Studiens syfte var att utforska elevers möjlighet till samspel i matematikundervisningen, ur ett lärarperspektiv. Tidigare forskning i studien visar att samspel är bra för elevers studieresultat inom matematik,samt vilka kritiska faktorer som kan uppstå vid arbete i par och grupp.Studien utgår från den sociokulturella teorin, som menar att lärande sker i sociala sammanhang.Utifrån studiens syfte formulerades följande frågeställningar:- Vilken betydelse anser lärare, som undervisar i de yngre åldrarna, att arbete i par eller i mindre grupper har för lärandet i matematik? - Vad i undervisningen i form av aktiviteter och uppgifter ger elever möjlighet att samspela i lärandet i matematik, enligt lärarna? - Vilka kritiska faktorer ser lärare gällande samspel som undervisningsmetod i matematik? För att besvara frågeställningarna genomfördes en kvantitativ studie med kvalitativa inslag, endigital enkätundersökning där 85 undervisande, behöriga lärare i årskurs 1-3 deltog. Studiens analys utgick från Engeströms modell av aktivitetsteorin som grundar sig i det sociokulturella perspektivet och bygger på att det finns ett samspel mellan människa, miljö och den aktivitet som människan deltar i.Resultatet visade att lärare för de yngre åldrarna anser att samspel har betydelse för elevers lärande i matematik och eleverna får enligt lärarna samspela vid främst laborativa och muntliga uppgifter.