Den här uppsatsen har anknytning, men ingen direkt koppling, till b-uppsatsen Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk?, därför kan man se denna uppsats både som fristående och som en del av Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk? I uppsatsen har jag valt att titta närmre på det litterära verket Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, som från början skulle ha fått ett större utrymme i Invandrarsvenska – ett ungdomsspråk? Ett öga rött publicerades 2003 och blev snabbt en omtalad bok eftersom den inte var skriven på korrekt grammatisk svenska. Den är skriven på vad som kom att kallas ”invandrarsvenska”, en form av talspråk, där det svenska språket blandats med slang och ord från andra språk. Ett öga rött handlar om en ung pojke som söker svar på frågor om sin omgivning och identitet. Jag var intresserad av att se hur Ett öga rött kunde jämföras med en bok med liknande huvudkaraktär och handling skriven på svensk slang, om det fanns några likheter i språk, karaktärer och i handling, därför använder jag mig av Ronnie Sandahls bok Vi som aldrig sa hora, som precis som i Ett öga rött har en huvudkaraktär som söker svar på frågor om sin identitet. De båda böckerna har som sagt en ung pojke som huvudkaraktär, och de olika handlingarna beskriver deras liv och vardag utifrån olika dramatiska händelser. I uppsatsen jämför jag dessa litterära verk med utgångspunkt i två olika sorters berättande, två tonårspojkar som huvudkaraktärer, två olika författare och med ett antal frågor i bakhuvudet: Hur skriver unga tonårspojkar? Vad skriver de om? Finns det några skillnader mellan en tonårspojke med svenskt ursprung från en liten svensk stad och en tonårspojke med invandrarbakgrund från en förort till en storstad? Handlar det om identitetssökande? Om att vilja synas genom berättelsen? Att försöka förstå sig själv? Hjälpa andra förstå? Vad har författaren för syfte med boken? Vem tolkar och hur ska berättelsen tolkas? / This thesis is based on narrative as identity creator, how identity formation is based on storytelling, narrator, author and main characters in a literary work, focusing on language and group identity, but also how the reader can identify with the narrator and characters. The thesis compares the two youth novels Ett öga rött, by Jonas Hassen Khemiri and Vi som aldrig sa hora, by Ronnie Sandahl, written in “immigrant Swedish” and Swedish slang, where each novel is based on the search of identity of a teenage boy living in a Swedish suburb or a small town. The analysis is thereby based on whether there are any differences and similarities in these two books depending on storytelling, storytellers, storytelling technique and how the characters identities are formed by the author’s storytelling language and what the significance of this really is for each novel.

Idag talas ett ungdomsspråk som präglas av svordomar och lånord från alla världens hörn. Detta språk kommer ungdomar i kontakt med i skolan och på fritiden. Det som kännetecknar ungdomsspråk är inte i första hand de nybildade språkstrukturerna som finns i språket, utan det är mer en språkstil som anses som avvikande från vuxenspråket. Syftet med studien är att belysa gymnasieelevers språkliga variation i samband med olika klassrumssituationer som exempelvis gruppsamtal, talsituationer, redovisningar. Studien har en kvantitativ ansats där intervjuer sammanställts. Resultatet i studien visar att elever är medvetna om sin språkliga variation i olika situationer som kräver en språklig variation och lärare har en viss acceptans av elevers vardagliga språk. Slutsatsen i studien är att lärarens närvaro påverkar elevernas språk, det har också visat sig att lärarnas inställning är något som kan medföra en språklig variation hos eleverna. Ungdomarna är även medvetna om hur de själva och deras kamrater anpassar språket utifrån olika de olika situationerna de ställs inför i klassrummet.

Syftet med denna studie är att bättre förstå könsspecifika benämningar i ungdomsspråk, deras värde, hur situationskontexten förändrar värdet, hur de används och slutligen hur benämningarna kan relateras till identitetsskapande. Som metod används fokusgruppsamtal och enskilda intervjuer. Materialet genomgår en innehållsanalys utifrån det teoretiska ramverket, vilket består av kritisk diskursanalys och ett antal idéer från diskursteorin. I resultatet framkommer att ord för att benämna flickor/kvinnor, till skillnad från i äldre studier, inte är fler till antalet. Det framkommer även att kvinnobenämningarna såväl som kvinnliga stigman är mer befästa inom diskursen. Vidare får ord för att benämna flickor/kvinnor ofta en mer negativ värdering än maskulina motsvarigheter och de används oftare som svordomar. Flickorna intar, som en motreaktion på återupprepad interpellering med negativa subjektspositioner, identiteten rebell och i denna använder de bl.a. ord som hora om varandra. Ordets stigmatiserande effekt är dock fortfarande påtaglig och försök att neutralisera ordet tycks än så länge ha gett liten verkan. Materialet visar att många traditionella könsföreställningar fortfarande styr: kvinnan ska inte vara lösaktig och mannen ska inte vara sexuellt oerfaren. Det finns också många tecken på förändrade mönster. Bland annat tycks pojkarnas begränsningar ha närmat sig flickornas och normer ha utvidgas till att flickor kan vara maneaters i en positiv bemärkelse och pojkar mjukare identiteter som hjärtat och dreamyboy. Slutligen konstateras att situationskontexten är avgörande för benämningarna värde, att såväl flickor som pojkar anpassar sina beteenden av rädsla för att omtalas exempelvis hora eller fuckboy, och att olika identiteter hos ungdomarna kan relateras till att de omtalats på ett visst sätt.