Uppsatsen syftar till att belysa moderna lämningar som kulturarv, i synnerhet andra världskrigets (1939-1945) bunkrar i Sverige och Norge. Bunkrar/värn syftar till anläggningar kopplade till militär aktivitet och krigsföring. En jämförande kulturarvsanalys har gjorts mellan bunkrar i Narvik samt längs Skånelinjen för att kunna diskutera ländernas tillvägagångssätt gällande kulturarvsprocesser. Vidare eftersträvades en förståelse i huruvida bunkrarna ingår i ett mörkt kulturarv och platserna i en mörk turism. Uppsatsen avser också att få en förståelse i hur allmänheten ser på värnen och dess historia och om de ingår i ett nationellt kulturarv, därför genomfördes en enkätundersökning. Fältbesök till ett flertal värn i Skånelinjen och Narvik har gjorts för att få en uppfattning om bunkrarna. Eftersom Sverige inte medverkade i kriget medan Norge var delaktiga var det av intresse att urskilja likheter och skillnader. Vidare var Narvik en intressant plats att analysera med tanke på dess stora medverkan och påverkan i kriget. Skånelinjen valdes på grund av att det var Sveriges enda försvar mot främmande makter under andra världskriget.  Studien kom att resultera i att moderna arkeologiska lämningar inte är lika skyddade som äldre lämningar i Sverige och Norge. Värnen i båda länderna är inte skyddade av någon lag men kan gå under särskilda bestämmelser. Vidare var de svenska värnen bättre bevarade, förmodligen på grund av att Sverige inte fick utstå förtryck och ockupering. Skyltar, böcker och digitala plattformar finns att tillgå om de svenska värnen. Inget liknande finns om Narviks värn. Enkätsvaren utföll i att ländernas befolkning anser att de är bevaringsvärdiga och del av ett inofficiellt kulturarv. Dessutom skulle värnen kunna ingå i ett mörkt kulturarv och mörk turism. / This study has aimed to bring light to modern cultural remains as cultural heritage, especially from World War II (1939-1945) in Sweden and Norway. Bunkers are buildings aimed to protect and attack during warfare and house soldiers and military supplies. A comparing cultural heritage analysis has been applied to the bunkers, both from Narvik and Skånelinjen to be able to discuss the countries' cultural heritage process. Furhermore, an understanding regarding if the bunkers are a part of a dark heritage and dark tourism was of interest. The thesis also aims to get the publics point of view on the bunkers and their history and if they reason the bunkers are part of the national heritage. On that note a questionnaire was sent out. A couple of field trips were made to bunkers both at Skånelinjen and in Narvik to get a bigger perspective and understanding of them. Also, because Sweden did not participate in the war and Norway did it was also of relevance to analyze if that caused any differences or similarities. Additionally, as Narvik had such a significant role in the war and participated in many battles it was of interest to discuss it in contrast to Sweden. Sweden´s only defense against any country participating in the war was Skånelinjen which made it an easy choice.  The study concluded that modern archaeological remains are not as well protected as older remains in Sweden and Norway. The bunkers in both bunkers in both countries are not protected by any law but could be protected to some extent by special provisions. The Swedish bunkers were better preserved than the Norwegian ones, probably because Sweden did not have to suffer through occupation and oppression. Signs, books and digital platforms are available for the Swedish bunkers but not for the Norwegians. Very little is established regarding the bunkers in Narvik. The answers from the questionnaires resulted in that the participants consider the bunkers worthy of preservation and that they are part of an unofficial cultural heritage. Furthermore, the bunkers are considering to be part of a dark heritage and dark tourism, but only to some extent.