen påverkan på den totala andelen terrestra evertebrater i öringens diet. Reduktionen gav dock upphov till lägre Formicidae och Dipteraadult andel, i juli och lägre Formicidaebiomassa i dieten i juli. En kombination av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall hade ingen påverkan på öringens diet. Slutsatserna var att den högre dietbiomassan vedtillskottet gav upphov till i juli, troligen berodde på en initial ökning i bytesförekomsten. Att andelen terrestra evertebrater i dieten inte minskade när evertebrat nedfallet reducerades berodde troligen på att reduktionen inte var tillräckligt stor för att ett dietskifte skulle ske. Frånvaron av signifikanta skillnader för behandlingen med både vedtillskott och reducerat nedfall berodde antagligen på att reduktionen i nedfallet motverkade effekten ett vedtillskott gav på dietbiomassan.</p> / <p>The Swedish forestry has caused a decrease in amounts of woody debris in the forest streams. This can be avoided by leaving an untouched riparian strip. A lack of riparian strip vegetation has also been shown to reduce the input of terrestrial invertebrates, which has been shown to reduce the proportion of terrestrial invertebrates in the diet of salmonides. In many cases such strips are not left. The amount of woody debris in a stream can be restored by a supplement of woody debris. That has been shown to lead to higher salmonide abundance and biomass and higher abundance of benthic invertebrates in the treated area. It has also been shown that newly submerged wood is rapidly colonised by invertebrates. In this study the effects of a supplement of woody debris and reduced input of terrestrial invertebrates on the diet of brown trout (Salmo trutta) was examined in a field experiment. The study took place with enclosures in a Swedish boreal stream, from June to August 2007. Introduction of woody debris caused a significantly higher diet biomass in July but not in August. The wood treatment also caused a decrease in the proportion of Diptera adults in the diet in July. The reduction of terrestrial invertebrate input didn’t affect the total proportion of terrestrial invertebrates in the trout diet. Nevertheless there was a significant decrease in the proportion and biomass of Formicidae and the proportion of Diptera adults in the diet in June. The combination of both treatments didn’t have any significant effect on the trout diet. The conclusions were that the higher diet biomass in July caused by woody debris addition, probably was due to an initial increase in the abundance of available aquatic invertebrates. The lack off effect from the reduced input of terrestrial invertebrate on the trout diet, was most likely due to the fact that the decrease in terrestrial invertebrate input probably wasn’t large enough to cause a dietary switch. The lack of effect of a combination of the two treatments indicated that the reduced input of terrestrial invertebrates cancelled out the effect of the added woody debris.</p>

Effekterna på öringens (Salmo trutta) diet till följd av en avverkning av kantzonsvegetationen har undersökts i ett fältexperiment, där två av de potentiella effekterna av en skogsavverkning simulerades. Fokus låg på de två faktorerna ökad ljusinstrålning och minskat nedfall av terrestra evertebrater. Ökad ljusinstrålning har simulerats med hjälp av montage av lysrör och nedfall av terrestra evertebrater med hjälp av plasttält. Frågeställningarna rör andelen terrester föda i olika behandlingar och årstider, dietskillnader mellan äldre och yngre öringindivider, skillnader i mängden akvatisk föda vid ökad ljusinstrålning samt en taxonomisk översikt av dietens sammansättning. Signifikanta skillnader mellan behandlingarna fanns, där individerna i kontrollbehandlingen åt signifikant mer terrester föda än individer i tältbehandlingen och den kombinerade tält- och ljusbehandlingen. Signifikanta skillnader fanns även mellan provtagningstillfällena där en högre andel terrester föda återfinns senare på säsongen. Inga signifikanta skillnader fanns med avseende på andelen terrester föda mellan äldre och yngre individer, ej heller mellan mängd akvatisk föda mellan de olika behandlingarna. Den akvatiska födan var mer varierad och divers än den terrestra, och daggmaskar (Lumbriculidae) var en mycket vanlig födopartikel. / The effects on the diet of brown trout (Salmo trutta) of a clear cutting of the riparian vegetation has been investigated in a field-experiment, where two of the potential effects of a clear cut were simulated. The focus was placed on the two factors increased light and input of terrestrial invertebrates. The increase of ligth was manipulated by placing fluorescent lights over the brook and the input of terrestrial invertebrates was manipulated by placing plastic tents over the brook. Issues discussed are the percentage terrestrial food in the different treatments and at the different times of sampling, differences in the percentage terrestrial food between older and younger individuals of brown trout, differences in the amount of aquatic food in the light-treatment and a taxonomic summary of the composition of the diet. There were significant differences between the the different treatments, where the individuals in the control treatment ate significantly more terrestrial food as compared to the individuals in the tent and in the combined light and tent treatment. There was also a significant difference between the different times of sampling, more terrestrial food was consumed later in the season. No sigificant differences were detected between older and younger individuals concerning the percentage of terrestrial food eaten, nor between the different treatments concearning the amount of aquatic food consumed. The aquatic food showed a wider variation and was more diverse as compared to the terrestrial food, and earthworms (Lumbriculidae) was a very common food item.

