Bakgrund: Enures är en sjukdom som skapar mycket skam och skuld bland de barn som lider av den. Enures definieras som en ofrivillig urinavgång i en ålder då man kan förvänta sig att barnet är torrt. Enures är vanligt men det råder fortfarande oklarheter om orsakerna till sjukdomen samt vilken behandling som ger bäst resultat. Enures påverkar inte bara barnet utan hela dess familj. Samtidigt är familjen en viktig faktor i behandlingen och kommunikationen mellan barn, familj och sjuksköterskan spelar en viktig roll.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva barns och föräldrars erfarenheter av enures samt att granska de valda artiklarnas beskrivning av den vetenskapliga metoden som använts vad gäller datainsamling, undersökningsgrupp, bortfall och kontrollgrupp.  Metod: En beskrivande litteraturstudie där 17 artiklar identifierades med hjälp av en sökning på Pubmed och CINAHL. Urvalskriterierna var att artiklarna skulle vara publicerade på engelska, de skulle vara empiriska, de vara publicerade i tidskrifter som var ”peer reviewed”, de skulle vara publicerade efter 2000 samt vara tillgängliga via Högskolan i Gävles databaser.  Resultat: Studien identifierar tre huvudkategorier: barnens upplevelser av enures påverkan på livet, föräldrarnas upplevelser av enures och barnets inställning till vård av enures. Barnens upplevelser av enures är indelat i enures påverkan på det sociala livet och praktiska problem i vardagen. Föräldrarnas upplevelser har tre undergrupper, vilka är oron över att barnet lider av enures, behovet av kunskap och information samt hanteringsstrategier att hantera situationen. Barnets inställning till vård av enures kan i sin tur delas upp tron, viljan och förmågan att påverka sjukdomen samt barnets engagemang i behandlingen. Observationerna medför att sjuksköterskans kunskap om dessa är en förutsättning för en effektiv kommunikation.  Slutsatser: Studien identifierar tre huvudkategorier och sju undergrupper till dessa. Sjuksköterskan bör ha insikt för att kunna kommunicera effektivt. De valda artiklarnas metod visar flera svagheter vad gäller urval, bortfallsanalys samt kontrollgrupper. Det leder till att studiernas trovärdighet blir låg.

Sammanfattning: Bakgrund: Den vanligaste dödsorsaken för barn i åldrarna 1-14 år är barncancer. Det är cirka en tredjedel av cancerdrabbade barn som insjuknar i leukemier och en tredjedel som drabbas av hjärntumörer. Den sista delen utgör de övriga diagnoserna. Det är viktigt att veta hur man ska bemöta föräldrars tankar och känslor av att leva med ett barn med cancer då vårdpersonal måste individanpassa vården av barnet efter föräldrarnas behov. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med barn med cancer. Metod: En litteraturstudie som utgår från 11 artiklar med kvalitativ ansats med sökorden barn, barndomscancer, cancer, familjens erfarenheter, föräldrars erfarenheter, pediatrik. Databasen CINAHL användes för att söka artiklar. Huvudresultat: Det har varit genomgående i resultatet att föräldrarna upplevde ångest, depression, ilska och brist på sömn. Livet påverkas hos föräldrarna efter barnets cancerdiagnos då det blir brist på vardagliga rutiner och normaliteter. Vid en cancerdiagnos hade föräldrarna svårt att se en framtid med det cancersjuka barnet vilket visar att föräldrarna längtar till det ögonblick barnet blir botat. Slutsats: Det framkom tydligt att föräldrar till barn med cancer upplevde ett stort behov av stöd och vikten av att få rätt information. Föräldrar isolerar sig från omgivningen, men kan hitta andra föräldrar på sjukhuset med samma erfarenheter. / Abstract: Background: The most common cause of death for children aged 1-14 is childhood cancer. There is about a third who suffers from leukemia, a third who suffers from brain tumors and the last part constitutes the rest of the diagnoses. It is important to know how to respond parents 'thoughts and feelings about living with a child with cancer, since caregivers must individually the care of the child to their parents' needs. Aim: The aim of this study is to describe parents experience ́s to live with a child with cancer. Method: A literature study based on 11 articles with qualitative approach with the keywords: child, childhood cancer, cancer, family experiences, parents’ experiences and pediatric. The Cinahl database was used to search for articles. Main result: It has been consistent in the result that parents experienced anxiety, depression, anger and lack of sleep. Life is affected by parents after the children’s cancer diagnosis as there is a lack of everyday routines and normality. At a cancer diagnosis, the parents had a hard time seeing a future with the cancer sick child, which shows that the parents longing for the moment the child is cured. Conclusion: It became clear that parents of children with cancer experienced an initial need for support and the importance of getting the right information. Parents isolate themselves from their surroundings but can find other parents in the hospital with the same experience.