Reglerna för bostadsbeskattning genomgick flera förändringar den 1 januari 2008, vilka kommer att tillämpas vid 2009 års taxering. Före reglernas ikraftträdande förekom intensiva diskussioner kring deras framtida utformning. Debatten som föregick förändringarna fokuserade inte sällan på den statliga fastighetsskatten på bostäder och dess vara eller inte vara. Den huvudsakliga förändringen bestod i att den tidigare gällande statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades till förmån för den nu gällande kommunala fastighetsavgiften. Den statliga fastighetsskatten var baserad på bostadens taxeringsvärde och utgjorde en procent av detta värde avseende privatbostadsfastigheter och 0,4 procent av värdet gällande privatbostadsrätter. I och med förändringen infördes istället en förutbestämd avgift till ett årligt belopp om 6 000 SEK vad avser privatbostadsfastigheter och 1 200 SEK avseende privatbostadsrätter. Innebörden härav är att taxeringsvärdet inte längre utgör beräkningsgrund för avgiftens storlek. Värdet har dock fortfarande kvar en del av sin relevans vad gäller avgiftens storlek, då avgiften maximalt får utgöra 0,75 procent av bostadens taxeringsvärde vad avser privatbostadsfastigheter och högst 0,4 procent avseende privatbostadsrätter. Införandet av den kommunala fastighetsavgiften innebär dessutom att de medel som avgiften inbringar numera skall tillfalla landets kommuner. Som ett led i finansieringen av det statliga skattebortfall, som införandet av den kommunala fastighetsavgiften således innebar, ändrades uppskovsreglerna vid avyttring av bostad. Ändringarna innebar dels att en beloppsgräns avseende uppskovsbeloppets maximala storlek infördes, dels att uppskovsbeloppet kom att räntebeläggas genom att en årlig schablonintäkt på 1,67 procent av uppskovsbeloppet skall tas upp i inkomstslaget kapital vid varje deklarationstillfälle. Vidare ändrades uppskovsreglerna för benefika överlåtelser och dessutom förändrades beräkningssättet för uppskovsbeloppets maximala storlek vid förvärv av billigare ersättningsbostad. Som ett ytterligare led i ovan nämnda finansiering höjdes kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av bostad från 20 procent till 22 procent. De nya reglerna kommer som tidigare har angivits att tillämpas första gången vid 2009 års taxering, vilket medför att det finns ett behov av att utreda hur de nya beskattningsreglerna kan tänkas påverka den skattskyldige. Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera de nya reglernas påverkan på den skattskyldige, utifrån en jämförelse med de tidigare gällande reglerna, vilket skall ske med utgångspunkt i skatterättsliga principer och i de krav som skall ställas på en god skattelagstiftning. Vår slutsats är att införandet av den kommunala fastighetsavgiften kan anses mer förenlig med neutralitetsprincipen i den aspekten att en förutbestämd avgift inte påverkar den skattskyldiges handlingsalternativ i lika stor utsträckning som den statliga fastighetsskatten, baserad på skenande taxeringsvärden, gjorde. Vi anser dock inte att avgiften är mer förenlig med skatteförmågeprincipen då den fortfarande tar sikte på objektet och inte på subjektet, vilket är en förutsättning för att en förenlighet med denna princip skall anses föreligga. Inte heller anser vi att avgiften är mer förenlig med intresseprincipen, då en direkt motprestation fortfarande inte erhålles vid erläggande av avgiften. Vi anser dessutom att avgiften är mindre förenlig med likhetsprincipen eftersom den nu införda begränsningsregeln inte kan sägas behandla lika fall lika, då enbart pensionärer över 65 år och skattskyldiga i behov av aktivitets- och sjukersättning får ta del av denna möjlighet till skattereduktion. Vår slutsats är vidare att de nya uppskovsreglerna i betydligt större utsträckning står i konflikt med såväl neutralitetsprincipen som legalitetsprincipen. De nya reglerna påverkar i allra högsta grad den skattskyldiges handlingsalternativ och kan leda till inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. Inte heller kan den nu införda räntebeläggningen anses förenlig med legalitetsprincipen och dess innebörd om att skatt inte får uttagas utan stöd i lag, vilket föranleder att räntebeläggningen kan anses stå i strid med retroaktivitetsförbudet. Den höjda kapitalvinstbeskattningen anser vi dock förenlig med legalitetsprincipen, då någon retroaktiv beskattning inte kan sägas föreligga eftersom den skattskyldige endast erhåller uppskov med kapitalvinsten och således inte med en på förhand fastställd skatt. Vårt förslag till reglernas framtida utformning är att låta den kommunala fastighetsavgiften istället baseras på bostadens anskaffningsvärde, där beskattning skall ske utifrån fastslagna intervaller och belopp baserade på just anskaffningsvärdet. Vi föreslår vidare att en successiv beskattning införs vid avyttring av bostad, vilket innebär ett avskaffande av det nu gällande uppskovssystemet.

