Denna studie syftar till att undersöka projekt inom det statliga bidragsprogrammet för landskapsvårdsåtgärder, lokala naturvårdssatsningen (LONA), genom en studie angående hur de två öländska landsbygdskommunerna Mörbylånga och Borgholm arbetar med LONA och vilken påverkan programmet har. Ytterligare, är ett centralt statligt mål med LONA att förankra naturvården i det lokala. Därför undersöks LONA utifrån tre frågeställningar: vilken påverkan LONA har på den kommunala naturvården, vilka drivkrafter för lokal och offentlig samförvaltning som finns och huruvida projekten förhåller sig till en naturvård förankrad i det lokala. Studien grundas i en innehållsanalys av samtliga öländska LONA-projekt, samt intervjuer med offentliga och lokala aktörer. Resultatet analyseras och diskuteras utifrån teoretiska ramverk om drivkrafter för samförvaltning samt lokalt deltagande, samt den tidigare forskningen som genomförts på LONA.  Studien visar att LONA haft en positiv effekt på den öländska naturvården. Det har möjliggjort för kommunerna, vilka båda påverkas av resursbrister, och lokala aktörer att genomföra och finansiera projekt. Motiverande faktorer för samverkan som diskuteras är ledarskapets utformning, betydelsefulla incitament såsom att ideell arbetstid kan räknas som medfinansiering, och ömsesidigt beroenden såsom nyttjanderätt och kunskapsutbyte. Slutligen, konstaterats att en majoritet av de öländska projekten förhåller sig till en naturvård förankrad i det lokala med en varierande representation av lokala aktörer.

En viktig grundpelare inom den svenska vildsvinsförvaltningen är samverkan mellan olika intressen. Resurser som är föremål för kollektiva problem är å andra sidan långt ifrån oproblematiska, men ack så viktiga, att få människor att samverka kring i strävan efter en hållbar resursförvaltning. Därigenom har denna studie utrett vilka formella och informella institutionella förutsättningar det finns för samverkan inom den svenska vildsvinsförvaltningen. Mot bakgrund av att IAD-ramverket föreskriver att positionsregler och gränsregler är viktiga formella institutioner, samtidigt som den aktuella gruppens normer, attityder mot vildsvin och förekomsten av intressekonflikter utgör viktiga informella institutioner, för att uppnå samverkan vid kollektiva problem är det mer specifikt detta som har studerats. De formella förutsättningarna för samverkan undersöktes genom en textanalys av policydokument, samtidigt som de informella förutsättningarna studerades genom kvalitativa samtalsintervjuer med informanter från Jägarnas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.   Resultatet belyser sammanfattningsvis att såväl positionsreglerna som gränsreglerna varierar avsevärt mellan nationell, regional och lokal nivå. På nationell nivå finns det positionsregler i form av en övre gräns för antalet organisationer som har formellt inflytande, vilka även har olika positioner inom vildsvinsförvaltningen. Samtidigt finns det gränsregler som reglerar vilka aktörer som är berättigade att fatta formella beslut. På regional nivå finns det i sin tur positionsregler som reglerar antalet aktörer som får ha ledamöter och ersättare i Viltförvaltningsdelegationen samt som reglerar att ledamöternas auktoritet till viss del skiljer sig åt. I kombination med detta finns det gränsregler som reglerar exakt vilka aktörer som är berättigade att ha en ledamot med tillhörande ersättare vid i viltförvaltningsdelegationerna samt i form av ett antal kriterier som måste uppfyllas för att en person ska kunna utses till ledamot/ersättare. Dessutom finns gränsregler som belyser att en ledamot/ersättare har rätt att lämna sin position samt gränsregler som reglerar deras uppdragsperiod. Slutligen återfinns även gränsregler som reglerar processen när ledamöterna/ersättarna tillsätts.  På lokal nivå är i sin tur den enda slutsatsen som kan dras i fråga om positionsregler och gränsregler att markägare och jägare förutsätts ansvara för framtagandet av lokala förvaltningsmål, samt att det uppmuntras till samverkan även med jordbrukare/jordbruksarrendator.   I fråga om normer för samverkan framgick det att samtliga organisationer som intervjuades finner det eftersträvansvärt med samverkan på såväl nationell, som regional och lokalnivå. Däremot skiljde sig aktörernas uppfattning åt kring vilken form av samverkan som är eftersträvansvärt. Vidare visade resultatet att normerna kring samverkan mer generellt sett tycks variera en hel del inom vildsvinsförvaltningen, där det inte minst finns omfattande problem med samverkan i vissa specifika områden. I kombination med detta belyste resultatet även att det förekommer såväl positiva som negativa attityder till vildsvin bland berörda aktörer, samtidigt som förekomsten av intressekonflikter tycks vara ett faktum.

