Personer som lever med en demenssjukdom blir allt fler och är en utsatt grupp i samhället på grund av att de har svårare att göra sig delaktiga och föra sin talan. Det är därför av intresse att studera hur socialtjänstlagens krav om brukardelaktighet tas tillvara vid bedömningsmöten samt vad som sker vid dessa möten för att bidra med kunskap och förståelse. Syftet med studien är att undersöka hur biståndshandläggare inom den kommunala äldreomsorgen resonerar kring vilka utmaningar som kan uppstå vid bedömningsmöten med demenssjuka personer samt hur utmaningarna hanteras i arbetet. Vidare är syftet att undersöka hur biståndshandläggare resonerar utifrån sitt handlingsutrymme i förhållande till socialtjänstlagens krav på brukardelaktighet för personer med demenssjukdom. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta biståndshandläggare från fyra olika kommuner i Sverige. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys som resulterade i fyra olika teman; etiska utmaningar, strategier för samtycke, möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet och handlingsutrymme. Resultatet har diskuterats utifrån tidigare forskning och de teoretiska infallsvinklarna; handlingsutrymme, empowerment och äkta dilemman. Det framkommer att biståndshandläggarna möts av olika utmaningar i form av att den demenssjuka personen motsätter sig insats som beror på personens bristande kommunikationsförmåga och sjukdomsinsikt. För att hantera dessa utmaningar använder biståndshandläggarna olika strategier i form av bland annat övertalning, täta besök, konkluderat samtycke och anhöriga för att förebygga självförsummelse. Dessa strategier bidrar till både möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet. Vidare är en slutsats att brukardelaktighet inte alltid kan säkerställas på grund av demenssjukdomen samt biståndshandläggarens arbetssätt. / An increasing number of people are living with dementia who risk exclusion from society due to their reduced capacity to take part in everyday life and difficulties with pleading their cause. It is therefore of interest to study how the criterion of end user involvement in the Swedish social services act (Socialtjänstlagen) is observed during assessment meetings as well as observing what happens during these meetings to promote knowledge and understanding. The purpose of this study is to investigate how case managers in the municipal elderly care reason with regards to which challenges can arise during assessment meetings with dementia people and how these challenges can be met in the field. Furthermore, the purpose was to investigate how case managers reason with regards to their discretion under the provision of end user involvement of dementia people in the social services act. To preserve the purpose of the study and the framing of the question eight qualitative semi-structured interviews with case managers from four Swedish municipalities were conducted. The empirical material was thematically analyzed and resulted in four themes: ethical challenges, strategies for consent, possibilities and limitations of end user involvement and discretion. The results have been discussed based on previous research and the theoretical approaches: discretion, empowerment, and true dilemmas. It appears that the case managers are faced with different ethical challenges in the form of opposition to suggested measures rooted in the dementia people diminished communicative capacity and awareness of their own illness. To face these challenges the study shows that the case managers use different strategies, notably persuasion, frequent visits, concluded consent and next of kin to prevent self-neglect. These strategies present both possibilities for, and obstacles to, end user involvement. A further conclusion is that end user involvement can not always be ensured due to the people’s dementia and the methods of the case managers.

Självförsummelse är ett fenomen som är vanligast bland personer som har nedsatt beslutsfattande till följd av olika kognitiva funktionsnedsättningar som demens. Fenomenet handlar om personer som har uppenbara behov, men av olika skäl tackar nej till stöd. Fenomenet i sin tur utgör en utmaning för biståndshandläggare som arbetar med målgruppen. Denna studie syftade till att få en förståelse och fördjupad kunskap om hur biståndshandläggare arbetar med äldre personer med demens, samt hur de bemöter utmaningarna när självförsummelse är aktuellt. Studien lyfte även fram vilka stöd biståndshandläggare har i arbetet och hur biståndshandläggare upplever stöden. Metoden som applicerades i studien var kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem biståndshandläggare. Det teoretiska ramverket i studien består av styrkeperspektiv, lösningsfokuserad praktik samt omsorgsrationalitet. Utifrån intervjuerna analyserades empirin med tematisk analys. Det huvudsakliga resultatet av studien var att biståndshandläggare möter flera utmaningar i arbetet med målgruppen. Vidare visade studien att biståndshandläggare utvecklat egna strategier för att möta utmaningarna i arbetet. En genomgående utmaning i arbetet är socialtjänstlagens betoning på självbestämmande samtidigt som äldre personer med demens har svårigheter att tillgodose sina behov. Studien visade även att den svåraste utmaningen är hur biståndshandläggare ska hanterat dilemmat kring personens autonomi och självbestämmande som är reglerad av socialtjänstlagen, samtidigt som biståndshandläggaren försöker tillgodose stödbehovet hos äldre personer med demens och som uppvisar självförsummande beteende. Studien visade även att biståndshandläggarna upplever att deras stöd i arbetet till viss del är tillräckligt, men vissa biståndshandläggare önskar mer kompetensutveckling kring demens. / Self-neglect is a phenomenon that is prevalent within individuals who have low decision-making abilities as a result of cognitive impairment like dementia. The phenomenon is about people that have obvious needs but resists care. The phenomenon in turn creates a challenge for professionals who work with them. The purpose of this study was to explore and gain a deeper understanding for how social workers meet the challenges in working with elderly people with dementia who self-neglect. This study also had an aim to highlight the different support systems that social workers can utilize when met with challenges, and how they experience these support systems. Strengths-perspective, solution-focused practice and care rationality were used as the theoretical framework for the study. Through a qualitative approach, semi-structured interviews were conducted with five social workers. The empirical material was then analyzed using thematic-analysis which showed that social workers meet great challenges when working with the described demographic. The analysis showed that social workers have adapted and developed their own strategies in order to meet these challenges. The study concluded that the hardest challenge arises when social workers meet the dilemma of conserving a self-neglecting person’s autonomy and self-determination, which is regulated by law, while simultaneously trying to meet their needs. The study further showed that some social workers perceived their support systems as adequate, while some other social workers expressed the need of competence development pertaining to dementia.