<p>Reglerna för bostadsbeskattning genomgick flera förändringar den 1 januari 2008, vilka kommer att tillämpas vid 2009 års taxering. Före reglernas ikraftträdande förekom intensiva diskussioner kring deras framtida utformning. Debatten som föregick förändringarna fokuserade inte sällan på den statliga fastighetsskatten på bostäder och dess vara eller inte vara.</p><p>Den huvudsakliga förändringen bestod i att den tidigare gällande statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades till förmån för den nu gällande kommunala fastighetsavgiften. Den statliga fastighetsskatten var baserad på bostadens taxeringsvärde och utgjorde en procent av detta värde avseende privatbostadsfastigheter och 0,4 procent av värdet gällande privatbostadsrätter. I och med förändringen infördes istället en förutbestämd avgift till ett årligt belopp om 6 000 SEK vad avser privatbostadsfastigheter och 1 200 SEK avseende privatbostadsrätter. Innebörden härav är att taxeringsvärdet inte längre utgör beräkningsgrund för avgiftens storlek. Värdet har dock fortfarande kvar en del av sin relevans vad gäller avgiftens storlek, då avgiften maximalt får utgöra 0,75 procent av bostadens taxeringsvärde vad avser privatbostadsfastigheter och högst 0,4 procent avseende privatbostadsrätter. Införandet av den kommunala fastighetsavgiften innebär dessutom att de medel som avgiften inbringar numera skall tillfalla landets kommuner.</p><p>Som ett led i finansieringen av det statliga skattebortfall, som införandet av den kommunala fastighetsavgiften således innebar, ändrades uppskovsreglerna vid avyttring av bostad. Ändringarna innebar dels att en beloppsgräns avseende uppskovsbeloppets maximala storlek infördes, dels att uppskovsbeloppet kom att räntebeläggas genom att en årlig schablonintäkt på 1,67 procent av uppskovsbeloppet skall tas upp i inkomstslaget kapital vid varje deklarationstillfälle. Vidare ändrades uppskovsreglerna för benefika överlåtelser och dessutom förändrades beräkningssättet för uppskovsbeloppets maximala storlek vid förvärv av billigare ersättningsbostad. Som ett ytterligare led i ovan nämnda finansiering höjdes kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av bostad från 20 procent till 22 procent.</p><p>De nya reglerna kommer som tidigare har angivits att tillämpas första gången vid 2009 års taxering, vilket medför att det finns ett behov av att utreda hur de nya beskattningsreglerna kan tänkas påverka den skattskyldige. Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera de nya reglernas påverkan på den skattskyldige, utifrån en jämförelse med de tidigare gällande reglerna, vilket skall ske med utgångspunkt i skatterättsliga principer och i de krav som skall ställas på en god skattelagstiftning.</p><p>Vår slutsats är att införandet av den kommunala fastighetsavgiften kan anses mer förenlig med neutralitetsprincipen i den aspekten att en förutbestämd avgift inte påverkar den skattskyldiges handlingsalternativ i lika stor utsträckning som den statliga fastighetsskatten, baserad på skenande taxeringsvärden, gjorde. Vi anser dock inte att avgiften är mer förenlig med skatteförmågeprincipen då den fortfarande tar sikte på objektet och inte på subjektet, vilket är en förutsättning för att en förenlighet med denna princip skall anses föreligga. Inte heller anser vi att avgiften är mer förenlig med intresseprincipen, då en direkt motprestation fortfarande inte erhålles vid erläggande av avgiften. Vi anser dessutom att avgiften är mindre förenlig med likhetsprincipen eftersom den nu införda begränsningsregeln inte kan sägas behandla lika fall lika, då enbart pensionärer över 65 år och skattskyldiga i behov av aktivitets- och sjukersättning får ta del av denna möjlighet till skattereduktion.</p><p>Vår slutsats är vidare att de nya uppskovsreglerna i betydligt större utsträckning står i konflikt med såväl neutralitetsprincipen som legalitetsprincipen. De nya reglerna påverkar i allra högsta grad den skattskyldiges handlingsalternativ och kan leda till inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. Inte heller kan den nu införda räntebeläggningen anses förenlig med legalitetsprincipen och dess innebörd om att skatt inte får uttagas utan stöd i lag, vilket föranleder att räntebeläggningen kan anses stå i strid med retroaktivitetsförbudet. Den höjda kapitalvinstbeskattningen anser vi dock förenlig med legalitetsprincipen, då någon retroaktiv beskattning inte kan sägas föreligga eftersom den skattskyldige endast erhåller uppskov med kapitalvinsten och således inte med en på förhand fastställd skatt.