E-hälsotjänster väntas vara ett verktyg för att möta det framtida växande vårdbehovet till följd av en åldrande befolkning. Via e-hälsotjänster kan den äldre patienten ta del av information om sin hälsa och planerad vård. E-hälsotjänster kan också öka vårdens tillgänglighet genom snabba kontakter och digitala vårdbesök. Det kan leda till ökad delaktighet för den äldre, vilket ger förutsättningar för en bättre hälsa. Men det kräver att äldre börjar använda e-hälsotjänster. En del äldre är inte vana vid digital teknik och riskerar ett digitalt utanförskap. Dock har internetanvändning ökat kraftigt bland äldre de senaste åren och en majoritet är nu internetanvändare. Syfte med studien är att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster samt önskemål om stöd av hälso- och sjukvården för att digitalt kommunicera med hälso- och sjukvården. För att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster togs en enkät fram. Deltagare tillfrågades via sociala medier och på en vårdavdelning, 43 ifyllda enkäter samlades in. Bland deltagarna använder den stora majoriteten internet dagligen och har använt ett flertal olika digitala tjänster. Många uppger sig var kunniga i att använda internet och känner sig trygga med att dela information på internet. De flesta äldre har idag goda förutsättningar att använda e-hälsotjänster och en majoritet i studien har redan gjort det. Äldre är idag intresserade av att vara delaktiga i sin vård. För den minoritet äldre som står helt utanför den digitala världen och inte har förutsättningar att börja använda digital teknik behöver vården säkerställa att de inte får sämre tillgång till vården. En större grupp är de äldre som använder internet och flertal olika internettjänster men inte börjat använda e-hälsotjänster. De behöver stöttas i att komma igång med e-hälsotjänster och kontinuerlig hjälp för att lära sig använda dem.

Bakgrund Celiaki är en autoimmun sjukdom som ger inflammation i tunntarmsslemhinnan vid intag av gluten. Symtom hos vuxna kan vara diffusa och därför svåra att koppla till celiaki. I Sverige är genomsnittstiden från första symtom till celiakidiagnos ungefär 10 år och det finns luckor i kunskapen om vilka konsekvenser fördröjningen till diagnos ger. Syfte Studiens syfte är att överblicka hur fördröjd diagnos av celiaki hos vuxna påverkar samhällets resurser, hur dessa individer upplever att symptomen påverkat deras sociala liv före och efter diagnos, samt om diagnostiken behöver effektiviseras. Metod I Sverige, september 2012, skickades en Internetbaserad enkät ut till 4337 medlemmar i Svenska Celiakiförbundet varav 611 kvarstod efter bortfall. Enkätens fokus var främst sjukfrånvaro, vårdkontakter och social påverkan p.g.a. symtom av celiaki. Enkäterna analyserades i SPSS (v.20.0) med p<0,05. Resultat Efter diagnos sjönk både sjukfrånvaro och vårdkontakter. Deltagarna undvek också sociala aktiviteter i mindre utsträckning och majoriteten upplevde förbättrad livskvalité. En stor del (39 %, n=238) uppgav att de fått diagnos först 10 år eller mer efter symtomdebut, varav majoriteten var äldre. Det var framför allt de som uppgav en fördröjning på fyra år eller mer från första symtom till diagnos som upplevde att deras livskvalité förbättrades av diagnosen. Slutsats Det är viktigt att celiakidiagnos ställs tidigt för att bespara kostnader som annars kommer av sjukfrånvaro och vårdkonsumtion, samt minska den negativa påverkan av symtom på det sociala livet och livskvalitén. Då mer än hälften av deltagarna i studien haft symtom i minst 5 år innan diagnos anser vi att åtgärder måste sättas in. Tidigare diagnos kräver antingen screening av befolkningen eller nya vårdplaner där diffusa symtom av celiaki uppmärksammas mer. Mer studier behövs för att avgöra vilken åtgärd som är mest hållbar. / Background Coeliac disease is an autoimmune disease where gluten causes inflammation in the mucosa of the small intestine. Symptoms in adults may be vague and therefore difficult to associate with coeliac disease. In Sweden, the average delay from first symptom to diagnosis is about 10 years. There are gaps in the knowledge of the consequences of a delayed diagnose. Objective The purpose of this study is to review the effect of the delay of coeliac diagnosis among adults on society’s resources, how the symptoms may have affected these individuals social life and the need of improved diagnosis. Method In Sweden, September 2012, an online questionnaire was distributed to 4,337 members of the Swedish Coeliac Society of which 611 was included in the study. The survey focus was mainly sick leave, health care contacts and social impacts due to symptoms of coeliac disease. The questionnaires were analyzed in SPSS (v.20.0) with p<0,05. Results Both sick leave and health care contacts decreased after diagnosis. The participants also avoided social activities to a lower extent and the majority experienced an improved quality of life. A large proportion (39%, n=238) reported that diagnosis delayed at least 10 years from the onset of symptoms, the majority of whom were older than the average. It was mainly those who reported a long delay from first symptom to diagnosis who experienced an improvement in quality of life due to diagnosis. Conclusion Early diagnosis is important in order to reduce costs that would otherwise derive from health care consumption and sick leave. Early diagnosis would also reduce the negative impact of symptoms on social life and quality of life. Since the majority of the participants reported a delay of at least 5 years from onset of symptoms to diagnosis, we believe that it is necessary to take action. In order to diagnose individuals with coeliac disease at an earlier stage it is necessary to apply effective methods such as screening or new care plans with more attention on vague symptoms. To determine which method is most sustainable, more studies needs to be done.

