Skriftspråket är grundläggande i svenskämnet och något man arbetar för att ständigt utveckla hos eleverna genom hela deras skolgång. En återkommande problematik jag har bevittnar i svenskundervisningen är prestationsskillnaderna mellan flickor och pojkar. Mina erfarenheter fick mig att vilja studera huru vidare svensklärare upplevt prestationsskillnader mellan flickor och pojkars med fokus på skriftspråk. Syftet med studien är att med utgångspunkt i legitimerade svensklärares uppfattningar undersöka hur svensklärarna upplever att flickors och pojkars skriftspråk liknar och skiljer sig samt vad de anser orsakar eventuella skriftspråkliga skillnader. Skolverkets statistik från 2021 på niondeklassarnas betygsresultat visar att 78,1% av flickorna och 74,1% av pojkarna var godkända. Tidigare forskning har visat att flickor och pojkar inte har särskilt stora biologiska skillnader med undantag för att pojkar mognar senare än flickor. Vad gäller skriftspråket visar tidigare forskning att en stor del av skriftspråksutvecklingen sker utanför skolan vilket gör att elevernas skriftspråk ser olika ut. Det material som ligger till underlag för studiens resultat har samlats genom en enkätundersökning där 13 svensklärare har deltagit. Resultatet visar att svensklärarna upplever att pojkar tenderar att skriva slarvigare än flickor samt att flickor upplevs ha lättare för att anpassa sitt skriftspråk till syfte, sammanhang och mottagare. Svensklärarna betonar även att flickor äger ett större ordförråd än pojkar och skriver längre texter. Däremot upplever svensklärarna att flickors och pojkars stavning, grammatik och användning av slang, dialekt och talspråk är likvärdig i deras skriftspråk. Det som svensklärarna upplever orsakar de skriftspråkliga skillnaderna är skäl som kan lokaliseras i eleverna närmiljö och lärmiljö. De anser även att undervisningen sviker eleven när undervisningen inte bemöter eleven där den befinner sig i dennes utvecklingszonen och när felaktiga antaganden görs om hur eleven approprierar kunskap.