Det svenska skogsbruket har lett till minskade vedmängder i skogsbäckarna. Detta kan undvikas genom att orörda kantzoner lämnas. Kantzonsvegetatioen har även visats påverka nedfallet av terrestra evertebrater, vilket visats minska andelen terrestra evertebrater i laxfiskars diet. Ofta lämnas dock inga kantzoner. Vedmängden kan återställas genom ett vedtillskott. Ett vedtillskott leder till ökat antal och högre biomassa av laxfiskar och högre mängd bottenlevande evertebrater i de behandlade områdena. Nyligen nedsänkt ved koloniseras snabbt av evertebrater. I denna studie undersöktes effekterna av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall på öringens (Salmo trutta) diet i ett fältexperiment i en skogsbäck, från juni till augusti 2007. Tillskottet av ved ledde till signifikant högre totalbiomassa i dieten i juli men inte i augusti Vedtillskottet ledde även till en lägre andel Dipteraadulter i dieten i juli. Reduktionen av evertebratnedfallet hade ingen påverkan på den totala andelen terrestra evertebrater i öringens diet. Reduktionen gav dock upphov till lägre Formicidae och Dipteraadult andel, i juli och lägre Formicidaebiomassa i dieten i juli. En kombination av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall hade ingen påverkan på öringens diet. Slutsatserna var att den högre dietbiomassan vedtillskottet gav upphov till i juli, troligen berodde på en initial ökning i bytesförekomsten. Att andelen terrestra evertebrater i dieten inte minskade när evertebrat nedfallet reducerades berodde troligen på att reduktionen inte var tillräckligt stor för att ett dietskifte skulle ske. Frånvaron av signifikanta skillnader för behandlingen med både vedtillskott och reducerat nedfall berodde antagligen på att reduktionen i nedfallet motverkade effekten ett vedtillskott gav på dietbiomassan. / The Swedish forestry has caused a decrease in amounts of woody debris in the forest streams. This can be avoided by leaving an untouched riparian strip. A lack of riparian strip vegetation has also been shown to reduce the input of terrestrial invertebrates, which has been shown to reduce the proportion of terrestrial invertebrates in the diet of salmonides. In many cases such strips are not left. The amount of woody debris in a stream can be restored by a supplement of woody debris. That has been shown to lead to higher salmonide abundance and biomass and higher abundance of benthic invertebrates in the treated area. It has also been shown that newly submerged wood is rapidly colonised by invertebrates. In this study the effects of a supplement of woody debris and reduced input of terrestrial invertebrates on the diet of brown trout (Salmo trutta) was examined in a field experiment. The study took place with enclosures in a Swedish boreal stream, from June to August 2007. Introduction of woody debris caused a significantly higher diet biomass in July but not in August. The wood treatment also caused a decrease in the proportion of Diptera adults in the diet in July. The reduction of terrestrial invertebrate input didn’t affect the total proportion of terrestrial invertebrates in the trout diet. Nevertheless there was a significant decrease in the proportion and biomass of Formicidae and the proportion of Diptera adults in the diet in June. The combination of both treatments didn’t have any significant effect on the trout diet. The conclusions were that the higher diet biomass in July caused by woody debris addition, probably was due to an initial increase in the abundance of available aquatic invertebrates. The lack off effect from the reduced input of terrestrial invertebrate on the trout diet, was most likely due to the fact that the decrease in terrestrial invertebrate input probably wasn’t large enough to cause a dietary switch. The lack of effect of a combination of the two treatments indicated that the reduced input of terrestrial invertebrates cancelled out the effect of the added woody debris.

