Vårdlidande är ett fenomen som länge utmanat omvårdnadsvetenskapen och definieras som ett lidande orsakad i samband med behandling och bemötande. Bristfällig interaktion med hälso- och sjukvårdspersonal är en vanlig orsak till vårdlidande. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur personer med hiv upplever interaktionen med hälso- och sjukvårdspersonal. Genom att analysera 11 vetenskapliga studier med en kvalitativ manifest innehållsanalys fann vi svar på vårt syfte. Det framkom att personer med hiv upplevde diskriminering i interaktionen med hälso- och sjukvården, att personer med hiv fick möta hälso- och sjukvårdspersonalens rädsla för smitta, att man upplevde sig bli förstådd och bekräftad i mötet och att man upplevde att man var tvungen att skaffa sig egenmakt i mötet. Resultatet visar att personer med hiv upplever interaktionen med hälso- och sjukvården diskriminerande där hälso- och sjukvårdspersonal saknar specialiserad kunskap om hiv. Genom att utbilda hälso- och sjukvårdspersonal om sjukdomens stigmatiserande effekt kan diskriminering motarbetas och förhindras.

Suicid är ett samhällsproblem i Sverige. Det är idag den största dödsorsaken bland unga mellan 15-29 års ålder. Vårdpersonalen anser att det är psykiskt påfrestande och svårt att tala om. Syftet med denna litteraturstudie var därav att belysa hur sjuksköterskan kan förmedla tröst och hopp genom kommunikation och relation med den suicidnära patienten. Riskfaktorer för suicidnära patienter är bland andra hopplöshet, depression, relationsförlust, suicidplan och tidigare suicidförsök. Sjuksköterskan skall möta dessa patienter genom att vara närvarande, lugn, lyssna och skapa en relation genom kommunikation. 11 artiklar har analyserats med deduktiv ansats. Resultatet har innefattat tre rubriker, att möta patientens behov, att ge stöd i relationen och att främja reflektion, som var relevanta för syftet. Relationen mellan patient och sjuksköterska är grundläggande i den suicidnära patientens behandling. Patienten skall känna sig sedd, som en jämlike, respekterad och accepterad som individ. Sjuksköterskan bör vara förberedd innan en relation inleds, genom att vilja se den unika individen och lyssna till patientens behov. Mot bakgrund av resultatet behövs mer utbildning om individualiserad vård och mer reflektion kring hur sjuksköterskan bemöter patienten.