In this master thesis the critique of the development within the Church of Sweden, by the Swedish Lutheran minister Dag Sandahl, is examined and analysed. Sandahl is an outspoken critic, and self-described dissident, in the Church of Sweden. He is primarily known for questioning, and being an opponent to, the opening up of the priesthood to women dated 1958 in the Church of Sweden. The source material used consists of monographs with critique of the Church published by Sandahl between 1973 and 2018. The thesis concludes that Sandahl’s critique touches a broad array of themes and occurrences within the life of the Church – primarily the Church of Sweden – such as the Church’s self-understanding as a national church and not part of the Church catholic, a functionalistic view of ministry leading to the ordination of women to the priesthood, the rough treatment of the opposing minority and the politicized General Synod. It is argued that Sandahl’s critique is best understood in terms of lived ecclesiology and ecclesiology proper.

Den här uppsatsen har anknytning, men ingen direkt koppling, till b-uppsatsen Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk?, därför kan man se denna uppsats både som fristående och som en del av Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk? I uppsatsen har jag valt att titta närmre på det litterära verket Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, som från början skulle ha fått ett större utrymme i Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk? Ett öga rött publicerades 2003 och blev snabbt en omtalad bok eftersom den inte var skriven på korrekt grammatisk svenska. Den är skriven på vad som kom att kallas ”invandrarsvenska”, en form av talspråk, där det svenska språket blandats med slang och ord från andra språk. Ett öga rött handlar om en ung pojke som söker svar på frågor om sin omgivning och identitet. Jag var intresserad av att se hur Ett öga rött kunde jämföras med en bok med liknande huvudkaraktär och handling skriven på svensk slang, om det fanns några likheter i språk, karaktärer och i handling, därför använder jag mig av Ronnie Sandahls bok Vi som aldrig sa hora, som precis som i Ett öga rött har en huvudkaraktär som söker svar på frågor om sin identitet. De båda böckerna har som sagt en ung pojke som huvudkaraktär, och de olika handlingarna beskriver deras liv och vardag utifrån olika dramatiska händelser. I uppsatsen jämför jag dessa litterära verk med utgångspunkt i två olika sorters berättande, två tonårspojkar som huvudkaraktärer, två olika författare och med ett antal frågor i bakhuvudet: Hur skriver unga tonårspojkar? Vad skriver de om? Finns det några skillnader mellan en tonårspojke med svenskt ursprung från en liten svensk stad och en tonårspojke med invandrarbakgrund från en förort till en storstad? Handlar det om identitetssökande? Om att vilja synas genom berättelsen? Att försöka förstå sig själv? Hjälpa andra förstå? Vad har författaren för syfte med boken? Vem tolkar och hur ska berättelsen tolkas? / This thesis is based on narrative as identity creator, how identity formation is based on storytelling, narrator, author and main characters in a literary work, focusing on language and group identity, but also how the reader can identify with the narrator and characters. The thesis compares the two youth novels Ett öga rött, by Jonas Hassen Khemiri and Vi som aldrig sa hora, by Ronnie Sandahl, written in “immigrant Swedish” and Swedish slang, where each novel is based on the search of identity of a teenage boy living in a Swedish suburb or a small town. The analysis is thereby based on whether there are any differences and similarities in these two books depending on storytelling, storytellers, storytelling technique and how the characters identities are formed by the author’s storytelling language and what the significance of this really is for each novel.

<p>Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.</p>

Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.