Bakgrund: Barnahus är en verksamhet där myndigheter samverkar runt barn/unga och familj, då barn har farit eller riskerar att fara illa. Medverkande myndigheter är i detta fall socialtjänst, polis, åklagare samt barn- och ungdomspsykiatrin. Denna studie undersöker hur samverkan mellan dessa myndigheter ser ut i de samrådsmöten de har varje vecka, där de lyfter svåra fall av barnmisshandel, övergrepp eller misstanke om detta, samt underlättar för barnet genom rättsprocessen och säkerställer barnperspektivet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur en samrådsgrupp bestående av polis, åklagare, barn- och ungdomspsykiatri samt socialtjänst i ett Barnahus, ser på samverkan i samråd. Metod: Studiens empiri baseras på fyra semistrukturerade intervjuer samt två deltagande observationer. Den första av intervjuerna hölls som en pilotundersökning av vilka områden som skulle utforskas mer detaljerat, i de resterande intervjuerna. Informanterna har valts utifrån sin professionstillhörighet och deltagande i ett Barnahus samråd och analysen av intervjuerna har kodats och tematiserats utifrån vad informanterna framhöll som viktigt i samverkan. Resultat: Resultatet visar på faktorer i samverkan som förutom sina egenskaper som hindrande eller gynnande även visar på skapandet av handlingsutrymme och gemensam jurisdiktion. Även en skyddande funktion för socialsekreterare kunde identifieras och diskuteras i slutdiskussionen. Vidare forskning föreslås gällande socialsekreterares upplevelse av användning av Barnahus som skyddande och rådgivande funktion avseende trygghet och coping genom delat ansvar.