Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i den sociokulturella och sociosemiotiska teorin undersöka hur sex stycken lärare i årskurs 1–3 resonerar kring visuella representationers agens i svenskundervisning och hur de menar att deras undervisning om visuellt meningsskapande ser ut. Tidigare forskning beskriver ett komplicerat förhållande till de visuella representationernas funktion i svenskundervisningen, de beskrivs både som ett tillägg och som ett viktigt redskap för lärande. Studien är genomförd genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer där elevtexter som informanterna tagit med sig har fungerat som utgångspunkt i samtalen. Empirin analyserades genom tematisk innehållsanalys med våra forskningsfrågor som kategorier. Resultatet visar hur de olika informanterna förhåller sig till visuella representationer i undervisningen och det framgår en skillnad mellan hur lärare talar om de visuella representationernas agens i förhållande till olika ämnen. Resultatet visar även att informanterna finner att de visuella representationernas funktion är viktig på lågstadiet och något som tillskrivs hög agens, men att hur de talar om dem är komplext.