Depression och arbetsrelaterad psykisk ohälsa är ett betydande folkhälsoproblem i Sverige och detta är en utmaning för primärvården idag. Denna uppsats är ett kunskapsbidrag till forskningsprojektet REGASSA som syftar till att utveckla och utöka behandlingsalternativen för individer med mild till måttlig depression samt arbetsrelaterad psykisk ohälsa inom primärvård. En 12 veckor lång individanpassad och behandlarstödd internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (iKBT) jämfördes med sedvanlig behandling. Behandlingseffekter undersöktes vid både eftermätning och uppföljningsmätning 12 månader efter påbörjad behandling. iKBT bestod av ett stort antal textbaserade moduler anpassade för olika typer av psykisk ohälsa. Dessutom fanns särskilda arbetslivsfokuserade avsnitt att tillgå vid behov. Resultaten visade att båda behandlingsgrupperna förbättrades signifikant avseende minskning av depressiva symtom mätt med Montgomery and Åsberg Depression Rating Scale (MADRS), samt ökad upplevd arbetsförmåga mätt med Work Ability Index (WAI) i eftermätningen. Uppföljningsmätningen visade också på kvarstående behandlingseffekter för båda utfallsmåtten i de två behandlingsbetingelserna. Inga signifikanta mellangruppsskillnader kunde urskiljas. Däremot hade 44 % av deltagarna i iKBT uppfyllt kriteriet för klinisk signifikant förbättring vid eftermätningen avseende depressiva symtom, jämfört med 21% i den sedvanliga behandlingen, vilket var en skillnad som kunde säkerställas statistiskt. Det framkom även att iKBT ökade den upplevda arbetsförmågan oavsett om deltagaren var sysselsatt eller inte. Enligt uppsatsens resultat kan iKBT betraktas som ett givet behandlingsalternativ inom primärvården. Implementering av iKBT för denna patientgrupp kan både innebära en utökad tillgänglighet av evidensbaserad psykiatrisk vård, samt bidra till ett minskat sjukskrivningsantal. Resultaten diskuteras i relation till uppsatsens metodologiska begränsningar och även förslag till framtida förbättringar presenteras.

Introduktion: Främre korsbandsskador är väldigt vanligt, cirka 8000/år i Sverige och förekommer främst inom idrott. Ungefär 50% av de som får en skada på sitt främre korsband väljer att operera, det kallas för främre korsbandsrekonstruktion. Rehabiliteringen är väldigt lång och rekommendationen är att inte återgå till sin sport förrän efter 9 månader efter operationen. Den nuvarande rehabiliteringsformen inkluderar högintensiv styrketräning på 70% av repetition max vilket lägger hög belastning på knäleden. Ny forskning visar goda resultat för ocklusionsträning där belastningen ligger på 30% av repetition max med användning av blodtrycksmanschetter. Syfte: Att genom en systematisk litteraturöversikt jämföra effekten av ocklusionsbaserad rehabilitering jämfört sedvanlig rehabilitering efter en främre korsbandsrekonstruktion. Metod: Artikelsökningar gjordes på databaserna Pubmed, Web of Science och Cinahl. Inklusionskriterierna utformades med PICOS-modellen. Samtliga studier var randomiserade kontrollerade studier från 2010-2023. Urvalsprocessen gjordes med hjälp av PRISMA’s flödesdiagram och kvalitetsgranskningen genom SBUs granskningsmall för “Bedömning av randomiserade studier”. Resultat: Totalt nio studier inkluderades efter litteratursökning och relevansbedömning. Studierna hade låg-hög kvalitet. De utfallsmått som bedömdes i studierna var: muskelstyrka, muskelvolym/tvärsnittsarea (Cross Sectional Area), smärta, patientrapporterade utfallsmått. Sammanställningen visade att ocklusionsbaserad rehabilitering hade bättre resultat på samtliga utfallsmått jämfört med sedvanlig rehabilitering. Konklusion: Resultaten antyder att ocklusionsbaserad rehabilitering är en effektiv rehabiliteringsmetod. Ocklusionsbaserad rehabilitering kan därför vara ett alternativ att använda som komplement till sedvanlig rehabilitering av vårdgivare för patienter som genomgått rekonstruktion av främre korsband.