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och forskning har visat på att diabetes typ 1 drabbar allt fler unga människor. Sjukdomen vänder upp och ner på familjens vardag och innebär att föräldern bevakar barnets blodglukosvärde under dygnets alla timmar. För att undvika komplikationer är det viktigt att föräldern stöttar barnet till en balans mellan kost, aktivitet och insulinbehandling.  Föräldrarna ansvarar för barnets egenvård och framtida hälsotillstånd. Syfte: Att beskriva erfarenheter av att vara förälder till barn med diabetes typ 1. Metod:En litteraturöversikt baserad på tolv vetenskapliga studier med kvalitativ design. Sökningarna utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Studierna analyserades inspirerade av Friberg. Resultat:Resultatet redovisas i tre teman: Att ha ansvar för sitt barns sjukdom, Att leva med ständig oro och Att förlora ett normalt liv. Diskussion:Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori. Att ha ett barn med diabetes mellitus typ 1 innebär att ansvara för barnets egenvård, dygnet runt samt att ta ansvaret för sjukdomen och uppleva oron för eventuella komplikationerna, påverkade förälderns fysiska och psykiska mående. Sjuksköterskan har en viktig roll att fånga upp förälderns mående och på så sätt förebygga att det påverkar behandlingen av sjukdomen. Slutsats:Resultatet har visat betydelsen av en helhetsvård och där varje individs situation beaktas.

Bakgrund Typ 1 diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång vård och anpassning. Det är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn samtidigt som prevalensen tycks öka världen över. Risken för både akuta och långsiktiga allvarliga komplikationer är stor varpå en adekvat egenvård är viktig. Eftersom föräldrar fortfarande har det yttersta ansvaret för sina ungdomar så faller ansvaret över egenvården på dem. Syfte Syftet är att beskriva erfarenheter av att vara förälder till en ungdom med diabetes typ 1. Metod ​​En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar utförda i kvalitativ design. Artikelsökningarna utfördes i PubMed samt CINAHL Complete. Analysen utfördes inspirerad av Fribergs metod.​ Resultat Litteraturöversikten resulterade i tre centrala teman: 1. Den förändrade vardagen, 2. Att konstant känna oro och 3. Att släppa kontrollen. Slutsats ​​Denna litteraturöversikt undersökte föräldrars erfarenheter av att ha en ungdom med typ 1 diabetes mellitus. Den visade att dessa föräldrar möter betydande utmaningar, med tre huvudteman: 1. Den förändrade vardagen, 2. Att konstant känna oro och 3. Att släppa kontrollen. Det är viktigt att ha förståelse för dessa föräldrars verklighet för att kunna ge bättre stöd och en mer personcentrerad vård.​ / Background Type 1 diabetes is a chronic disease that requires lifelong care and adaptation. It is one of the most common chronic diseases in children, and its prevalence appears to be increasing worldwide. The risk of both acute and long-term serious complications is significant, making proper self-care essential. Since parents still bear the ultimate responsibility for their adolescents, the responsibility for self-care falls on them. Aim The purpose is to describe the experience of being a parent of an adolescence with type 1 diabetes. Method Searches were performed in PubMed and CINAHL Complete. The analysis was conducted in accordance with Friberg's method. Results The literature review resulted in three central themes: 1. Altered daily life, 2. Constant feelings of anxiety, and 3. Letting go of control. Summary This literature review explored parents' experiences of having a teenager with type 1 diabetes mellitus. It revealed that these parents face significant challenges, with three main themes: 1. Altered daily life, 2. Constant feelings of anxiety, and 3. Letting go of control. Understanding the reality of these parents is crucial for providing better support and more person-centered care.