</p><p>Vårt förslag till reglernas framtida utformning är att låta den kommunala fastighetsavgiften istället baseras på bostadens anskaffningsvärde, där beskattning skall ske utifrån fastslagna intervaller och belopp baserade på just anskaffningsvärdet. Vi föreslår vidare att en successiv beskattning införs vid avyttring av bostad, vilket innebär ett avskaffande av det nu gällande uppskovssystemet.</p>

För att attrahera kompetent personal till högskatteländer finns behov att kunna tillförsäkra dem en viss disponibel inkomst. Avtal om nettolön har därför blivit en vanlig företeelse vid förflyttning av personal utomlands. Arbetsgivaren betalar då den inkomstskatt som belöper på arbetstagarens ersättning. Redan 1977 fastslog Regeringsrätten att nettolön måste räknas om till ett bruttobelopp innan den kan tas upp som skattepliktig intäkt. Hur själva beräkningen ska ske har varit föremål för meningsskiljaktigheter med avseende på huruvida skattemässiga avdrag ska tas med i beräkningen av bruttolönen eller endast dras av efter det att bruttolönen fastställts. Syftet med förevarande uppsats är därför att avgöra vilken beräkningsmetod som har stöd i nu gällande svensk rätt för beräkning av bruttolön vid nettolöneavtal. I avsaknad av en direkt reglering av beräkning av bruttolön utifrån ett nettobelopp sker tolkningen av gällande rätt i stor utsträckning efter praxis och doktrin. Dock tillmäts även skatterättsliga principer en avgörande betydelse då de utgör viktiga hjälpmedel för tolkning av skatterätt. En analys av rättskällorna ger dock stöd för olika slutsatser. Ett nyligen lämnat prejudikat från Regeringsrätten anger klart att avdrag inte ska beaktas vid bruttolöneberäkningen medan skatterättsliga principer, tidigare praxis och argumentation framförd i doktrin ger för handen att avdrag ska beaktas vid beräkningen. Författaren finner att Regeringsrättens domskäl saknar rättslig grund, varför det nya prejudikatet lämnas utan hänseende. Gällande rätt ger därmed stöd för en beräkningsmetod där skattemässiga avdrag beaktas vid omräkningen av nettolön till bruttolön. / To attract competent employees to work in countries where the tax burden is heavy there is a need to ensure them a disposable income. This has resulted in a common use of net pay agreements when moving personnel abroad, whereby the employer pays the income tax on the employee’s salary. In 1977 the Supreme Administrative Court of Sweden held that a net pay has to be recalculated into a gross salary before declared as taxable income. How this calculation should be made has been subject for controversy with regard to whether tax deductions should be considered when calculating the gross salary or just be deducted when the gross salary has been determined. The purpose of this thesis is to determine the method of calculation that is in accordance with Swedish law when calculating gross salary from a net pay agreement. Due to the lack of legislation that directly regulates calculation of gross salary from a net amount the interpretation of Swedish law to a large extent constitutes of guidance from case law and legal literature. Furthermore, fiscal principles are of great importance since they are fundamental for the interpretation of tax law. An analysis of the sources of law results in a finding of support for different conclusions. A recently pronounced precedent clearly states that tax deductions shall not be considered when calculating gross salary, while the fiscal principles, previous case law and arguments presented in legal literature support a method where tax deductions are taken into account. The author finds the Supreme Administrative Court´s grounds for the judgment to lack of legal basis; thus the precedent is disregarded. Therefore, a method where tax deductions are considered when recalculating a net pay into a gross salary is in accordance with Swedish law.