<p>Syftet med föreliggande studie var att med avseende på upplevelser av delaktighet och livstillfedsställelse samt arbetssituation och sjukvårdskonsumtion jämföra två grupper som deltagit respektive inte deltagit i ett Strokescreeningprogram. En strukturerad enkät skickades ut till konsekutivt, retroaktivt utvalda personer. Det inkomna resultatet analyserades med hjälp av Chi2-test, Mann Whitney test, T-test, linjär regressionsanalys och multivariat logistisk regressionsanalys. Några signifikanta skillnader mellan grupperna kunde inte påvisas även om vissa tendenser noterades.</p><p>Gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet upplevde en mindre delaktighet i den personliga vården än gruppen som ej deltagit i Strokescreeningprogrammet. De strokedrabbade upplevde en signifikant lägre livstillfredsställelse än en referensgrupp bestående av en normalpopulation svenskar. Det fanns en markant skillnad mellan grupperna gällande sysselsättning före strokeinsjuknandet. Vid tillfället för studien var det en högre procent ur gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet som återgått till arbete. Flera av deltagarna i gruppen som inte deltagit i Strokescreeningprogrammet hade en regelbunden, återkommande kontakt med primärvården. Föreliggande studies resultat väckte en del frågor gällande nyttan med Strokescreeningprogrammet i relation till kostnaden. Eftersom metoden att göra en enkätstudie hade en del svagheter både genom ett relativt högt bortfall och fråga om huruvida frågorna varit adekvata vore en uppföljande studie med intervjuer av studiens deltagare högst intressant. Intressant vore även en undersökning om frekvens av återinsjuknande i stroke i respektive grupp för att se om Strokescreeningprogrammet haft en sekundärpreventiv effekt.</p> / <p>The aim of this study was that, with focus on experiences of participation and life satisfaction, work situation and consumtion of non institutional care, compare two groups that had participated versus not participated in a stroke program for Strokescreening. A questionnaire was sent retrospective to a consequetive group of people. The results were analyzed with Chi2-test, Mann Whitney-test, T-test, linear regression analyzes and multiple logistic analyze. No significant differences could be shown between the groups even though some tendences were noted. The group who participated in the Strokescreening program experienced less participation in personal care than the group who did not participate. The strokepatients that participated in this study experienced a significant lower level of life satisfaction than a reference group of a normal population of Swedes. There was a prominent difference between the groups about occupation before the stroke. In time of this study there where some higher percentes in the group who participated in the Strokescreening program that had returned to work. Several of the participants in the group that had not participated in the Strokescreening program had a regulary contact with the non institutional care. The results of the present study arouse some questions about the benefit with the Strokescreening program related to the expences. The method of a questionnairy study had some weekness, both in a relatively high level of reduction of participants and a question about the relevace of the questions asked. Therefore, it would be of great interest to make an interview study of this population. It would also be of great interest to examin if there are any differences in the frequency of how many of the participants who gets another stroke in respective group. The purpose of that would be to see if the Strokescreening program has any secondary preventive effect.</p>

Syftet med föreliggande studie var att med avseende på upplevelser av delaktighet och livstillfedsställelse samt arbetssituation och sjukvårdskonsumtion jämföra två grupper som deltagit respektive inte deltagit i ett Strokescreeningprogram. En strukturerad enkät skickades ut till konsekutivt, retroaktivt utvalda personer. Det inkomna resultatet analyserades med hjälp av Chi2-test, Mann Whitney test, T-test, linjär regressionsanalys och multivariat logistisk regressionsanalys. Några signifikanta skillnader mellan grupperna kunde inte påvisas även om vissa tendenser noterades. Gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet upplevde en mindre delaktighet i den personliga vården än gruppen som ej deltagit i Strokescreeningprogrammet. De strokedrabbade upplevde en signifikant lägre livstillfredsställelse än en referensgrupp bestående av en normalpopulation svenskar. Det fanns en markant skillnad mellan grupperna gällande sysselsättning före strokeinsjuknandet. Vid tillfället för studien var det en högre procent ur gruppen som deltagit i Strokescreeningprogrammet som återgått till arbete. Flera av deltagarna i gruppen som inte deltagit i Strokescreeningprogrammet hade en regelbunden, återkommande kontakt med primärvården. Föreliggande studies resultat väckte en del frågor gällande nyttan med Strokescreeningprogrammet i relation till kostnaden. Eftersom metoden att göra en enkätstudie hade en del svagheter både genom ett relativt högt bortfall och fråga om huruvida frågorna varit adekvata vore en uppföljande studie med intervjuer av studiens deltagare högst intressant. Intressant vore även en undersökning om frekvens av återinsjuknande i stroke i respektive grupp för att se om Strokescreeningprogrammet haft en sekundärpreventiv effekt. / The aim of this study was that, with focus on experiences of participation and life satisfaction, work situation and consumtion of non institutional care, compare two groups that had participated versus not participated in a stroke program for Strokescreening. A questionnaire was sent retrospective to a consequetive group of people. The results were analyzed with Chi2-test, Mann Whitney-test, T-test, linear regression analyzes and multiple logistic analyze. No significant differences could be shown between the groups even though some tendences were noted. The group who participated in the Strokescreening program experienced less participation in personal care than the group who did not participate. The strokepatients that participated in this study experienced a significant lower level of life satisfaction than a reference group of a normal population of Swedes. There was a prominent difference between the groups about occupation before the stroke. In time of this study there where some higher percentes in the group who participated in the Strokescreening program that had returned to work. Several of the participants in the group that had not participated in the Strokescreening program had a regulary contact with the non institutional care. The results of the present study arouse some questions about the benefit with the Strokescreening program related to the expences. The method of a questionnairy study had some weekness, both in a relatively high level of reduction of participants and a question about the relevace of the questions asked. Therefore, it would be of great interest to make an interview study of this population. It would also be of great interest to examin if there are any differences in the frequency of how many of the participants who gets another stroke in respective group. The purpose of that would be to see if the Strokescreening program has any secondary preventive effect.

