Bakgrund: De senaste årtionde har antalet ansökningar gällande könsbyte ökat i Sverige. Personer som identifierar sig som det motsatta könet, transpersoner, kan oftast ses som en utsatt patientgrupp. De personer som vill förändra sin kropp till det könet de vill efterlikna, finns det åtgärder och behandlingar som gör detta möjligt. Vilket sätter stora krav på sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet var att beskriva transpersoners upplevelser i mötet med sjukvården. Metod: En litteraturstudie har genomförts genom att ha analyserat och sammanställt sju kvalitativa vetenskapliga artiklar. Detta resulterade i tre kategorier. Resultat: Det visade sig att transpersoner möttes av vårdpersonal med bristande kunskap, då vårdpersonal inte visste hur de skulle vårda patientgruppen. Transpersoner kände sig även förbisedda, eftersom det fanns vårdpersonal som ignorerade och nonchalerade patientgruppen. När patientgruppen sökte vård blev de diskriminerade, vilket resulterande till att patientgruppen fick finna andra transvänliga vårdgivare. Slutsats: För att undvika att transpersoner upplever sig diskriminerade samt förbisedda krävs det som vårdpersonal att vara professionell i sin yrkesroll, behandla alla sina patienter jämlikt samt ha ett holistiskt synsätt. Eftersom det finns brister inom vårdandet av transpersoner kan det behövas ytterligare forskning inom området, för att vidga kunskapen kring vårdandet och mötet med patientgruppen. För att inte möta transpersoner med okunskap är det därför viktigt att vårdpersonal ständigt håller sig uppdaterade med ny forskning.

Diss. Linköping : Univ., 2001.

Bakgrund: Barnmisshandel via sjukvårdsinsatser innebär att en vuxen vårdnadshavare framkallar, hittar på eller beskriver symtom som barnet inte har. Syfte: Att undersöka vilka förutsättningar som finns inom vården för att barnet ska få den bästa omvårdnaden i fall där förälder/vårdnadshavare utsätter barnet för barnmisshandel via sjukvårdsinsatser. Syftet var även att undersöka vilka kunskaper som krävs inom vården för att hantera barnmisshandel via sjukvårdsinsatser samt att undersöka om det fanns kulturella skillnader. Metod: Systematisk litteraturstudie. 13 artiklar inkluderades, sju kvalitativa, fyra fallstudier samt två kvantitativa. Resultat: Analyserad data visar samstämmighet av symtom hos barn som har utsatts för barnmisshandel via sjukvårdsinsatser. Samband mellan mödrars psykiska hälsa och barnmisshandel via sjukvårdsinsatser kunde ses. Anknytningsmönster och mor-barn- relationen spelade en stor roll, liksom familjesituation och socioekonomisk bakgrund. Mödrarna hade ett stort behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Kulturella skillnader kunde inte påvisas. Screeninginstrument och videoövervakning var viktiga diagnosverktyg. Multidisciplinära team och samverkan var viktigt för att ge god omvårdnad till barnet. Sjuksköterskans kompetens, intuition och erfarenhet hade stor betydelse för omvårdnaden. Slutsats: För att ge den bästa omvårdnaden till barn i fall där förälder/vårdnadshavare utsätter barnet för barnmisshandel via sjukvårdsinsatser krävs vissa förutsättningar. Det krävs kunskap kring symtom samt samspelet mellan mor och barn. Ett nationellt journalsystem och screening skulle leda till att fler fall av barnmisshandel via sjukvårdsinsatser upptäcks. Det skulle även leda till större insikt om att denna typ av misshandel existerar. Det krävs mer forskning och samverkan om och kring barn som utsätts för barnmisshandel via sjukvårdsinsatser. / Background: Medical child abuse occurs when an adult caretaker induces, fabricates, or describes non-existing symptoms in a child. Aim: To investigate the conditions that exist in the medical setting for the child to receive the best care in cases where the caretaker exposes the child to medical-child-abuse. The aim was also to investigate what kind of knowledge required in healthcare to handle medical child abuse and investigate if there are any cultural differences. Methods: Systematic review. 13 articles were included, seven qualitative, four case studies and two quantitative. Results: Analyzed data show consistency in symptoms in children who have been exposed to medical child abuse. Correlation between mother’s mental health and medical-child-abuse was found. Attachment representation and mother-child-relationship matters, as well as the family situation and socioeconomic background. The mothers have a huge need for attention and confirmation. No cultural differences could be found. Screening instrument and video surveillance was important diagnostic tools. Multidisciplinary teamwork and cooperation was important to provide good care for the child. The nurse’s competence, intuition and experience had a great impact on the care. Conclusion: In order to provide the best care for children in cases where the parent / guardian exposes the child to medical-child-abuse certain conditions are required. Knowledge about symptoms and the interaction between mother and child are required. A national system for medical records and screening would lead to more cases of medical child abuse being discovered. It would also give greater understanding of the existence of this type of abuse. More research and cooperation is needed on and around children exposed to medical- child-abuse.

