Världen är i ständig förändring och den snabba tillgången till andra kulturer via internet gör att idéer och tankar som tidigare skulle tagit år att utveckla i dag går på dagar eller timmar. I den här undersökningen ställs frågan om detta även gäller grundläggande normer kring manlighet och attribut i form av kläder, accessoarer och frisyrer. Ting som jag i min studie sammanfattar med ordet smyckning. Smyckning eller att smycka kommer från ordet utsmyckning (utsmycka) som enligt SAOL betyder ”(göra vackrare genom att) förse med prydnader”. För att få veta hur ungdomar i dag talar kring dessa saker samt för att få igång en diskussion kring huruvida smyckning har betydelse för hur en uppfattas som manlig eller inte använder jag mig av fokusgrupper. Jag är också intresserad av ifall fåfänga har betydelse i sammanhanget vilket också tas upp under diskussionerna. Som underlag till diskussionerna kring ämnet tar jag stöd av metoden bildelicitering, vilket innebär att bilder används som ”hjälpmedel” i en intervjusituation.En del av undersökningen har haft en gestaltande aspekt. Den tog formen av skärmar där fyra olika manliga figurer målades upp i naturlig storlek. I skärmarna klipptes det ut hål där ansiktet på besökare fick plats. Mittemot skärmarna placerades fyra speglar så att de som stack huvudet genom hålen kunde se sig själva och få en omedelbar bild av hur de skulle se ut i ett annat sammanhang. Känner de sig friare, mer utsatta, tuffare eller kanske obekväma?På baksidan av skärmarna fanns det bilder på olika kulturella ”modeflugor” för att visa på mångfalden inom området manlig smyckning, liksom citat från fokusgrupperna. Dessa var tänkta att bidra till spontana diskussioner bland besökarna.I mina resultat kom jag fram till att smyckning (enligt de unga jag pratat med i mina fokusgrupper) har betydelse för hur en uppfattas som manlig, men de är också väldigt medvetna om att den synen skiftar beroende på geografisk plats och genom historien.

Syftet med uppsatsen är att undersöka Siri Derkerts och Vera Nilssons betydelse för att vi har konst i tunnelbanan idag. SL kallar tunnelbanan för ”världens längsta konstutställning” och drygt 200 konstnärer har bidragit till utsmyckningen och gestaltningen av de semi-offentliga rum som tunnelbanan utgör. Den första oktober 1950 invigs den första tunnelbanesträckan och dessa nya tunnelbanestationer hade ingen konst. Debatten om konstsmyckningar i tunnelbanan tog fart redan innan den första tunnelbanestationen öppnade. 1955 tog Stockholms stadsfullmäktige beslutet att det ska vara konst i tunnelbanan. Staden och Stockholms spårvägar utlyste en tävling 1956 om vem som får smycka T-Centralen. Nilsson och Derkert, som initierat tävlingen, fanns bland de konstnärer som fick uppdraget att smycka T-Centralen som invigdes 1957: Vera Nilsson med mosaikpelaren Det Klara som trots allt inte försvinner (1957) och Siri Derkert med Linje (1958) en pelare i betong, även kallad Kvinnopelaren.