Syftet med studien var att undersöka olika yrkesverksammas erfarenheter kring hur de i sin yrkesroll möter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Studien är avgränsad till mäns våld mot kvinnor. Intervjuer med fem yrkesverksamma inom socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård, Svenska kyrkan och kvinnojour har genomförts, och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Av analysen framkom 3 kategorier och 6 subkategorier. Resultatet visar att de yrkesverksammas bemötande har stor betydelse i mötet med kvinnorna, vilket bland annat kan kännetecknas av att de yrkesverksamma är trygga i sig själva, inte är stressade i mötet samt har goda kunskaper och erfarenheter av liknande situationer. I studien framkom också att ytterligare en viktig del i mötet är att skapa en god dialog med kvinnorna bland annat genom att aktivt lyssna, vara närvarande och skapa en allians. Vidare visar resultatet att samverkan och samarbete mellan samverkansaktörer är något som är viktigt i arbetet med våldsutsatta kvinnor och att en samverkan kan vara en grund för att få till bra möten. I studien framkom också att det finns flera metoder och arbetsverktyg som kan vara relevanta att tillämpa i mötet med kvinnorna, bland annat motiverande samtal (MI) och empowerment. Denna studie ämnar bidra med kunskap om vilka faktorer som kan påverka ett möte mellan en våldsutsatt kvinna och de yrkesverksamma.

The aim of this study was to investigate how home care staff experience, detect and handle intimate partner violence among elders as well as investigate the level of knowledge they perceive they and the workgroup possess concerning intimate partner violence. The study was conducted through qualitative interviews with four home care staff. The main results showed that home care staff have difficulties detecting all forms of violence, the most common signs of violence they discovered were bruises, injuries and mean words. The staff experienced limitations in their professional role in relation to intimate partner violence and difficulties in knowing the boundary for what is considered violence. Education in the field is missing and the conception about the level of knowledge differed between the staff. The authors argue that there is a need for more education and knowledge to increase the possibility to detect intimate partner violence among elders. / Studiens syfte var att undersöka hur hemtjänstpersonal upplever, upptäcker och hanterar våld i nära relationer bland äldre samt undersöka vilken kunskapsnivå de upplever att de och arbetsgruppen innehar gällande våld i nära relationer. Studien genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra hemtjänstpersonal. De huvudsakliga resultaten visade att hemtjänstpersonal har svårigheter att upptäcka alla former av våld, de tecken på våld de märkte var blåmärken, skador och elaka ord. Personalen upplevde begränsningar i sin yrkesroll samt svårigheter i var gränsen för våld i nära relation går. Det saknas utbildning inom ämnet och uppfattningen om kunskapsnivån skiljde sig åt. Författarna argumenterar för att det behövs mer utbildning och kunskap för att öka möjligheten att upptäcka våld i nära relation bland äldre.

Bakgrund  År 2021 miste minst 19 personer i Sverige livet på grund av våld i en nära relation. Drygt 200 kvinnor om dagen utsätts för denna typ av våld i Sverige, och var tredje kvinna världen över har erfarenheter av våld i nära relation.  Syfte  Syftet var att belysa barriärer i vårdmötet som kan försvåra sjuksköterskans möjlighet att identifiera våld i nära relationer.  Metod  Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 13 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna som användes hämtades från PubMed och CINAHL. En integrerad innehållsanalys gjordes av artiklar med hög eller medelhög kvalitet enligt Sophiahemmet högskolas granskningsmall.  Resultat  Två huvudkategorier identifierades: “Förutsättningar” och “Yrkesmässigt ansvar”. “Förutsättningar” hade två underkategorier: “Tidsbrist & Screening” samt “Farhågor” och huvudkategorin “Yrkesmässigt ansvar” två underkategorier: “Riktlinjer, styrdokument” och “Utbildning”. Resultatet speglar de barriärer som vårdpersonal upplever när det kommer till att ställa frågor angående våld i nära relationer och sammanfattas som följer: tidsbrist, brist på utbildning, brist på riktlinjer, rädsla för personlig säkerhet, ”victim blaming”, genans, och osäkerhet. Barriärerna resulterar ofta i tillitsbrist från våldsutsatta.  Genom sitt beteende riskerar vårdpersonalen att normalisera det våld som patienten utsatts för. Sjuksköterskan har jämfört med andra professioner en unik förutsättning att nå ut till våldsutsatta.  Slutsats  Ett halvt sekel har gått sedan forskning om våld i nära relationer initierades. Lika länge har sjukvårdspersonal upplevt barriärer som hindrar dem från att identifiera och hjälpa våldsutsatta. Framtida forskning bör fokusera på interventioner med syfte att förändra identifierade problem. / Background  In the year of 2021, 19 people in Sweden lost their lives owing to domestic violence. Over 200 women are subjected daily to this type of violence in Sweden, and every third woman in the world has had experiences of domestic violence.  Aim  The aim was to illustrate barriers in health care encounters which could obstruct nurses’ ability to identify domestic violence.  Method  The method used was a non-systematic literature review based on 13 articles including qualitative and quantitative approaches. Articles were collected from PubMed and CINAHL. An integrated content analysis comprised of the articles scoring high to medium quality according to Sophiahemmet högskolas review template.  