La pollution croissante des milieux aquatiques nécessite la mise au point de nouvelles technologies permettant d’optimiser la surveillance de la qualité de l’eau. Dans ce contexte, nous avons développé un biomarqueur de susceptibilité du degré de la pollution globale des milieux aquatiques intitulé « Sentinelle ». Le principe du biomarqueur Sentinelle est basé sur le niveau de coexpression de deux protéines « Multidrug Resistance » (MDR), la protéine ABCG2-like et la P-gp, dans les érythrocytes de la truite Salmo trutta fario. Le biomarqueur sentinelle a été validé en conditions in vitro grâce au développement des cultures primaires d’érythrocytes de truite. Après l’exposition des globules rouges de truites à des concentrations croissantes d’un polluant modèle, le Benzo-a-pyrène, l’expression de la protéine ABCG2-like et de la P-gp augmente d’une manière dose dépendante. Le biomarqueur Sentinelle a ensuite été validé en milieu naturel sur des truites fario en provenance de différents cours d’eau d’Auvergne. En milieu naturel, les deux protéines MDR sont exprimées différemment dans les érythrocytes de truites fario selon le degré de contamination du cours d’eau. En effet, dans une rivière où la pollution est faible voire nulle, seule la protéine ABCG2-like est exprimée, alors que dans une rivière présentant une contamination plus importante, la P-gp et l’ABCG2-like sont toutes les deux coexprimées par une réponse de type relais. Les expériences menées en conditions in vitro et en milieu naturel, laissent supposer que la protéine ABCG2-like assure une fonction de garde alors que la P-gp assurerait une fonction de protection défensive. En conséquence, selon le niveau d’expression de la protéine de garde et de la protéine de défense, le degré de contamination de la rivière pourrait être évalué. L’intérêt de l’utilisation du biomarqueur Sentinelle a aussi été validé sur des Salmonidés en provenance de pisciculture. Ce nouvel outil biologique apporte des informations plus intégratives et plus précoces sur la qualité des milieux aquatiques, informations essentielles pour une meilleure gestion des ressources en eau. / Increasing aquatic pollution requires the development of new technologies for to optimize the monitoring of water quality. In this context, we have developed a “biomarker of susceptibility” designating the degree of global pollution in aquatic medium, entitled "Sentinel". The Sentinel biomarker is based on the co-expression level of two major "Multidrug resistance" (MDR) proteins, such as ABCG2-like protein and P-gp, in erythrocytes of brown trout’s in response to aquatic pollution. After developing a primary erythrocyte culture, the Sentinel biomarker was validated in a controlled medium. Trout erythrocytes exposure to increasing concentrations of Benzo-a-pyrene, a model pollutant, induced an increase expression of ABCG2-like protein and P-gp by a dose-dependent response. The Sentinel biomarker was then developed in a natural environment, using the erythrocytes of brown trout collected from the various rivers located in the Auvergne region of France. In the natural environment, both MDR proteins are differentially expressed in the erythrocytes of brown trout depending on the degree of contamination of rivers. Indeed, wild brown trout erythrocytes in an uncontaminated river, expressed only the ABCG2-like protein, whereas, in a river presenting a higher contamination, P-gp and ABCG2-like were both coexpressed with a relay response. Experiments in vitro conditions and natural environment, suggest that ABCG2-like protein acts as a vanguard protective protein, in complement to P-gp which acts as a “defensive” protective protein. Consequently, according to the expression level of the vanguard and defense proteins, the degree of contamination of the river could be evaluated. The use advantage of the Sentinel biomarker has also been validated on Salmonidae erythrocytes form farmed fish. This new tool provides biological information more early and integrative on the quality of aquatic environments. These informations are essential for better management of water resources.

