Det råder inget tvivel om att alkoholproblem är ett ökande problem i samhället, även bland den äldre befolkningen. Som följd av den ökande alkoholproblematiken blir biståndshandläggarens arbete viktigt, då de ofta möter äldre människor i första hand i samband med ansökan av insatser kring omsorgs- och hjälpbehov. Biståndshandläggarens egna tankar kring ämnet är att problematiken är väldigt komplex. Det är ett område där det saknas tydlighet i rutiner eller riktlinjer för hur arbetet på bästa sätt ska genomföras. Syftet med studien är därför att undersöka biståndshandläggares arbete med alkoholproblematik bland äldre samt hur de inkluderas i biståndsbedömningar. Vanligast i forskning är att undersökningar görs i stora städer eller kommuner, därför fokuserar denna studie på små kommuner i Västerbotten. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer fysiskt och via telefon med fem biståndshandläggare. Resultatet visar att biståndshandläggarna möter problematiken kontinuerligt och att den bakomliggande orsaken till alkoholproblematik varierar, men att det vanligtvis rör större livsförändringar eller ensamhet. En del biståndshandläggare följer IBIC, individens behov i centrum, vid biståndsbedömningarna. Gemensamt berättar alla biståndshandläggare att de undersöker den äldres behov och vad som fungerar eller inte fungerar i vardagen. Vid alkoholproblematik finns det ett antal handlingsmöjligheter för biståndshandläggarna, men dessa begränsas om den äldre inte vill ta emot hjälp. Det framkommer att äldre vanligtvis förnekar sina alkoholproblem och inte vill ha hjälp med dem. Det handlar enligt biståndshandläggarna ofta om att få in en fot för att på ett eller annat sätt skapa en relation och möjliggöra för att kunna hjälpa den äldre. Biståndshandläggarna går ibland utanför ramarna och utökar insatser för att hjälpa äldre med alkoholproblematik. Önskan att hjälpa äldre som förnekar och inte vill ha hjälp för alkoholproblemen leder till en känsla av maktlöshet bland biståndshandläggarna. I små kommuner samverkar olika professioner kontinuerligt och enligt biståndshandläggarna är samverkan någonting som fungerar bra och värdesätts högt. Samverkan är en fördel med små kommuner uttrycker biståndshandläggarna, samt personkännedom. Personkännedom beskrivs dock även som en nackdel med små kommuner.

Sammanfattning I denna studie undersöks förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i små kommuner. Studiens syfte är att bidra med kunskap om förutsättningar för elevers delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i svenska kommuner med mindre befolkning än 40 000 invånare. Studien bygger på 10 kvalitativa intervjuer med lärare och skolledare inom särvux från små kommuner. Analys- och tolkningsarbetet utgår ifrån en delaktighetsmodell (Szönyi & Söderqvist Dunkers) och det sociokulturella perspektivet (Säljö 2017). Studiens resultat visar att undervisningen bedrivs i blandade grupper i flera fall, med elever som är inskrivna på olika nivåer inom särvux, och även inom vuxenutbildning på grundläggande nivå. Möjligheter till att samhandla och att kommunicera med andra finns både inom undervisningen i undervisningsgrupper och vid raster. Den dominerande bilden när det gäller elevers engagemang är att eleverna visar engagemang i utbildningen genom att uttrycka att de vill delta, att de vill påverka hur utbildningen utformas, att de har hög närvaro. Samtliga informanter har exempel på situationer där det är tydligt att eleven har möjlighet att göra aktiva, självständiga val. En utmaning för en liten kommun är att ha möjlighet att själva anordna samtliga kurser som ingår i särvux utbud. Den lilla kommen sägs ge ökade förutsättningar för samhandling och en god förutsättning för att få erkännande från andra på utbildningen och från personer i det omgivande samhället. Denna studie kan medverka till att skapa en djupare förståelse för förutsättningar för elever som läser på särvux i en liten kommun.   Nyckelord Delaktighet, Särskild utbildning för vuxna. Små kommuner. Abstract   In this study, the conditions for participation in special education for adults in small municipalities are examined. The purpose of the study is to contribute knowledge about the conditions for student participation in special education for adults in small Swedish municipalities. The study is based on 10 qualitative interviews with teachers and school leaders in special needs from small municipalities. The analysis and interpretation work are based on a model of participation and the socio-cultural perspective. The results of the study show that the teaching is conducted in mixed groups in several cases in the study, with students enrolled at different levels in special education, and in adult education at the basic level. Opportunities to interact and to communicate with others are found both in teaching, in teaching groups and during breaks. The dominant picture regarding student engagement is that students show commitment to education by expressing that they want to participate, that they want to influence how education is designed, that they have a high attendance. All informants have examples of situations where the student has the opportunity to make active, independent choices. A challenge for the small municipality´s conditions for participation is to arrange all courses that are part of special education for adults. The small community is said to provide increased conditions for collaboration and a good condition for getting recognition from others in education and from people in the surrounding community. This study can help to create a deeper understanding of the conditions for pupils who read in special education in a small municipality.   Keywords   Participation, special education for adults, small municipalities in Sweden