In the pursuit of renewable energy, wind turbines are used to achieve global and national environmental goals. The establishment of this power production has escalated in Sweden, with the aim of phasing out the use of fossil fuels. The electricity generated may be classified as clean, but the infrastructure not only causes landscape changes, but also threatens ecosystems and their services that contribute to human well-being. The effects on ecosystem services are cross-border, and therefore require cooperation at different institutional scales. This study examines documents at national, regional, and local level to map the existing knowledge about wind power's effects on ecosystem services, and how ecosystem services are expressed in planning. A certain common delineation of the effects can be deduced between the different levels of cultural and supporting services. Planning for wind power at the local level has been shown in Piteå municipality to include a few of the ecosystem services that have been defined. However, there is a lack of an in-depth connection between the affected areas, and any ecosystem services these areas can provide.

Världens befolkning ökar idag i rask takt. Om cirka 30 år beräknas det bo närmare tio miljarder människor i världen, varav över sex miljarder beräknas bo urbant. Urbaniseringen ökar kraftigt vilket sätter stor press på den fysiska planeringen. För att kunna inhysa en ökande befolkning är det många kommuner som satsar på att förtäta städerna. Dock leder förtätning till att de grönområden som finns i städerna blir allt färre vilket gör att städerna blir fragmenterade och att invånarna får allt längre till rekreationsområden. Vilka är viktiga för människans hälsa och välbefinnande. Städer måste ha grönområden som klarar ett ökat besökstryck eftersom slitaget ökar. Slitage, förändrad markanvändning och fragmentering påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster negativt, både lokalt och regionalt. Ett samhälle med låg biologisk mångfald och få ekosystemtjänster har sämre förutsättningar för att klara chock och stress såsom pandemier och en ökad befolkning. I denna kvalitativa studie undersöks hur Järfälla kommun, Sollentuna kommun samt Sundbybergs stad i Stockholmsregionen arbetar med ett ökat besökstryck på sina grönområden. Samtliga kommuner har olika förutsättningar men gemensamt är att alla har en förväntad befolkningsökning samt hög befolkningstäthet. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentanalys av kommunernas översiktsplaner. Det teoretiska ramverket utgörs av tidigare forskning kring ekosystemtjänster i urban miljö samt social-ekologiska system. Resultatet visar att samtliga kommuner i någon form har förändrat sitt arbete till följd av det ökade besökstrycket och det beräknade ökade invånarantalet. Förvaltning, planering, samverkan, kunskap och värdering är viktigt för att skapa ett hållbart och resilient samhälle. / The world's population is growing rapidly. It is estimated that almost ten billion people will live in the world in about 30 years, of which over 6 billion people are estimated to live in urban areas. Urbanization is increasing, which puts great pressure on urban planning. In order to accommodate an increasing population, many municipalities plan to densify the cities. However, densification leads to fewer green areas in the cities, which means that the cities become fragmented and that the inhabitants have longer distances to recreational areas. Which are important to human health and welfare. Cities must have green areas that can withstand an increased visitor pressure as wear and tear increases. Wear and tear, changes in land use and fragmentation have negative effects on biodiversity and ecosystem services, both locally and regionally. A society with low biodiversity and few ecosystem services is less able to cope with shock and stress such as pandemics and an increased population. This qualitative study examines how Järfälla municipality, Sollentuna municipality and the city of Sundbyberg in the Stockholm region work with increased visitor pressure in their green areas. All municipalities have different conditions, but they all have in common that they have an expected population increase and a high population density. The empirical data has been collected with the help of interviews with municipal officials and document analysis of the municipalities' general plans. The theoretical framework consists of previous research on ecosystem services in urban environments and social-ecological systems. The results show that all municipalities in some forms have changed their work because of the increased visitor pressure and the estimated increased number of inhabitants. Management, planning, collaboration, knowledge and evaluation are important for creating a sustainable and resilient society.