Detta examensarbete syftar till att undersöka hur förskolepedagoger upplever att förskolans måltider fungerar som pedagogiskt verktyg för att främja barns sociala förmågor. Såväl myndighetstexter som tidigare forskning pekar på förskolemåltiders möjlighet att fungera som ett pedagogiskt verktyg. Med utgångspunkt i detta och i avsaknad av forskning kring denna pedagogiska möjlighet i samband med främjande av barns sociala förmågor uppstod denna studie. Studien utgör en kvalitativ ansats baserad på semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare och en barnskötare. Empirin analyserades med stöd i interaktionismens begrepp aktör, situation och kommunikation. Resultatet visar att förskolemåltiden utgör ett idealt tillfälle för att skapa gemenskap mellan barn, för barns talträning och gemensamma reflektioner samt för att stärka barns självständighet. Studien har också visat att pedagogerna stödjer detta genom att erbjuda alla barn möjligheten att komma till tals och bli hörda runt matbordet. Pedagoger ger barnen möjlighet till egna val och låter dem ta ansvar under måltiderna.

Syftet med studien är att undersöka fritidspedagogers uppfattningar av social kompetens som en del av fritidshemmets verksamhet. Studien visar på att det finns en gemensam syn för hur fritidshemspersonal ser på begreppet social kompetens. Social kompetens ses framförallt som en individs förmåga att samspela och fungera med andra individer i olika situationer och gruppkonstellationer. Personalen ser också vikten av att vara socialt kompetenta och uttrycker behovet att utveckla denna förmåga kontinuerligt Fritidshemspersonalen lyfter också fram problematik med arbetet kring social kompetens inom fritidshemmet och att dagens samhällsutveckling och den utveckling som Skolverket har i åtanke för fritidshemmet inte är förenliga med varandra.