Results  In compiling the results, two main categories were identified: “Prerequisites” and “Professional responsibilities”. “Prerequisites” had two subcategories: “Lack of time & Screening” and “Fears” and “Professional responsibility” had two subcategories: “Guidelines, governing documents” and “Education”. The results mirror the barriers health care professionals experience in order to ask questions about domestic violence and can be summarized as follows: Lack of time, education, guidelines & governing documents; victim blaming; disconcertion; and uncertainties. These barriers often result in a lack of trust in health care professionals.  By their actions, health care professionals are risking a normalization of the violence the patient is subjected to. Compared to other professionals, nurses have a unique possibility to reach individuals exposed to domestic violence.  Conclusions  Half a decade has passed since the research of domestic violence initiated. For just as long, health care professionals have experienced barriers preventing them from identifying and treating individuals exposed to domestic violence. Future research should focus on intervention studies, targeting identified problems.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande och allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem. Var fjärde kvinna kommer någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en nära relation. Mäns våld mot kvinnor omfattar all sorts våld i ett nuvarande eller före detta partnerskap. Med detta menas fysisk, psykisk samt sexuell skada, ofta förekommer en kombination av olika former. Våldsutsatta kvinnor söker sig ofta till vården på grund av andra problem än våldet de utsätts för. Sjuksköterskor har därför en stor sannolikhet att möta denna patientgrupp då dessa kvinnor söker vård i större utsträckning än icke utsatta kvinnor. Sjuksköterskan bär ett viktigt ansvar i att identifiera och screena kvinnor för våld för att möjliggöra god och säker vård i ett så tidigt skede som möjligt.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att screena kvinnor för våld i nära relationer.  Metod: Litteraturöversikten utgår från 10 vetenskapliga studier varav sex är kvalitativa och fyra är kvantitativa.  Resultat: Resultatet baseras på fem framtagna kategorier: Tidsbrist och förväntningar på ökad produktivitet, Brist på sjuksköterskekompetens, Organisatoriska hinder äventyrar patientsäkerheten, Sjuksköterskans upplevelse av att lyfta ämnet våld och Sjuksköterskans ansvar vid screening. Sjuksköterskor anser sig inte ha tillräcklig kunskap, tid eller tydliga riktlinjer på organisationsnivå för att hantera screening av våld i den mån det finns behov av.  Slutsats: Resultatet som framkommer i denna litteraturöversikt visar att sjuksköterskor som upplever osäkerhet kring våldshantering har behov av utökad utbildning och information vad gäller våld i nära relationer. Strukturella svårigheter på organisationsnivå bidrar till utmaningar i sjuksköterskans arbete då det inte alltid finns tillräckligt med förutsättningar och resurser. Sjuksköterskans egna förhållningssätt och attityd skapar hinder i vårdandet av våldsutsatta kvinnor. Med en ökad medvetenhet och större förståelse kan sjuksköterskan bemästra begränsningarna som finns vad gäller att ta ansvar och våga ställa frågan om våld. / Background: Domestic violence is a widespread and serious public health issue. Every fourth woman will be subjected to domestic violence at some point in her life. Men's violence against women encompasses all forms of violence in a current or former partnership. The violence can be physical, mental or sexual, often a combination of different forms. Women exposed to violence often seek care due to problems other than the violence to which they are exposed. Nurses are therefore very likely to meet this group of patients as these women seek care to a greater extent than non-exposed women. The nurse has an important responsibility in identifying and screening women for violence in order to enable good and safe care at the earliest possible stage.  Aim: The aim is to describe nurses experience of screening women for domestic violence  Method: The literature review is based on 10 scientific studies, of which six are qualitative and four are quantitative.  Results: The results are based on five developed categories: Lack of time and expectations of increased productivity, Lack of nursing knowledge, Organizational shortcomings jeopardazie the safety of patients, The nurse's experience of raising the violence subject and The nurse’s responsibility in screening. Nurses do not consider themselves to have sufficient knowledge, time or clear guidelines at an organizational level to handle screening of violence to the necessary extent.  Conclusion: The results that emerge in this literature review show that nurses who experience uncertainty about violence management need increased education and information regarding domestic violence. Structural difficulties at the organizational level contribute to challenges in the nurse's work as there are not always sufficient conditions and resources. The nurse's own approach and attitude creates obstacles in the care of abused women. With an increased awareness and greater understanding, the nurse can master the limitations that exist in terms of taking responsibility and daring to ask the question of violence.