Bakgrund Celiaki är en autoimmun sjukdom som ger inflammation i tunntarmsslemhinnan vid intag av gluten. Symtom hos vuxna kan vara diffusa och därför svåra att koppla till celiaki. I Sverige är genomsnittstiden från första symtom till celiakidiagnos ungefär 10 år och det finns luckor i kunskapen om vilka konsekvenser fördröjningen till diagnos ger. Syfte Studiens syfte är att överblicka hur fördröjd diagnos av celiaki hos vuxna påverkar samhällets resurser, hur dessa individer upplever att symptomen påverkat deras sociala liv före och efter diagnos, samt om diagnostiken behöver effektiviseras. Metod I Sverige, september 2012, skickades en Internetbaserad enkät ut till 4337 medlemmar i Svenska Celiakiförbundet varav 611 kvarstod efter bortfall. Enkätens fokus var främst sjukfrånvaro, vårdkontakter och social påverkan p.g.a. symtom av celiaki. Enkäterna analyserades i SPSS (v.20.0) med p&lt;0,05. Resultat Efter diagnos sjönk både sjukfrånvaro och vårdkontakter. Deltagarna undvek också sociala aktiviteter i mindre utsträckning och majoriteten upplevde förbättrad livskvalité. En stor del (39 %, n=238) uppgav att de fått diagnos först 10 år eller mer efter symtomdebut, varav majoriteten var äldre. Det var framför allt de som uppgav en fördröjning på fyra år eller mer från första symtom till diagnos som upplevde att deras livskvalité förbättrades av diagnosen. Slutsats Det är viktigt att celiakidiagnos ställs tidigt för att bespara kostnader som annars kommer av sjukfrånvaro och vårdkonsumtion, samt minska den negativa påverkan av symtom på det sociala livet och livskvalitén. Då mer än hälften av deltagarna i studien haft symtom i minst 5 år innan diagnos anser vi att åtgärder måste sättas in. Tidigare diagnos kräver antingen screening av befolkningen eller nya vårdplaner där diffusa symtom av celiaki uppmärksammas mer. Mer studier behövs för att avgöra vilken åtgärd som är mest hållbar. / Background Coeliac disease is an autoimmune disease where gluten causes inflammation in the mucosa of the small intestine. Symptoms in adults may be vague and therefore difficult to associate with coeliac disease. In Sweden, the average delay from first symptom to diagnosis is about 10 years. There are gaps in the knowledge of the consequences of a delayed diagnose. Objective The purpose of this study is to review the effect of the delay of coeliac diagnosis among adults on society’s resources, how the symptoms may have affected these individuals social life and the need of improved diagnosis. Method In Sweden, September 2012, an online questionnaire was distributed to 4,337 members of the Swedish Coeliac Society of which 611 was included in the study. The survey focus was mainly sick leave, health care contacts and social impacts due to symptoms of coeliac disease. The questionnaires were analyzed in SPSS (v.20.0) with p&lt;0,05. Results Both sick leave and health care contacts decreased after diagnosis. The participants also avoided social activities to a lower extent and the majority experienced an improved quality of life. A large proportion (39%, n=238) reported that diagnosis delayed at least 10 years from the onset of symptoms, the majority of whom were older than the average. It was mainly those who reported a long delay from first symptom to diagnosis who experienced an improvement in quality of life due to diagnosis. Conclusion Early diagnosis is important in order to reduce costs that would otherwise derive from health care consumption and sick leave. Early diagnosis would also reduce the negative impact of symptoms on social life and quality of life. Since the majority of the participants reported a delay of at least 5 years from onset of symptoms to diagnosis, we believe that it is necessary to take action. In order to diagnose individuals with coeliac disease at an earlier stage it is necessary to apply effective methods such as screening or new care plans with more attention on vague symptoms. To determine which method is most sustainable, more studies needs to be done.