Bakgrund: Idag visar forskningen att en ytlig sederingsnivå är positivt för patienten på lång sikt. Intensivvårdssjuksköterskan har i sin roll som omvårdnadsansvarig en betydelsefull del i vården av ytligt sederade intuberade patienten. Det finns idag få studier om vad intensivvårdssjuksköterskor har för erfarenhet av denna vård. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att vårda intuberade patienter med ytlig sederingsnivå. Metod: Studien genomfördes enligt kvalitativ deskriptiv explorativ design genom tre fokusgruppsintervjuer. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer fem kategorier som belyser intensivvårds-sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda ytligt sederade intuberade patienter. Konklusion: Vården av en ytligt sederad intuberad patient kräver mer tid, engagemang och arbete från intensivvårdssjuksköterskan. Trots detta finns en vilja att genomföra denna vård, då intensivvårdssjuksköterskan är väl medveten om de positiva effekterna en ytlig sederingsnivå kan ha på den intuberade patienten och för den respons patienten ger. Implikation: En ökad medvetenhet om intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda ytligt sederade intuberade patienter kan komma till nytta för patient, anhöriga och intensivvårdssjuksköterskor då ökad förståelse i ämnet kan påverka arbetsgivaren att se vilka resurser som behövs för att bedriva denna vård.

Bakgrund Djup sedering är associerat med förlängd vårdtid och ett flertal komplikationer för intensivvårdspatienten. Även för ytlig sedering medför komplikationer, stress och lidande. Studier visar på vikten av adekvat sedering, samt att skalor och protokoll används. Syftet med denna studie var att beskriva sederingsnivå, andel optimalt, över- och undersederade patienter, vårdtid i ventilator och vårdtid inom intensivvården för patienter på en svensk intensivvårdsavdelning. Metod Studien, med deskriptiv design, inkluderade konsekutivt sederade, ventilatorbehandlade patienter, 18 år och äldre, på en svensk intensivvårdsavdelning under nio månader. Primära utfallsvariabler var sederingsnivå, utifrån Motor Activity Assessment Scale och andel optimalt, över- och undersederade patienter. Sekundära variabler var vårdtid i ventilator och vårdtid på intensivvårdsavdelningen. Resultat Studien omfattade 34 patienter. Under vårdtid i ventilator med endotrackealtub hade 28  patienterna optimal sedering mer än två tredjedelar av vårdtiden. Medianvärdet för sederingsnivå under vårdtid med endotrackealtub var MAAS 2 (kvartilavstånd 2-2,25) jämfört med medianvärdet för sederingsnivån med trackealkanyl som var MAAS 3 (kvartilavstånd 2-3) (P < 0,001). Trettio patienter (88,2 %) var optimalt sederade med ett MAAS-värde på 2-3 (md) sett till hela vårdtiden. Fyra patienter (11.8 %) var översederade med ett MAAS-värde på 0-1,5 (md). Ingen patient var undersederad sett till hela vårdtiden. Konklusion Studien visar att majoriteten av intensivvårdspatienterna var optimalt sederade under större delen av vårdtiden i ventilator. Endast ett fåtal patienter var översederade och ingen patient var undersederad större delen av vårdtiden. Patienter vårdade med trackealkanyl var ytligare sederade än de med endotrackealtub.

Bakgrund: Smärta hos intensivvårdspatienter är vanligt förekommande och kan medföra förlängd vårdtid och leda till flera negativa konsekvenser för patienten samt bidra till ökad mortalitet. Smärtskattning med ett validerat smärtskattningsinstrument som Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) kan underlätta smärtskattningen och förbättra smärtbehandlingen samt minska översedering. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva om införandet av smärtskattningsverktyget CPOT, anpassat för patienter i ventilatorbehandling, påverkar dygnsdoserna av smärtlindrande- och sederande läkemedel samt om sederingsbehandlingen förändras. Syftet är även att undersöka hur ofta sjuksköterskorna smärtskattar patienterna med CPOT och om antalet smärtskattningar överensstämmer med gällande rekommendationer. Metod: Kvantitativ journalgranskningsstudie med retrospektiv design. Vuxna patienter som ventilatorbehandlades under minst ett dygn på en intensivvårdsavdelning i Sverige inkluderades (n=55). Resultat: Totalt 55 patienter inkluderades i två grupper, före och efter införandet av CPOT. Doserna av smärtlindrande läkemedel ökade i gruppen som undersöktes efter att CPOT infördes. Patienterna erhöll i genomsnitt 1,4 mg morfin/kg/dygn jämfört med 1,1 mg morfin/kg/dygn innan införandet. Dosen av det sederande läkemedlet Propofol® minskade efter införandet av CPOT från 48,3 mg/kg/dygn till 47,5 mg/kg/dygn. Alla patienter i studiegruppen förutom två (92 %) smärtskattades vid minst ett tillfälle under mätdygnet efter införandet av CPOT. Slutsats: Doserna av smärtlindrande läkemedel var högre och doserna av det sederande läkemedlet Propofol® var lägre efter införandet av CPOT. Skillnaderna var dock inte statistiskt signifikanta. Patienterna i studiegruppen hade en något ytligare sederingsnivå enligt RASS-skalan. Patienterna smärtskattades med CPOT i genomsnitt 1,6 gånger under mätdygnet. Studien kan bidra till en ökad medvetenhet om vikten av att skatta smärta med ett validerat bedömningsinstrument hos intensivvårdspatienter. / Background: Critically ill intensive care patients frequently experience pain and pain may lead to consequences such as prolonged length of hospital stay and increased mortality. The Critical-care Pain Observation Tool (CPOT) is a validated tool for pain assessment in mechanical ventilated patients and is used to enable pain assessment, improve pain management and reduce over-sedation.  Aim: The aim is to examine if the implementation of CPOT affects the doses of analgetics, sedatives administered to the Intensive Care Unit (ICU) patients and/or the sedation levels using RASS-scores. The aim was also to study how often pain-assessments were performed by nurses. Method: A quantitative study with retrospective design, data was collected from patients’ medical records. Included were adult patients treated under mechanical ventilation >24h at an intensive care unit in Sweden (n=55). Results: For this study 55 patients were included and divided into two groups, before and after the introduction of CPOT at the intensive care unit. The amount of analgetics increased among the patients after CPOT was implemented, they were given 1,4 mg of morphine/kg/24h compared to 1,1 mg of morphine/kg/24h before the implementation. The amount of sedatives, Propofol®, given to the patients decreased from 48,3 mg/kg/24h to 47,5 mg/kg/24h after CPOT was implemented. CPOT was used to assess pain levels in all patients except for two (98%) after the implementation of CPOT. Conclusion: The doses of analgetics were higher and the doses of sedatives (Propofol®) were lower after the implementation of CPOT. However, the differences between groups were not statistically significant. Patients were less sedated, according to RASS-scores, after the implementation of CPOT. Nurses used CPOT on an average 1, 6 times/ 24 h. This study can be used to increase the awareness for the need of using a validated tool for assessing pain in ICU-patients.