Daily demands for electrical power are met through sub-daily release of turbined water in the form of hydropeaking. Hydropeaking’s changes to stream flow are listed as a threat to biodiversity in river ecosystems as it causes rapid habitat alteration such as increased depth and velocity, affecting the species living downstream. The brown trout and landlocked salmon populations in Gullspång River, Sweden, are threatened and subjects to the hydropeaking regime. This study investigated the effects of hydropeaking in summertime (summer peaks) in Gullspång River on growth and survival of age 0 (fry) and age 1 (parr) brown trout and Atlantic salmon. The study used an individual-based model (inSTREAM 7.2-SD) to predict how different peak scenarios would affect the different species and age groups. A previous study’s parameters and model calibration for the study area were used, and I manipulated the flow time-series to create new flow time-series including three single peaking scenarios on different dates during summer, one multiple summer peak scenario as well as a no-peak (steady flow) scenario. The analysis focused on qualitative patterns in how the populations responded to the various flow scenarios. Age 0 salmon’s growth and survival were negatively affected by all peaking scenarios in comparison to the steady flow scenario, with the combined peaking scenario having the worst effect. Age 0 trout survival was either unaffected by single peaking (Scenario 1 &amp; 2) or negatively affected (Scenario 3) and was also worst affected by the combined peaks compared to steady flow. Age 1 survival of both species was positively affected by the combined peaking but either unaffected (Scenario 1 &amp; 2) or negatively (Scenario 3) affected by single peaks compared to the steady flow scenario. Age 1 growth followed a similar trend with highest growth rate in the combined peaks scenario and the lowest in the steady flow for both species. Results of the study may contribute to river management decisions regarding choice of peaking period depending on management goals regarding target species and life cycle stage. / Dagliga efterfrågan av elektricitet tillgodoses genom daglig korttidsreglering avvattenkraftverk där vatten flödar genom turbinerna. Korttidsreglering är listat somett av de större hoten mot den biologiska mångfalden i floders ekosystem då det ledertill snabba habitatförändringar som ökat djup och flödeshastighet, vilket påverkararterna som lever nedströms. Gullspångsälvens bestånd av öring och lax är hotadeoch utsätts för korttidsreglering som nyttjas i älven. Den här studien undersöktekorttidsregleringens påverkan under sommartid (sommartoppar) i Gullspångsälvenpå tillväxt och överlevnad hos ålder 0 (yngel) och ålder 1 (parr) öring och atlantlax.Studien använde en individbaserad modell (inSTREAM 7.2-SD) för att förutspå hurscenarion med olika toppar påverkar de olika arterna samt åldersgrupperna. Entidigare studies parametrar och kalibrering av modellen för studieområdet användesoch jag ändrade flödestidsserierna för att skapa nya flödestidsserier vilket1inkluderade tre enstaka sommartoppar vid olika datum under sommaren, ettkombinerat sommartoppscenario samt ett scenario utan topp (stadigt flöde).Analysen fokuserade på kvalitativa mönster bland populationernas respons till deolika flödestoppscenarion. 0-laxens tillväxt och överlevnad var negativt påverkad avalla flödestoppscenarion i jämförelse med det stadiga flödesscenariot, där detkombinerade flödesscenariot resulterade i en värsta påverkan. 0-öringens överlevnadvar antingen opåverkad (Scenario 1 &amp; 2) eller negativt påverkad (Scenario 3) avenstaka flödestoppar samt också värst påverkad av det kombinerade flödesscenariot ijämförelse med det stadiga flödet. Överlevnaden hos ålder 1 av båda arter blevpositivt påverkad av det kombinerade flödescenariot men var antingen opåverkad(Scenario 1 &amp; 2) eller negativt påverkad (Scenario 3) av de enstaka flödestopparnajämfört med det stadiga flödet. Tillväxten hos ålder 1 av båda arter följde ett liknandemönster där störst tillväxt uppmättes i det kombinerade scenariot och den lägstatillväxten i det stadiga flödesscenariot. Studiens resultat kan bidra tillförvaltningsbeslut gällande älvar när det kommer till utformningen av flödestoppar,beroende på vilka förvaltningsmål som finns för arter och dess livscykelstadium.