Bakgrund  År 2021 miste minst 19 personer i Sverige livet på grund av våld i en nära relation. Drygt 200 kvinnor om dagen utsätts för denna typ av våld i Sverige, och var tredje kvinna världen över har erfarenheter av våld i nära relation.  Syfte  Syftet var att belysa barriärer i vårdmötet som kan försvåra sjuksköterskans möjlighet att identifiera våld i nära relationer.  Metod  Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 13 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna som användes hämtades från PubMed och CINAHL. En integrerad innehållsanalys gjordes av artiklar med hög eller medelhög kvalitet enligt Sophiahemmet högskolas granskningsmall.  Resultat  Två huvudkategorier identifierades: “Förutsättningar” och “Yrkesmässigt ansvar”. “Förutsättningar” hade två underkategorier: “Tidsbrist & Screening” samt “Farhågor” och huvudkategorin “Yrkesmässigt ansvar” två underkategorier: “Riktlinjer, styrdokument” och “Utbildning”. Resultatet speglar de barriärer som vårdpersonal upplever när det kommer till att ställa frågor angående våld i nära relationer och sammanfattas som följer: tidsbrist, brist på utbildning, brist på riktlinjer, rädsla för personlig säkerhet, ”victim blaming”, genans, och osäkerhet. Barriärerna resulterar ofta i tillitsbrist från våldsutsatta.  Genom sitt beteende riskerar vårdpersonalen att normalisera det våld som patienten utsatts för. Sjuksköterskan har jämfört med andra professioner en unik förutsättning att nå ut till våldsutsatta.  Slutsats  Ett halvt sekel har gått sedan forskning om våld i nära relationer initierades. Lika länge har sjukvårdspersonal upplevt barriärer som hindrar dem från att identifiera och hjälpa våldsutsatta. Framtida forskning bör fokusera på interventioner med syfte att förändra identifierade problem. / Background  In the year of 2021, 19 people in Sweden lost their lives owing to domestic violence. Over 200 women are subjected daily to this type of violence in Sweden, and every third woman in the world has had experiences of domestic violence.  Aim  The aim was to illustrate barriers in health care encounters which could obstruct nurses’ ability to identify domestic violence.  Method  The method used was a non-systematic literature review based on 13 articles including qualitative and quantitative approaches. Articles were collected from PubMed and CINAHL. An integrated content analysis comprised of the articles scoring high to medium quality according to Sophiahemmet högskolas review template.  Results  In compiling the results, two main categories were identified: “Prerequisites” and “Professional responsibilities”. “Prerequisites” had two subcategories: “Lack of time & Screening” and “Fears” and “Professional responsibility” had two subcategories: “Guidelines, governing documents” and “Education”. The results mirror the barriers health care professionals experience in order to ask questions about domestic violence and can be summarized as follows: Lack of time, education, guidelines & governing documents; victim blaming; disconcertion; and uncertainties. These barriers often result in a lack of trust in health care professionals.  By their actions, health care professionals are risking a normalization of the violence the patient is subjected to. Compared to other professionals, nurses have a unique possibility to reach individuals exposed to domestic violence.  Conclusions  Half a decade has passed since the research of domestic violence initiated. For just as long, health care professionals have experienced barriers preventing them from identifying and treating individuals exposed to domestic violence. Future research should focus on intervention studies, targeting identified problems.