Kändisar är vår tids kungligheter. Vi ser upp till dem såsom man in tidigare feodala samhällen såg upp till den härskande familjen. Oavsett om vi vill det eller inte är de våra förebilder och idoler. Tack vare internet och det ökande antalet möjligheter att publicera sig kan fler och fler kalla sig just kändisar. Men så har det inte varit. Tidigare krävdes det att ”man var någon” för att bli inbjuden till de semi-offentliga sammanhangen som bevakades av featurejournalister. Enligt sociologiprofessorn Ellis Cashmore som har studerat kändisar har de ett enda tydligt syfte: att sälja en produkt eller en idé. Med hjälp av kändisjournalisten Kid Severins texter i tidningen Vecko-Journalen studeras hur kända människor (re)producerar idén om genus. Texterna, som finns under vinjetten Post & Inrikes, är publicerade mellan 1953 och 1980, där Severin var redaktör och skribent. Som teoretiska utgångspunkter används hermeneutikern Paul Ricoeurs idéer om texten som diskurs och som bärare av kulturella föreställningar. Metoderna som används i analysen är två: dels har de adjektiv som beskriver kvinnor och män plockats ut ur texterna, dels har texterna närlästs med hjälp av en retorisk analys flera gånger och sedan ”satts ihop” igen för att fånga hela textens kontext. Texten har sedan tolkats utifrån den hermeneutiska cirkeln där delen och helheten står i fokus. Med hjälp av en retorisk textanalys är syftet att få fram vad texten vill förmedla till läsaren. Resultaten har sedan jämförts över tid. De visar att kvinnor i texterna genomgående beskrivs på två sätt: som fru eller som skönhetsobjekt. Det sker en förskjutning av synen på kvinnan på 70-talet, då kvinnor även kan beskrivas som yrkespersoner. Män beskrivs genomgående genom sina sociala identiteter, det vill säga via sina titlar. De kan exempelvis vara kungar, docenter eller professorer. Förskjutningen av mansrollen kommer något senare, på 80-talet, då män, förutom att vara sitt yrke, också beskrivs som pappor. Slutsatsen av studien är att framför allt är skribentens syn på manligt och kvinnligt som (re)produceras. Hennes idéer om genus är det som läsaren antas hålla med om. Läsarna antas vara en homogen grupp, en samling likasinnade som också tycker att det är eftersträvansvärt att kvinnor är vackra medan män ska ha makt samt vara fysiskt starka.

University, Diss., 2000--München.

Yes / A non-destructive survey conducted in 2017–2019 in the proximity of the auxiliary fort brought forth new data regarding the military base on the bank of the Danube, in the frontier zone between the Roman provinces of Moesia Superior and Dacia Inferior. It became clear that the previously acknowledged large stone fort was preceded by an unknown small earth-and-timber fort likely dated to the late 1st – early 2nd century. Analysis of the internal planning of the large fort, as well as the results of test trenching near the East Gate not only allowed to verify some geophysical results but also gave insight into the chronology of the large fort and contributed to the discussion of the changes to the fort’s garrison. The evidence shows that the base functioned until the 260s CE, and while the Roman military was probably present in the area at some point in the 4th century, it was a relatively short episode during an attempt to reconquer the Dacian riverbank.

The purpose of this study was to gain insights into the educational system in Finland, where art seem to be valued, and America, where it seems to struggle. I first studied how policies that promote a business-like ideology and standardized testing in schools have impacted art education in the United States. Then I investigated Finland’s educational system, which does not rely on standardized testing to monitor student learning and teachers. During my research I noticed that Finland uses a noncompetitive approach to education, which I assumed was connected to the art Folk School that originated in Denmark and moved throughout Europe. Based upon this information, I anticipated that art education was valued more in Finland than in the United States. I also anticipated that Finland’s educational success had a connection to its non-competitive system and its inclusion of the arts. In order to explore this idea, I investigated Finland’s approach to art education by interviewing Finnish professionals in the art education field.