Skatterättsnämndens förhandsbeskedinstituts syfte är att svara på komplexaskattefrågor. De skattefrågor som nämnden är bemyndigade att avgöra är bland annatinkomstskatt, mervärdesskatt, fastighetstaxering med flera, 1 § 1 st. lag omförhandsbesked i skattefrågor (1998:189), FBL. Ett överklagat förhandsbesked prövasdirekt av Högsta förvaltningsdomstolen, det krävs inget prövningstillstånd förförhandsbeskedet vid överklagandet, 22 § FBL. Ett antal artiklar från tidningen SkatteNytt har uppmärksammat att under de senaste årenhar Högsta förvaltningsdomstolen allt oftare upphävt och avvisat förhandsbesked somtidigare utfärdats av Skatterättsnämnden, där rättsfrågan senare har prövats i allmänförvaltningsdomstol. Samtliga av artiklarna kritiserar HFD:s domskäl som vaga och istrid med gällande lagstiftning. Detta examensarbetes syfte är att undersöka ochanalysera den ökande trenden av upphävda och avvisade förhandsbesked av Högstaförvaltningsdomstolen. Det kommer dessutom göras en jämförande undersökning avinnehållet i en ansökan om förhandsbesked till Skatterättsnämnden med ett överklagatbeslut från Skatteverket till allmän förvaltningsdomstol. Den använda metoden för attbesvara uppsatsens syfte och frågeställningar är den rättsdogmatiska metoden. Efter uppsatsens undersökning av lagtext, förarbeten, rättspraxis och juridisk litteraturkonstateras det att det med enkla åtgärder är möjligt att underlätta hanteringen avkomplexa skattefrågor för den enskilde. Avseende jämförelse av innehållet i en ansökanom förhandsbesked till Skatterättsnämnden med ett överklagat beslut från Skatteverkettill allmän förvaltningsdomstol är att de två förfarandena har sina likheter beträffandeden viktigaste punkten: formföreskrifterna kräver rättslig argumentation från densökande. Gällande analysen av den ökande trenden för upphävda och avvisadeförhandsbesked av Högsta förvaltningsdomstolen är det högst ställda krav på attskattefrågan är av vikt för den sökandes skattskyldighet eller beskattning. Vad somockså anses betydande är huruvida det saknas rättslig vägledning av skattefrågan ochifall det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att frågan prövas.Min sammanfattande slutsats är att de berörda myndigheterna, Skatteverket ochSkatterättsnämnden, kan förtydliga sin information till den sökande om innebörden avden rättsliga argumentationen.

No description available.

Syftet med min uppsats är, dels att utreda vilka huvudsakliga konsekvenser som 2013 års praxis angående ”Ne bis in idem” föranlett för den svenska skatteprocessen, dels att analysera vilka resningsmöjligheter som föreligger för enskilda som drabbats av Sveriges konventions­överträdelser. Ett ytterligare syfte med uppsatsen är att analysera huruvida lagförslagen i SOU 2013:62 uppfyller grund­läggande rättssäkerhetskrav samt att föreslå ändringar till nyss nämnda lagförslag. Innan år 2013 bedömde Högsta domstolen att systemet med dubbla sanktioner inom ramen för skilda förfaranden var förenligt med principen ”Ne bis in idem”, eftersom det saknades ”klart stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. I NJA 2013 s. 502 fann Högsta domstolen att det numera finns ”tillräckligt stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. Högsta domstolens nya ställningstagande innebär att såväl mervärdeskatt som inkomstskatt och arbetsgivaravgifter omfattas av förbudet mot dubbelbestraffning och dubbelprövning av lagöverträdelser som grundar sig på samma faktiska omständigheter och som riktats mot samma rättssubjekt. I förevarande framställning har jag därför utrett vad 2013 års praxis innebär respektive vilka sammanhängande frågor som fortfarande söker svar. I NJA 2013 s. 746 fann Högsta domstolen dessutom att rättsläget förändrades redan den 10 februari 2009. Att rättsläget förändrades vid nyss nämnda brytpunkt har i efterföljande avgöranden vid såväl Högsta domstolen som vid Högsta förvaltningsdomstolen visat sig vara avgörande för huruvida personer beviljats resning. I denna framställning har jag därför analyserat vilka omständigheter som enligt 2013 års praxis varit avgörande för att resning ska beviljas vid Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen. I september 2013 lämnades betänkandet av utredningen om rättssäkerhet i skatteförfarandet (RIS-utredningen) över till regeringen som en direkt följd av 2013 års förändrade rättsläge. Flertalet remissinstanser bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket och Skatteverket har lämnat remissyttranden med tudelad kritik. Förevarande framställning innehåller en konsekvens­analys av RIS-utredningens lagförslag. Framställningen innehåller även en analys av huruvida lagförslagen uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav om förutsebarhet och lika­behandling. Jag har i min framställning kommit fram till att lagförslaget inte uppfyller kraven på förutsebarhet eller att lika fall ska behandlas lika. I framställningen föreslår jag därför utifrån ett de lege ferenda-resonemang hur några utvalda risker som ett genomförande av SOU 2013:62 skulle innebära kan undanröjas.

Access to justice and the right to a fair trial are basic human rights explicitly stipulated in the European Convention on Human Rights (ECHR) as well as in the Swedish constitution. The fundamental meaning of these rights is that everyone should have an effective option for bringing their case to a court governed by the rule of law. Counsel fees and other process-costs may constitute a significant barrier to entry for an individual bringing his or her case to the court. Consequently, such cost-related barriers may deprive individuals of their right to a fair trial in practice. This fact is recognised in many legislations through legal aid provisions, reimbursement rules or similar mechanisms with the common purpose of eliminating, or at least lowering, the cost-barrier in question for the individual. Tax cases are often complex, and the average taxpayer would typically need to obtain legal counsel to vindicate his or her rights in a dispute with the tax authority. The taxpayer’s costs for such vindication may consequently be high. Swedish legislation stipulates that such costs under certain circumstances can be reimbursed by the state. In practice, however, the taxpayer seldom gets reimbursed for the full cost or even the majority of the cost, regardless of the outcome of the case. Even if the taxpayer wins the court case against the tax authority, it is not unusual that the taxpayer gets no reimbursement at all. This thesis analyses the Swedish reimbursement model for process-costs in tax cases and how it relates to the right to a fair trial. The question is whether the relevant legislation, and/or the courts’ application of it, risks being in breach of the ECHR’s and/or the Swedish constitution’s stipulated right to a fair trial. This thesis argues that it does; not as a result of the legislation itself, but because of the courts’ application of it. The risk of violating the right to a fair trial correlates primarily with two factors. These are what are at stake for the taxpayer (typically the disputed tax amount) and the complexity of the legal issues involved in the case. Trigger points for when the respective factor comes into play from a human rights perspective are analysed and discussed in the thesis. When they do, the absence of real possibilities of reimbursement of process-costs in a given tax case may constitute an unacceptable barrier for the individual to access justice and get a fair trial.