Under de senaste årtionden har tågförseningar i järnvägen ökat allt mer i samband med en minskande driftsäkerhet. Orsaken till den låga driftsäkerheten kan kopplas till den ökade trafikmängden och eftersatta underhållsarbeten, det vill säga slitna spår som används alldeles för länge. Detta ökar därmed störningskänsligheten för fel som ger upphov av stopp i trafiken, vanligtvis benämns det som ett ”signalfel”. Ett signalfel handlar om ett fel som kan uppstå i en mängd olika komponenter inom signalanläggningen. Dessa har delats in i sex olika delar bestående av signalställverket, spårledningar, baliser, tågledningssystem, plankorsningar samt själva signalerna. Ett fel i någon av dess komponenter ger till följd att signalerna går till ett säkert läge vilket innebär ett stopp i trafiken. De orsaker och komponenter som bidrar till en låg driftsäkerhet i järnvägen lyfts fram i detta arbete för att upplysa om de problem som återfinns i järnvägen. Fokus har legat på att ta fram åtgärdsförslag på den komponent som bedöms känsligast i signalanläggningen. Resultatet visade på att fel som sker i signalanläggningen till störst del genereras av spårledningar. Inom spårledningar så är det mest förekommande felet överledningar av isolerskarvar, vilket bedöms vara den känsligaste komponenten i signalanläggningen. Detta gäller speciellt i Stockholmsområdet, där tågtrafiken är som tätast och störningar påverkar ett stort antal resenärer. Åtgärderna som utförs för spårledningsfel är främst kortsiktiga lösningar såsom rensningar, kontroller eller ingen åtgärd alls. Oftast utförs lösningarna först efter att fel har uppstått, vilket innebär att ”signalfel” och dess konsekvenser redan har påverkat trafiken. För att höja driftsäkerheten krävs ett mer aktivt och effektivt underhållsarbete. Satsningar på innovativa lösningar och åtgärdsförslag bör utföras i syfte att minska frekvensen för störningar. / During the past decades, the railway train delays have increased greatly associated with a decreasing reliability. The cause of the low reliability can be connected to the increased amount of traffic and the lagging maintenance, that is to say worn track that remains too long. This thereby increases sensitivity to disturbance of the fault that causes stop in the traffic, usually termed it as a 'signal failure'. A signal failure is an error that can occur in a variety of components within the signalling system. These have been divided into six different parts consisting of signalling control, track circuits, beacons, train control systems, level crossings and signals themselves. An error in one of its components gives the result that the signals go to a safe state, which means a halt in traffic. The causes and components that contribute to a low reliability of the railways are highlighted in this work to raise awareness of the problems found in the railway. The focus has been on developing action proposals on the component that is deemed most sensitive in the signaling system. The results showed that errors occurring in the signaling system are mostly generated by the track circuits. The most common error in track circuits is the occurrence of conduction on the insulated joints, which is judged as the most sensitive component in the signalling system. This is especially true in the Stockholm area, which is where the train traffic is as most dense and where disturbances affect a large number of travelers. Actions performed on track circuit faults are mainly short-term solutions such as cleansing, checks and no actions at all. Solutions usually performs after error has occurred, which means that signalling failure and its consequences already has affected the traffic. In order to increase the reliability it requires a more active and effective maintenance work. Investments in innovative solutions and action proposals should be performed in order to reduce the frequency of disturbances.