With the development of modern data centers and networks, many service providers have moved most of their computing functions to the cloud.  Considering the limitation of network bandwidth and hardware or virtual resources, how to manage different virtual resources in a cloud environment so as to achieve better resource allocation is a big problem.  Although some cloud infrastructures provide simple default auto-scaling and orchestration mechanisms, such as OpenStack Heat service, they usually only depend on a single parameter, such as CPU utilization and cannot respond to the network changes in a timely manner.<p> This thesis investigates different auto-scaling mechanisms and designs an on-line control engine that cooperates with different OpenStack service APIs based on various network resource data.  Two auto-scaling engines, Heat orchestration based engine and machine learning based online control engine, have been developed and compared for different client requests patterns.  Two machine learning methods, neural network, and linear regression have been considered to generate a control signal based on real-time network data.  This thesis also shows the network’s non-linear behaviors for heavy traffic and proposes a scaling policy based on deep network analysis.<p> The results show that for offline training, the neural network and linear regression provide 81.5% and 84.8% accuracy respectively.  However, for online testing with different client request patterns, the neural network results are different than we expected, while linear regression provided us with much better results.  The model comparison showed that these two auto-scaling mechanisms have similar behavior for a SMOOTH-load Pattern.  However, for the SPIKEY-load Pattern, the linear regression based online control engine responded faster to network changes while heat orchestration service shows some delay.  Compared with the proposed scaling policy with fewer web servers in use and acceptable response latency, both of the two auto-scaling models waste network resources. / Med utvecklingen av moderna datacentraler och nätverk har många tjänsteleverant örer flyttat de flesta av sina datafunktioner till molnet. Med tanke på begränsningen av nätverksbandbredd och hårdvara eller virtuella resurser, är det ett stort problem att hantera olika virtuella resurser i en molnmiljö för att uppnå bättre resursallokering. även om vissa molninfrastrukturer tillhandahåller enkla standardskalnings- och orkestrationsmekanismer, till exempel OpenStack Heat service, beror de vanligtvis bara på en enda parameter, som CPU-utnyttjande och kan inte svara på nätverksändringarna i tid. Denna avhandling undersöker olika auto-skaleringsmekanismer och designar en online-kontrollmotor som samarbetar med olika OpenStack-service APIskivor baserat på olika nätverksresursdata. Två auto-skalermotorer, värmeorkestreringsbaserad motor- och maskininlärningsbaserad online-kontrollmotor, har utvecklats och jämförts för olika klientförfråg-ningsmönster. Två maskininl ärningsmetoder, neuralt nätverk och linjär regression har ansetts generera en styrsignal baserad på realtids nätverksdata. Denna avhandling visar också nätverkets olinjära beteenden för tung traffik och föreslår en skaleringspolitik baserad på djup nätverksanalys. Resultaten visar att för nätutbildning, ger neuralt nätverk och linjär regression 81,5% respektive 84,8% noggrannhet. För online-test med olika klientförfrågningsm önster är de neurala nätverksresultaten dock annorlunda än vad vi förväntade oss, medan linjär regression gav oss mycket bättre resultat. Modellen jämförelsen visade att dessa två auto-skala mekanismer har liknande beteende för ett SMOOTH-load mönster. För SPIKEY-load mönster svarade den linjära regressionsbaserade online-kontrollmotorn snabbare än nätverksförändringar medan värme-orkestrationstjänsten uppvisar viss fördröjning. Jämfört med den föreslagna skaleringspolitiken med färre webbservrar i bruk och acceptabel svarsfördröjning, slöser båda de två auto-skalande modellerna nätverksresurser.

Det här är en lexikal typologisk pilotstudie som undersöker begreppet LIV i elva olika språk. Huvudmaterialet består av texter från Bibeln, Nya testamentet. Studien utgår ifrån de koine-grekiska lexemen för liv, ζωή (zōḗ), ψυχή (psūkhḗ) och βῐ́ος (bíos). Uti- från huvudmaterial från parallelltexterna har probabilistiska semantiska kartor skapats genom multidimensionell skalering för varje språk och har analyserats med partitio- ning around medoids pam(). Resultatet visar på två intressanta fenomen. För det förs- ta har zōḗ översatts mest enhetligt. psūkhḗ och bíos översätts på ett mer varierande sätt i det flesta språken där fler olika lexem har använts och det här tyder på att deras be- tydelse är mer varierad. De koine-grekiska lexemen bildar en konceptuell struktur, vilket innebär att de olika koncepten för LIV inordnas efter en snävare och bredare be- tydelse. För det andra, visar resultatet även att språken anpassar sitt vokabulär för att efterliknar denna struktur. Det visar sig tydligast i språk med flera lexem för LIV samt hur de används för att översätta de tre koine-grekiska lexemen. / This is a lexical typological pilot study that examines the concept of LIFE in eleven different languages. The main material consists of texts retrieved from the Bible, the New Testament. The study is based on the Koine-Greek lexemes for life, ζωή (zōḗ), ψυχή (psūkhḗ) and βῐ́ος (bíos). Probabilistic semantic maps have been created through multidimensional scaling for each language and have been analyzed with partitioning around medoids pam(). The results show two interesting phenomena. Firstly, zōḗ has been translated most consistently. psūkhḗ and bíos have been translated with more va- riation in most languages where several different lexemes have been used, and this indicates that their meaning is more varied. The Koine-Greek lexemes form a concep- tual structure, which means that the various concepts of LIFE is arranged according to a narrower and broader meaning. Secondly the results also show that the languages adapt their vocabulary to mimic this structure, it is most evident in languages with several lexemes for LIFE and how they are used to translate the three Koine-Greek lexemes.