No description available.

Skiljeförfaranden präglas av höga förfarandekostnader. Dessa kostnader är ofta av stor betydelse för parterna, men hur kostnaderna ska fördelas är inte helt klart. Lagen om skiljeförfarande (1999:116) ger skiljedomarna ett bemyndigande att besluta om kostnadsfördelningen, men lagen anger ingen vägledning för hur kostnaderna ska fördelas.  De flesta tvister som uppstår avgörs emellertid av parter innan ett skiljeförfarande har initierats. Således är det sannolikt att parter innan ett skiljeförfarande inleds försöker att åstadkomma en förlikning. Mot denna bakgrund ämnar uppsatsen undersöka huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid fördelningen av förfarandekostnaderna i svenska skiljeförfaranden.  Av förarbetena framgår praxis vad gäller kostnadsfördelningen i skiljeförfaranden torde motsvara hur domstolarna tillämpar Rättegångsbalkens (RB:s) bestämmelser för dispositiva tvistemål. Med anledning härav undersöks skillnader mellan ett skiljeförfarande och ett rättegångsförfarande som kan motivera att kostnadsfrågor bör hanteras på olika vis. Ett antal skillnader som kan föranleda att det inte är lämpligt att kostnader hanteras på samma vis identifieras härvid. Efter detta undersöks hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Det konstateras att det är svårt att dra några slutsatser om hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Varken förarbeten, praxis eller doktrin ger någon närmare vägledning för huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden.  Därefter undersöks om reglering som finns i RB anger att förlikningsförhandlingar kan inverka på fördelningen av rättegångskostnaderna i allmän domstol. Det konstateras att den regleringen som kan motivera att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka på kostnadsfördelningen är regleringen om onödig rättegång i 18:3 1 st. RB. Det noteras att det inte synes klart om parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka vid kostnadsfördelningen i allmän domstol, men att det finns argument som talar både för och emot.  För att nå uppsatsens syfte undersöks om de funktioner som ligger till grund för regleringen om onödig rättegång gör sig gällande i skiljeförfaranden, samt om de argument som framgår av rättskällorna för huruvida förlikningserbjudanden bör inverka på kostnadsfördelningen i allmän domstol gör sig gällande i skiljeförfaranden. Utöver detta undersöks om det finns ytterligare argument som talar för eller emot att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden. Sammanfattningsvis konstateras att det finns argument som talar både för och emot en sådan ordning. Det anförs emellertid att argumenten för att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden väger tyngre än argumenten emot.

No description available.

Access to justice and the right to a fair trial are basic human rights explicitly stipulated in the European Convention on Human Rights (ECHR) as well as in the Swedish constitution. The fundamental meaning of these rights is that everyone should have an effective option for bringing their case to a court governed by the rule of law. Counsel fees and other process-costs may constitute a significant barrier to entry for an individual bringing his or her case to the court. Consequently, such cost-related barriers may deprive individuals of their right to a fair trial in practice. This fact is recognised in many legislations through legal aid provisions, reimbursement rules or similar mechanisms with the common purpose of eliminating, or at least lowering, the cost-barrier in question for the individual. Tax cases are often complex, and the average taxpayer would typically need to obtain legal counsel to vindicate his or her rights in a dispute with the tax authority. The taxpayer’s costs for such vindication may consequently be high. Swedish legislation stipulates that such costs under certain circumstances can be reimbursed by the state. In practice, however, the taxpayer seldom gets reimbursed for the full cost or even the majority of the cost, regardless of the outcome of the case. Even if the taxpayer wins the court case against the tax authority, it is not unusual that the taxpayer gets no reimbursement at all. This thesis analyses the Swedish reimbursement model for process-costs in tax cases and how it relates to the right to a fair trial. The question is whether the relevant legislation, and/or the courts’ application of it, risks being in breach of the ECHR’s and/or the Swedish constitution’s stipulated right to a fair trial. This thesis argues that it does; not as a result of the legislation itself, but because of the courts’ application of it. The risk of violating the right to a fair trial correlates primarily with two factors. These are what are at stake for the taxpayer (typically the disputed tax amount) and the complexity of the legal issues involved in the case. Trigger points for when the respective factor comes into play from a human rights perspective are analysed and discussed in the thesis. When they do, the absence of real possibilities of reimbursement of process-costs in a given tax case may constitute an unacceptable barrier for the individual to access justice and get a fair trial.