Studien handlar om reciprocitet i parförhållanden. Den teoretiska grunden hämtas från anknytningsteorin, equity-teorin och sociala utbytesteorin. Studiens syfte är att undersöka hur reciprocitet hänger samman med ovillkorlig självacceptans och relationsrelaterad ångest samt hur ovillkorlig självacceptans och relationsrelaterad ångest korrelerar sinsemellan. Deltagarna (n = 97), 15 män och 82 kvinnor, rekryterades via Internet, där de fick besvara en enkät, sammansatt av tre skalor som mätte konstrukten: reciprocitet, relationsrelaterad ångest samt ovillkorlig självacceptans. Korrelationsanalyser visar en positiv korrelation mellan relationsrelaterad ångest och underläge i utbytet i parförhållanden samt en negativ korrelation mellan relationsrelaterad ångest och ovillkorlig självacceptans. Ovillkorlig självacceptans korrelerar mot förväntningar inte med reciprocitet. Istället finns en tendens till att ovillkorlig självacceptans hänger samman med underläge i utbytet i parförhållanden. Studiens resultat visar att det finns ett samband mellan relationsrelaterad ångest, ovillkorlig självacceptans och individens upplevelse av ifall utbytet i parrelationen är reciprokt eller inte.

Avsikten med denna uppsats är att undersöka hur dissociativ identitetsstörning (DID)gestaltas i filmen Split. Stereotyper och missuppfattningar har representerats länge i filmom psykiatriska sjukdomar och Split har blivit kritiserad för sin gestaltning avsyndromet, dock ser verkligheten med diagnosen olika ut. Analysen utforskar filmengenom de fyra DSM-IV kriterierna för DID. Scener analyseras med hjälp av Jens Ederskaraktärsklocka och representation av personer med DID som de andra, vilket innebärpersoner med psykiatriska sjukdomar ofta blir alienerade i film, och vi tillsammans, somfokuserar på hur de humaniseras och inkluderas samt stimulerar publikens medkänsla.Dessa metoder har använts för att komma fram till att filmen förhåller sig till DSM-IVkriterierna men att självaste gestaltningen av DID-karaktären är problematisk.Komplexa symptom i syndromet diskuteras i filmen men i slutändan framställs personermed DID som en fara för sig själva och andra, vilket kan bidra till att skada derassjälvbild

Bakgrund: ADHD har tidigare varit sedd som en barndomsdiagnos som avtar med stigande ålder. Forskning visar dock att symtomen kvarstår för många även som vuxna men att symtombilden kan förändras. Flickor och kvinnor är idag underrepresenterade avseende diagnostisering av ADHD vilket kan innebära ett stort lidande och en oförståelse för sig själv och omgivningen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva med ADHD. Metod: En litteraturstudie användes som metod. Systematiska sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PsycInfo och Academic Search Premier där 9 artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats valdes ut. Ytterliga 2 artiklar valdes ut utifrån en osystematisk sökning. Dessa analyserades utifrån en trestegsmodell. Resultat: Under analysen framkom två huvudsakliga teman, ”bilden av mig själv” och ”påverkan på det dagliga livet”. De underteman som kopplades till dessa var ”Att känna sig annorlunda”, ”Förståelse och självacceptans”, ”Utmaningar i att hantera omgivningens krav” samt ”Påverkan på relationer”. Konklusion: Denna studie visar att det finns könsskillnader i hur ADHD kan ta sig uttryck. Många kvinnor med ADHD har känt sig annorlunda och upplevt ett stort utanförskap genom livet. Resultaten i denna studie kan vara användbara för de verksamheter som möter flickor och kvinnor i behov av stöd. Att medvetandegöra hur symtomen kan skilja sig åt gör att fler flickor kan få rätt stödinsatser tidigare i livet. / Background: ADHD has previously been seen as a childhood diagnosis that decreases with increasing age. However, research shows that for many the symptoms remain even as adults, but that the symptom features can change. Girls and women today are underrepresented in the diagnosis of ADHD, which can mean great suffering and a misunderstanding of themselves and the environment. Aim: The aim of the study was to describe women's experiences of living with ADHD. Method: A literature study was used as a method. Systematic searches were performed in the databases CINAHL, PsycInfo and Academic Search Premier, where 9 articles with both quantitative and qualitative approach were selected. Another 2 articles were selected based on an unsystematic search. These were analyzed based on a three-step model. Results: During the analysis, two main themes emerged, "the image of myself" and "impact on daily life". The sub-themes linked to these were "Feeling different", "Understanding and self-acceptance", "Challenges in dealing with the demands of the environment" and "Impact on relationships". Conclusion: This study shows that there are gender differences in how ADHD can manifest itself. These results can be useful for those functions that meet girls and women in need of support. Raising awareness of how the symptoms can differ means that more girls can receive the right support measures earlier in life.