BAKGRUND Modifierad Atkins Diet (MAD) och ketogenkost är kostbehandlingar som ordineras till barn med svårbehandlad epilepsi. Andra patientgrupper som behandlas med dessa dieter är patienter med glukostransportprotein typ 1-brist. Kostbehandlingarna är kolhydratfattiga och fettrika. I Sverige finns fyra sjukhus som arbetar med MAD och ketogenkost. I dagsläget saknas studier som beskriver hur behandlingarna upplevs av berörda familjer. SYFTE Syftet med studien var att utforska hur föräldrar till barn som behandlas med MAD eller ketogenkost upplever kostbehandlingen. METOD Kvalitativa intervjuer baserade på en halvstrukturerad frågeguide har genomförts. Fem familjer från olika delar av landet deltog i studien. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare för att sedan transkriberas ordagrant. Samtalen analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. RESULTAT Föräldrarna berättade om en rädsla och oro inför behandlingsstarten och att introduktionsperioden som familjerna erbjöds inför kostbehandlingen visade sig vara mycket viktig för kommande behandlingsprocess. Föräldrarna upplevde det svårt att tillaga en varierad kost och att det var viktigt med adekvata hjälpmedel och regelbunden vårdkontakt för att kunna tillämpa kostbehandlingen i vardagslivet. Deras behov av stöd förändrades under behandlingsprocessen. Genomgående var att informanterna upplevde att de sociala aktiviteterna anpassades efter kostbehandlingen. Föräldrarna upplevde det som viktigt att ha kontakt med andra familjer i liknade situation. Trots att föräldrarna upplevde flera olika praktiska och sociala problem ansåg de ändå att det positiva, som var kopplat till behandlingens resultat övervägde. En förälder uttryckte sig med orden ”Vi fick tillbaka vårt barn”- vilket återspeglar många föräldrars åsikt om behandlingen. SLUTSATS MAD och ketogenkost kräver mycket tid och kunskap för berörda familjer och påverkar deras vardag både praktiska och socialt. Med stöd från vård, barnomsorg, familj och vänner upplevde föräldrarna att det var lättare att upprätthålla behandlingen. Det finns också ett behov av att få prata med andra föräldrar och familjer som är liknande situationer. / BACKGROUND Modified Atkins Diet (MAD) and Ketogenic Diet are treatments prescribed to children suffering from refractory epilepsy. Patients with glucose transporter protein type 1 deficiency are also commonly treated with these diets, which are low in carbohydrates and high in fat. In Sweden, there are four hospitals implementing these treatments, but there is currently not sufficient information on how they are affecting the families. OBJECTIVE The purpose of this study was to explore how parents of children treated with MAD or Ketogenic Diet experience the treatment. METHOD Qualitative interviews based on a semi-structured topic guide was conducted. Five families from different parts of Sweden participated in this study. The interviews were recorded with an mp3 device and transcribed verbatim. Qualitative content analysis was used for data analysis. RESULT The parents disclosed anxiety before the start of the treatment and they acknowledged that the first week of introduction, which they, were offered before the start, proved to be essential for the rest of the treatment process. The families found it difficult to cook a balanced meal according to the dietary requriements, and also that it was important to have adequate resources and routine contact with health services to be able to apply the treatment to daily life. Their need for support changed during the treatment process. The informants believed their social activities were accommodated due to treatment. The parents felt the need to be in contact with other families in a similar situation. One parent expressed him-/herself with the words “We got our child back”, which reflects many parents view, regarding the treatment. CONCLUSION MAD and Ketogenic Diet require a lot of time and knowledge and affect practical and social aspects in daily living. With the support of health care, child care, family and friends, the parents felt it was easier to maintain treatment. The informants also shed light on the necessity of being in contact with other parents and families in similar situations.