<p>Det övergripande syftet i studien var att analysera hur ungdomar med högfungerande autism/Asperger syndrom skapar sin identitet i mötet med skolan. Detta studerades med hjälp av en narrativ metod som bygger på de livsberättelser som deltagarna delgett mig. Den teoretiska utgångspunkten var socialkonstruktionistisk, vilken innebär att ungdomarna bildar sin identitet i interaktion med andra. Deltagarna består av fyra ungdomar med högfungerande autism/Asperger syndrom. De berättade sina livshistorier utifrån upplevelsen av diagnosen, ur ett skolperspektiv samt hur de upplever betydelsen av relationer. Genom fokus på hur de utvecklar sin identitet analyserades resultatet i flera steg, där jag borrade mig djupare in i materialet med hjälp av en hermeneutisk ansats. Tack vare den narrativa analysen fann jag de vändpunkter som bildade studiens nya berättelser. Det viktigaste resultatet visade hur betydelsefullt det är för identitetsutvecklingen att eleverna går i en skolform där hänsyn tas till de diagnoskriterier som är kända för gruppen. Ungdomarna pekade även på hur viktigt det är med engagerade lärare för att de ska utveckla en positiv identitet. Intressant är att se hur ungdomarna väljer att segregeras för att få det de behöver. Det mest avgörande för ungdomarnas identitetsutveckling är vetskapen om och medvetandet av diagnosen. Nu vet de varför de tidigare haft problem i skolan, med studier och relationer. Essensen i ungdomarnas identitetsskapande bildas genom acceptans av sin diagnos.</p>

Det övergripande syftet i studien var att analysera hur ungdomar med högfungerande autism/Asperger syndrom skapar sin identitet i mötet med skolan. Detta studerades med hjälp av en narrativ metod som bygger på de livsberättelser som deltagarna delgett mig. Den teoretiska utgångspunkten var socialkonstruktionistisk, vilken innebär att ungdomarna bildar sin identitet i interaktion med andra. Deltagarna består av fyra ungdomar med högfungerande autism/Asperger syndrom. De berättade sina livshistorier utifrån upplevelsen av diagnosen, ur ett skolperspektiv samt hur de upplever betydelsen av relationer. Genom fokus på hur de utvecklar sin identitet analyserades resultatet i flera steg, där jag borrade mig djupare in i materialet med hjälp av en hermeneutisk ansats. Tack vare den narrativa analysen fann jag de vändpunkter som bildade studiens nya berättelser. Det viktigaste resultatet visade hur betydelsefullt det är för identitetsutvecklingen att eleverna går i en skolform där hänsyn tas till de diagnoskriterier som är kända för gruppen. Ungdomarna pekade även på hur viktigt det är med engagerade lärare för att de ska utveckla en positiv identitet. Intressant är att se hur ungdomarna väljer att segregeras för att få det de behöver. Det mest avgörande för ungdomarnas identitetsutveckling är vetskapen om och medvetandet av diagnosen. Nu vet de varför de tidigare haft problem i skolan, med studier och relationer. Essensen i ungdomarnas identitetsskapande bildas genom acceptans av sin diagnos.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och barns behov konstrueras i förskolan. Studien syftar till att synliggöra diskurser och konstruktioner kring barns behov både generellt men också utifrån social bakgrund. Det material som samlats in genom kvalitativa intervjuer med fem förskollärare har analyserats och därifrån diskuterats utifrån de teman eller mönster som uppkommit. Genom en tematisk analys har materialet bearbetats med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att barns behov konstrueras utifrån barn i behov av stöd, barns behov utifrån ålder samt barns behov av svenska språk, med fokus på icke-svenskspråkiga barn i socioekonomiskt utsatta områden. Resultaten visar också diskurser av institutionalisering och att dessa implementeras i förskolan som därmed bidrar till en konstruktion av en viss typ av ’idealbarn’ eller ’normbarn’. Resultaten visade även på att förskollärarna hade en tilltro till verksamhetens förmåga att möta alla barns behov samtidigt som de beskrev en känsla av otillräcklighet. Detta gällde framförallt de barn som framställdes som normalfungerande utan större behov av extra stöd. Dessa normbarn beskrevs ha andra behov än de icke-normativa barnen, framförallt behov av utforskande vilket tolkades som en konstruktion kring det kompetenta och nyfikna barnet. Förskollärarna uttryckte behov av kompetensutveckling för att möta barnens behov så att de kan nå måluppfyllelserna. Förskollärarna visade också en viss osäkerhet i att möta de icke-normativa barnens behov.