Problemformulering och syfte: Att undersöka hur SVT följer sändningstillståndet genom att verka opartiskt. Detta genom att undersöka specifikt slutdebatterna inför riksdagsvalet mellan 2002 och 2018, utifrån att ge alla debattörer samma möjlighet till att föra sin talan. Undersökningens frågeställningar är därmed: I vilken utsträckning ger SVT alla partier lika mycket tid till att föra sin talan? Har partier gynnats eller missgynnats under slutdebatterna i form av tid? Hur har tidfördelningen mellan partierna förändrats över tid? Metod och material: Kvantitativ innehållsanalys av SVT:s slutdebatter 2002–2018. Huvudresultat: Tiden som varje debattör får till att föra sin talan skiljer sig åt. Till exempel är Socialdemokraterna det parti som genomsnittligen fått tala mest under slutdebatterna. Trots detta finns ingen uppenbar systematik som visar vilka partier som får tala mer, respektive mindre, även om det skiljer sig åt. Tack vare detta visar resultatet att SVT, mer eller mindre ger alla partiers debattörer samma möjlighet till att föra sin talan.

Syfte och problemformulering: Syftet med vår studie är att undersöka om programledarnas frågor i SVT:s slutdebatter under 2000-talet har förändrats över tid i förhållande till sak- och spelgestaltning.      Syfte och problemformulering: Syftet med vår studie är att undersöka om programledarnas frågor i SVT:s slutdebatter under 2000-talet har förändrats över tid i förhållande till sak- och spelgestaltning.                         ●  Hur stor är skillnaden mellan gestaltningssätten från 2002 och framåt i slutdebatterna?                         ●  Hur ser fördelningen ut av de olika gestaltningsfrågorna mellan partiledarna i 
slutdebatterna?                         ●  Hur väl håller sig SVT till sitt uppdrag när det gäller folkbildningsambitioner, 
opartiskhet och saklighet när det kommer till frågorna som ställts av programledarna i slutdebatterna? 
Genom en kvantitativ studie med kvalitativa inslag har vi studerat hur frågorna som programledarna ställer i SVT:s slutdebatter 2002, 2006, 2010, 2014 och 2018 har gestaltats utifrån sak- och spelgestaltning. Vi har även studerat hur antalet frågor fördelas över partierna i varje debatt. Det har sedan ställts mot SVT:s uppdrag som bland annat handlar om att vara opartiska och sakliga. Vi har kommit fram till att det är antalet neutrala frågor, det vill säga de som inte tillhör varken sak- eller spelgestaltning, som är den klart mest förekommande. Därefter är Sakgestaltande frågor alltid vanligare än spelgestaltande. Vi har även kommit fram till att SVT håller sig till att vara opartiska, sakliga och de uppnår även sin folkbildningsambition i frågorna de ställer till partiledarna.

The thesis examines the final debate of wage-earner funds in Sweden when the issue was discussed in the parliament during the voting in 21-22 December 1983. Through a discourse analysis, discourses and different ideological views in the debate are being questioned based on economic and political aspects when it comes to democracy in working life, which use to be known as economic democracy. It was a historical long parliamentary debate with 88 different speakers and 125 speeches that lasted for two days when the issue of the wage-earner funds was voted through by the Social Democratic Party. The thesis highlights various ideological statements that constitute the struggle in the debate and deepened with theories of democracy and economic democracy.