BAKGRUND Modifierad Atkins Diet (MAD) och ketogenkost är kostbehandlingar som ordineras till barn med svårbehandlad epilepsi. Andra patientgrupper som behandlas med dessa dieter är patienter med glukostransportprotein typ 1-brist. Kostbehandlingarna är kolhydratfattiga och fettrika. I Sverige finns fyra sjukhus som arbetar med MAD och ketogenkost. I dagsläget saknas studier som beskriver hur behandlingarna upplevs av berörda familjer. SYFTE Syftet med studien var att utforska hur föräldrar till barn som behandlas med MAD eller ketogenkost upplever kostbehandlingen. METOD Kvalitativa intervjuer baserade på en halvstrukturerad frågeguide har genomförts. Fem familjer från olika delar av landet deltog i studien. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare för att sedan transkriberas ordagrant. Samtalen analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. RESULTAT Föräldrarna berättade om en rädsla och oro inför behandlingsstarten och att introduktionsperioden som familjerna erbjöds inför kostbehandlingen visade sig vara mycket viktig för kommande behandlingsprocess. Föräldrarna upplevde det svårt att tillaga en varierad kost och att det var viktigt med adekvata hjälpmedel och regelbunden vårdkontakt för att kunna tillämpa kostbehandlingen i vardagslivet. Deras behov av stöd förändrades under behandlingsprocessen. Genomgående var att informanterna upplevde att de sociala aktiviteterna anpassades efter kostbehandlingen. Föräldrarna upplevde det som viktigt att ha kontakt med andra familjer i liknade situation. Trots att föräldrarna upplevde flera olika praktiska och sociala problem ansåg de ändå att det positiva, som var kopplat till behandlingens resultat övervägde. En förälder uttryckte sig med orden ”Vi fick tillbaka vårt barn”- vilket återspeglar många föräldrars åsikt om behandlingen. SLUTSATS MAD och ketogenkost kräver mycket tid och kunskap för berörda familjer och påverkar deras vardag både praktiska och socialt. Med stöd från vård, barnomsorg, familj och vänner upplevde föräldrarna att det var lättare att upprätthålla behandlingen. Det finns också ett behov av att få prata med andra föräldrar och familjer som är liknande situationer. / BACKGROUND Modified Atkins Diet (MAD) and Ketogenic Diet are treatments prescribed to children suffering from refractory epilepsy. Patients with glucose transporter protein type 1 deficiency are also commonly treated with these diets, which are low in carbohydrates and high in fat. In Sweden, there are four hospitals implementing these treatments, but there is currently not sufficient information on how they are affecting the families. OBJECTIVE The purpose of this study was to explore how parents of children treated with MAD or Ketogenic Diet experience the treatment. METHOD Qualitative interviews based on a semi-structured topic guide was conducted. Five families from different parts of Sweden participated in this study. The interviews were recorded with an mp3 device and transcribed verbatim. Qualitative content analysis was used for data analysis. RESULT The parents disclosed anxiety before the start of the treatment and they acknowledged that the first week of introduction, which they, were offered before the start, proved to be essential for the rest of the treatment process. The families found it difficult to cook a balanced meal according to the dietary requriements, and also that it was important to have adequate resources and routine contact with health services to be able to apply the treatment to daily life. Their need for support changed during the treatment process. The informants believed their social activities were accommodated due to treatment. The parents felt the need to be in contact with other families in a similar situation. One parent expressed him-/herself with the words “We got our child back”, which reflects many parents view, regarding the treatment. CONCLUSION MAD and Ketogenic Diet require a lot of time and knowledge and affect practical and social aspects in daily living. With the support of health care, child care, family and friends, the parents felt it was easier to maintain treatment. The informants also shed light on the necessity of being in contact with other parents and families in similar situations.